en lång lång lång dag...

Jag hälsade på en vän (i Karlskrona) som ville ha sällskap
bara för det fick jag ett par nya tankar så enkla så viktiga
att de kommer att ge mig så mycket mer frid och glädje i livet - förutom att det var mycket trevligt förstås
jag stannade en extra dag fast jag hade så mycket att göra hemma
bara för det slapp jag sitta i översvämningar på E22 och traska i blötan och vänta på bussar i kylan och komma alldeles för sent hem på kvällen och ändå inte hinna med det jag skulle
jag åkte sjuan från Saltö en dag senare och tänkte ta ettan till Lyckeby för det går snabbare så
hellre gå  tio minuter än stå  samma tid i kylan, tänkte jag
hittade ingen ettan så jag fick vänta på tvåan istället - kalla kalla fötter.. och ingen buss syntes till
hörde av andra bussväntare att översvämningarna orsakar minst 1½ timmes förseningar
mina stackars fötter hade åkt iväg i sina mjuka skor som passade så bra i måndags men ack så dåligt på onsdagen
tvåan kom aldrig - åkte med en annan buss för att hitta ettan
jag åkte ettan med en busschaufför som rekommenderade en skoaffär på hörnet och stannade direkt utanför så mina stackars stackars väldigt kalla fötter fick äntligen ett par kängor av Gortex och sockor av ull
mina händer fick ett par fina lammskinnsvantar - alldeles gratis av skohandlaren
hade jag fått tag i en buss tidigare hade inte skoaffären varit öppen
glad i hågen gick jag den långa backen upp till Östra Torp
jag städade kapellet och medan jag gjorde det hann man tydligen sätta pumpar och sandsäckar och inte vet jag men resan med tvåan till Jämjö på en översvämmad E22 gick alldeles utan förseningar
men - jag som inte visste det hade löst biljett direkt till Kalmar  istället för hem, för att inte missa daten med min man, ett par vänner och Harry Potter
dragande på en tung rycksäck, törstig, hungrig och rätt så trött undrade jag i mitt stilla sinne hur detta skulle gå
måste ta ny buss i Jämjö och hann springa in och handla bullar, läsk och godis i ask för att hålla uppe livhanken
ett par problem att lösa: jag kommer att komma till Kalmar flera timmar innan bion och har en t-u-n-g rycksäck att dra runt på förutom den lilla väskan
så klart fanns de en vänlig granne på den nya (500-)bussen som så gärna bar hem min tunga ryggsäck  på vägen hem och jag satt lättad kvar
närmar mig Kalmar och kommer på att Mary min kära vän väntat länge på att jag ska besöka henne
ringer, får löfte om soppa, ställer mig vid nästa (den sjätte idag) buss och väntar
hittar en ny  gammal vän där, vi hinner prata och ha det trevligt, vi beundrar mina nya varma kängor och småbarnsmamman bakom vill se och känna och ha telefonnumret och adressen till skoaffären i Lyckeby som har såna jättebra skor för vuxet folk
jag bjuder på godis och mår som en prinsessa
kliver av, går med mina varma fötter några minuter i snön
får soppa av Mary, lite släktforskartips och hjälper henne med ett ärende till kiosken och hon får mina bullar och min godisask med kokoschokladgodis som hon älskar
min käre man hämtar mig och vi har vår date, han bjuder på sallad och paj och varm choklad med vispgrädde och vi möter våra vänner
bion är bra och jag är fortfarande varm och glad och nöjd
snö, kyla, översvämningar, massor av bussar, massor av folk, vänliga själar på de mest oväntade platser
den här dagen den här veckan det här livet ...allt allt kedjar ihop sig från det jag tänker, gör, bryr mig om, värdesätter, ser, förstår, tar emot... stunden är livet, livet är stunden... förvaltandet av punden
min man kör oss hem genom snö och is - han och jag, jag och han - vi tillsammans
jag är så tacksam för livet jag har - tacksam för allt runt mig som gör livet till det det är