tisdag 30 november 2010

Dagen passerar revy...

I morse hoppade jag upp glad och pigg  bortåt sex - men med en faslig träningsverk sen förra veckans bedrifter bland gardiner och julostar.
Slängde in grötingredienser till en snabb med vettig fullkornsgröt som jag åt kvickt ..  för det mesta satt i microlocket så det var inte mycket kvar i skålen att äta.
Skyndade vidare så jag skulle få åka med min man till vår date hos tandläkaren - skönt att slippa ta bussen!
Halt, kallt, härligt väder och resan gick bra, tandläkaren var på ett strålande humör när hon såg att hon inte behöver oroa sig över arbetsbrist en tid framöver.
Jag var glad att vi inte behövde betala idag.
Den glada tandläkaren la om våra tider och vi fick en timme extra som vi kunde njuta av innan makens nästa tid att passa på annat håll. Där vid denna tidpunkt tyckte jag att dagen var bara barnet och drog igång alla projekt jag längtat efter.
Nu sitter jag här med fullkornsbröd snart klara - doftar underbart, nykokt - på egna bär och rabarber - JULGLÖGG (finns det förresten annan glögg?) och dessutom hittade jag på en glöggsylt! Den ska jag ha till tjocka pepparkakor och min egen julkryddost! Mums. På bänken ligger en fortfarande frusen grisrumpa och väntar på att bli uppbunden till adventsskinka på lördag när vi ska ha lite adventskalas med de barn m fam som kan komma.Sovrummet är tömt snart för där ska rengöras och fixas så att Daniel och Kat och vilka de vill av sina fyra små avkomlingar kan bo där inatt. Lakan ska i, dammsugas ska rummet... Ja, inte så farligt alls - min dag passerar revy som sagt, och inte var den väl så illa? Bara ett litet aber... öVerVÅNinGen. Vågar knappt tänka på hur där ser ut och plötsligt undrar jag om dagen var så lång som den kändes i morse. Där är ALLT på kontorsdelen en enda röra, ALLA julsaker är dessutom uppackade, ALLA dukar och gardiner utbredda för att inte mögla av all fukt som drog in tillsammans med invirvlande snö på vinden ... (Åtgärdat nu men dukarna bryr sig inte om det.) Hanna och jag skajpade för att hon skulle få sina och inte Emilys julsaker ner till safferhemmet i Malmö - ALLA deras julsaker och ALLT annat som ska ner dit eller inte ner dit ligger i HELA Hannas förra rum. HELA Victors förra rum ser ungefär ut som när han bodde där fast det är mina saker som dräller där istället. Som ska ordnas och fixas med... Emilys rum är bäddat för två men hur dessa två måste vara skapade för att nå sängarna det måste man undra... Nej, slut på funderandet för nu piper klockan ilsket att brödet är FÄRDIGT!  Hoppas att du tänker på mig så att jag får HUSET FÄRDIGT innan JAG blir färdig innan lilla sexmannafamiljen kommer på tomtegröt klockan tio i kväll... Åh, vad det ska bli kul att träffa dem. Jag ska bo uppe om jag hittar nån håla att tränga in mig i där det inte ligger julsaker, Janne bor som vanligt på Scandic i Halmstad.
   Nån sa på den nyförlovade Sarahs fb - att livet kan vara kort för en del.Vem, undrar jag på ålderns höst, känner att livet inte var kort? VEM går det INTE snabbt för? Visa mig den så ska jag... (fortsättning kanske inte följer;-) Men GRATTIS SARAH och TOBIAS - Ni gör rätt som tar vara på tiden - så mycket kan man visa med hjälp av den och så mycket kan man göra med väl planerad tid! Vet man så varför vänta?  Bland de smartaste stavningstipsen:  Kärlek stavas T I D!! Inte så konstigt att vi alltsomoftast ä l s k a r tid;-) Men bara så ni vet ni unga muntergökar så får man inte mer tid för att man blir äldre:-P
PS! GRATTIS bror ANDERS också - men vad gjorde du med dagen - julen kommer att slaska:-(

torsdag 25 november 2010

en lång lång lång dag...

Jag hälsade på en vän (i Karlskrona) som ville ha sällskap
bara för det fick jag ett par nya tankar så enkla så viktiga
att de kommer att ge mig så mycket mer frid och glädje i livet - förutom att det var mycket trevligt förstås
jag stannade en extra dag fast jag hade så mycket att göra hemma
bara för det slapp jag sitta i översvämningar på E22 och traska i blötan och vänta på bussar i kylan och komma alldeles för sent hem på kvällen och ändå inte hinna med det jag skulle
jag åkte sjuan från Saltö en dag senare och tänkte ta ettan till Lyckeby för det går snabbare så
hellre gå  tio minuter än stå  samma tid i kylan, tänkte jag
hittade ingen ettan så jag fick vänta på tvåan istället - kalla kalla fötter.. och ingen buss syntes till
hörde av andra bussväntare att översvämningarna orsakar minst 1½ timmes förseningar
mina stackars fötter hade åkt iväg i sina mjuka skor som passade så bra i måndags men ack så dåligt på onsdagen
tvåan kom aldrig - åkte med en annan buss för att hitta ettan
jag åkte ettan med en busschaufför som rekommenderade en skoaffär på hörnet och stannade direkt utanför så mina stackars stackars väldigt kalla fötter fick äntligen ett par kängor av Gortex och sockor av ull
mina händer fick ett par fina lammskinnsvantar - alldeles gratis av skohandlaren
hade jag fått tag i en buss tidigare hade inte skoaffären varit öppen
glad i hågen gick jag den långa backen upp till Östra Torp
jag städade kapellet och medan jag gjorde det hann man tydligen sätta pumpar och sandsäckar och inte vet jag men resan med tvåan till Jämjö på en översvämmad E22 gick alldeles utan förseningar
men - jag som inte visste det hade löst biljett direkt till Kalmar  istället för hem, för att inte missa daten med min man, ett par vänner och Harry Potter
dragande på en tung rycksäck, törstig, hungrig och rätt så trött undrade jag i mitt stilla sinne hur detta skulle gå
måste ta ny buss i Jämjö och hann springa in och handla bullar, läsk och godis i ask för att hålla uppe livhanken
ett par problem att lösa: jag kommer att komma till Kalmar flera timmar innan bion och har en t-u-n-g rycksäck att dra runt på förutom den lilla väskan
så klart fanns de en vänlig granne på den nya (500-)bussen som så gärna bar hem min tunga ryggsäck  på vägen hem och jag satt lättad kvar
närmar mig Kalmar och kommer på att Mary min kära vän väntat länge på att jag ska besöka henne
ringer, får löfte om soppa, ställer mig vid nästa (den sjätte idag) buss och väntar
hittar en ny  gammal vän där, vi hinner prata och ha det trevligt, vi beundrar mina nya varma kängor och småbarnsmamman bakom vill se och känna och ha telefonnumret och adressen till skoaffären i Lyckeby som har såna jättebra skor för vuxet folk
jag bjuder på godis och mår som en prinsessa
kliver av, går med mina varma fötter några minuter i snön
får soppa av Mary, lite släktforskartips och hjälper henne med ett ärende till kiosken och hon får mina bullar och min godisask med kokoschokladgodis som hon älskar
min käre man hämtar mig och vi har vår date, han bjuder på sallad och paj och varm choklad med vispgrädde och vi möter våra vänner
bion är bra och jag är fortfarande varm och glad och nöjd
snö, kyla, översvämningar, massor av bussar, massor av folk, vänliga själar på de mest oväntade platser
den här dagen den här veckan det här livet ...allt allt kedjar ihop sig från det jag tänker, gör, bryr mig om, värdesätter, ser, förstår, tar emot... stunden är livet, livet är stunden... förvaltandet av punden
min man kör oss hem genom snö och is - han och jag, jag och han - vi tillsammans
jag är så tacksam för livet jag har - tacksam för allt runt mig som gör livet till det det är

måndag 15 november 2010

Roligt roligare roligast!

Jag har de senaste veckorna varit med om så mycket härligt och roligt att jag haft svårt att skriva ner allt! När allt var jobbigt i kroppen och knoppen så tappade jag nästan sugen. Det ska man inte göra - det ligger så många tappade sugar och dräller så blir man av med sin är det nästan omöjligt att hitta den igen i all röran. Nä, bara nästan, som sagt. Vid detta tillfälle fick jag en mycket stark känsla av att jag skulle skala bort allt som inte gick ut på att överleva för stunden. Typ sova, äta, dricka. Sen lägga till endast det mest grundläggande därefter. Andas lite djupare, gå i solskenet, stänga av telefonen när jag inte orkar prata, planera in endast minsta möjliga - det är faktiskt sant att de flesta av mina vänner och familjemedlemmar är stora och duktiga och klarar sig själva!!! (Vem kunde tro det;-) Sen jag lagt till Qigong upptäckte jag att vidhängande djupandning gjorde hjärnan lätt och samarbetsvillig! Tjohooo...mitt mosiga huvudinnanmäte blev mindre kompakt och kändes plötsligt lite poröst, flexibelt och användbart! Åt massor av frukt och grönt, drack t o m för mycket vatten så jag blev iskall i kroppen men det var ju lätt åtgärdat. Klär mig varmt även om jag inte fryser, prioriterar min mamma, tempelarbete, släktforskning - och bloggen för att fokusera tankarna då och då. Jag har fått tillbaka mitt gamla häftiga humör - det glada likväl som det "ittriga";-) Men nu idag kom jag på en sak när jag läste om länken mellan stress och fibromyalgi... Min värk har varit borta nästan helt i flera veckor!!! Det betyder att man bl a kan soooova .... Jag har jätteroligt på min väg i sökandet efter lycka. Jag söker på grundläggande nivå och är så glad att jag har min man att söka tillsammans med. Kanske kommer jag aldrig längre än just till det grundläggande - men det får sannerligen duga. Ska det va ska det va ordentligt och från grunden. Jag är nöjd med det. Ska bara jobba lite med humöret.. "Ett mjukt svar stillar vrede". Både min och andras;-)

fredag 12 november 2010

äkta medkänsla får man med snigelpost

Jag har problem med min "sista" tand!!! Jag hade inte ens hål i den. Skulle bara gå och laga till fläcken där en flisa lossat. Tandläkaren råkade borra ner sig i pulpan (nej, jag hade så klart ingen bedövning - det skulle ju inte bli nå´t allvarligt ingrepp). Allt sveptes snyggt in i nåt jox som sen fick borras bort ett par veckor senare när käken, örat och annat på höger sida kändes som om jag hade påsjukan och jag gett upp att tro att det "bara var att bita ihop" som min kära tandläkare rått mig till när jag nämnt att det värkte och inte gick att tugga. Ett alldeles underbart par i min inte alldeles omedelbara närhet är väldigt medkännande... (den kvinnliga delen har absolut tagit på sig det mesta av idén och arbetet). Fick detta med posten - snigelposten! - idag. Åh vad mitt hjärta myser;-) Så det får bli min allra första bloggbild någonsin - det är det värd!!!

TACK så jättemycket Siggedarling!!! Och Robban;-)

tisdag 9 november 2010

En piggelindag!!! Mamma till Niclas!

Hej världen!
Det kom en livlig kille
med långa ben
och ljudlig pipa
ansiktet uppåtvänt
öronen platt tryckta intill kinderna
näsan vikt så långt en liten näsa möjligen kan klara av
håret rödlätt, stod rakt upp
hungrig som en varg men kräsen som få
accepterade inte första bästa [bröst] som bjöds
men lätt är att lura en liten kille
bara att vända honom bakochfram
sen njöt han av gåvorna
han fick ju som han ville (?!)
blicken stark
nyporna med
så ivrig
så charmig
så älskad
3540 g tung

Pigg, snabb, uppmärksam och stark,
dina styrkor redan från starten -
Tack Niclas för att du kom till oss!
GRATTIS kära lílla son på FÖDELSEDAGEN - 26 år kl 17.20!

måndag 8 november 2010

Kan själv!!!

- Kan själv!
Uttryck registrerat hos individer ett år och uppåt
Mäktigt känns det
Mäktigt låter det
Ofta sant
Lika ofta inte sant
Gå själv
Äta själv
Men sova själv?
Ringa själv
Trycka på knappen själv
Men betala räkningarna själv?
Välja vänner själv
Välja aktiviteter själv
Men hitta lycksalighet själv?

Kan själv bestämma vad jag vill
Kan bestämma om jag vill.
Kan själv bestämma följderna?
Mycket kan jag - men inte det.
Kan bestämma om jag vill ha paraply, parasoll eller sitta inne.
Men vädret kan jag inte bestämma.
Kan tänka, prata och räkna ut
Har en fantastisk hjärna som, om den utnyttjades,
skulle kunna räkna ut följderna av alla våra val.
Kan bestämma att jag vill ha det varmt och soligt hela vintern här uppe i Norden men får jag bestämma vädret får det effekt för hela klotet.
Kanske finns det någon tanke bakom att vi inte kan [bestämma] allt?

Gjort aktiva val i cirka ett halv sekel och åtminstone ett har jag lärt hittills: Vi behöver dem som levt längre för att själva leva bättre.
Tack alla åldriga själar i gamla kroppar och alla gamla själar i unga kroppar för vänskap och tålamod. Vare sig vi lever i ena eller andra änden av evigheten är jag så tacksam för all hjälp jag får på min evighets väg - må vägkorsningarna styrka oss alla!

tisdag 2 november 2010

Vi är så väldigt duktiga nu för tiden!

När det var "en gång för länge länge sedan" då kunde man inte åka snabbtåg, vägarna sprängde inte genom berg, broar gick inte över stora dalar och vatten, ingen människa hade ännu gjort någon rymdfarkost, inte ens en hund hade åkt ut i rymden. Livsmedelsverket, medicinalstyrelsen, dietister och personliga tränare hade man inte förmånen att höra några råd ifrån. H&M, IKEA. Volvo och andra svenska storheter hade vi inte heller för att ikläda oss vårt dagliga liv. Inga valutakurser, investerare, laptoppar och mobiler förgyllde människans leverne. Stackars människor för länge länge sedan.

Vi bor och klär oss och åker och planerar och investerar och stoppar i oss för att skapa vår image. Vi intar syntetiska kosttillskott och processad föda och vi stylar och fettsuger och botoxar och detoxar. Kroppen får vår fulla uppmärksamhet. Relationsexperter och new age-vågor slår ut gamla malätna profeter och andra likasinnade. Vi kan så mycket nu för tiden! En tanke slog mig: Om du och jag vaknar upp ensamma en dag nakna ute i naturen men med huvudena fulla av dagens teknologi och kunskap som de dagens barn vi är. Hur skaffar vi allt vi behöver för att klara vår dag och vårt liv? Kanske är det ett mått på hur utvecklade vi är nu för tiden?