Nu är det jätteoffentligt att: Jag har skrivit mitt livs första bokmanus och lämnat det ifrån mig till en proffslektör. Det är rätt långt ifrån en tegelstensgrej. Men den har sina hundra sidor och ca 150 000 tecken. Ni vet kanske om läget med
Lilla Längtan? Se länken eller flik ovan annars. Jag ville bidra med en bok, vanvettigt nog. (Så väldigt få böcker blir antagna av förlag och ska man tjäna pengar att donera så lär det krävas mirakel, men så var det jag kände och tänkte.)
Den lilla mannen och blomman passade på att fånga min uppmärksamhet på Jannes och min fantastiska semester nere i Frankrike i augusti. Se bilden - "vår" strand inte långt från Montpellier. Lathet är inte att förakta! På en månad skrevs den och sen hade jag förstås inte tid för det vet ju alla att på hösten ska man måla hus och på vintern ska man träffa sina barn och vid nyår och en bit in i januari ska man vara vissen och utpumpad och sen - ja, sen kan man få ett ryck och skriva klar den lilla mannens historia så den blir klar innan kalendern byter blad till mars. Och så precis var det!
Det har varit en spännande resa med den lilla mannen. Jag måste tillstå att jag har ännu inte läst hela rakt igenom!!! (Det tänkte jag göra ikväll i lugn och ro om inte det belgisk/franska filmteamet = ett äkta par - som bor här denna vecka vill vara sociala när dagens jobb är klart.). Men det har Linda och Sigrid - de gullingarna har läst hela - TACKTACKTACK!! En annan kär vän har också läst - och hon grät, sa hon. Därför är hon inte avslöjad med namn. Men det var Gamla versionen och Gårdagens version, alltså. Idag läste min rara mamma - som också gråter till denna saga - de omarbetade sista kapitlen och hon blev helt blek i slutet av näst sista - och frågade oroat om slutet. Hon grät inte öppet inför mina ögon men det var inte långt borta. Hu, vilken saga, är det en rysare? Nej då inte det men... Men mina läppar är beseglade, kom jag just på.
Att det finns en ny version nu beror på att i går kväll när jag låg och skulle läsa min gonattsaga på mobilen så fick jag för mig att kolla om det gick att öppna lillamannenfilen och det gjorde de. Då råkade jag se att jag missat ett "inte" på en av de sista raderna - så förargligt!!! Det var bara att sätta igång på morgonen och skriva in ett litet "inte" men ... sånt går ju inte utan att hjärnkontorets kreativavdelning kopplas på igen och nya idéer rullar igång. Runt de gamla - men ändå. Därav nya spännande tankar som sattes på pränt. Så jag törs knappt läsa alls ifall ännu fler idéer får fart - för nu är det inskickat och klart och så får det vara till den 23 mars då jag ska få lektörsultåtandet. Jättespännande och kul att få proffsiga åthutningar;-) Under tiden har jag mammas egen bok att ta hand om. Den som jag lovade henne förra året!
En sak funderar jag över - det här med tillfälligheter...
Det var så att min snälla och mycket läskompetenta Linda offrade nattsömnen för att gå igenom texten just innan deadlinedagen (min egen hade jag lagt lite före den verkliga, smart nog) - genom att uppmärksamma märkliga formuleringar och felplacerade cittattecken. Jätteskönt - och det gav ju förstås en ny tanke här och en där som - med stolthet kan visa upp. Precis som det där med "inte" ovan. Nu undrar jag som känner att allt kanske hänger ihop - om det inte hade hänt att jag kommit på de där geniala raderna om jag från början inte slarvat - så Linda måste kommentera - så jag måste återvända till platsen för "brottet"? Alltså - Om jag inte slarvat och om Linda inte hade upptäckt och påpekat... då hade sagan definitivt saknat en del studs! Ska jag då vara glad att jag slarvar? Håhåjaja... Konsekvens och logik var nog inte på schemat när jag skapades.
Ja, det där kommer jag väl aldrig att få veta men det kommer att bli kul att snart få ett utlåtande och lite kommentarer, lite oroligt också, tror jag. Särkilt orolig är jag att den ska vara virrig på något sätt,
men nu ... !!!!!!!!! Nu kommer nästa hemlighet:
NU ÄR DET DEN 1:e mars och jag och
Janne har börjat vårt nya hälsosamma liv. Så ni kan njuta av oss läääänge;-) Det innebar i hans fall att han bara tog en pytteliten tårtbit när höjdargubbarna var uppe och firade honom och att han för sina födelsedagspengar köpte fina träningsskor!!! Och för min del att jag nyligen återkommit från en härlig långpromenad. Nu ska livet och jobbet få forma sig efter att jag har fått fysisk träning och inte tvärtom. Prioritet, kallas det! Det sägs att det som rapporteras röner framgång så det är väl bäst att vi gör det då!
Är det någon mer bland mina vänner som precis som jag gärna vill lära sig att skriva proffsigt? Hör av er - och kolla mina länkar!
