tisdag 27 mars 2012

Ett steg i taget så kommer man fram...


Millaubron i södra Frankrike

"Ett steg i taget så kommer man fram" - det var något som med bestämd röst nådde mitt sinne ungefär vid nyår. Hur det kom dit? Vet inte riktigt säkert men troligtvis samma källa som sa mig 1985, tror jag det var:  "Älska människorna" och som 1987 sa: "Var ärlig, var sann, var en." Det kom, det är det viktiga. Eller kanske: Det stannade, det är det viktiga!

Jag ser väldigt mycket möjligheter i livet blandas med en väldig massa hopplöshet - det skymmer sikten! Och jag vill verkligen att möjligheterna ska vinna - så är det. Därför vill jag visa mig rakt igenom  - var ärlig för min egen skull och andras. Visar hur jag tänker så att jag känner mig lycklig. För lycklig är jag. Har ibland märkt det hos stora personligheter att de öppnar upp en liten springa in i deras liv för att visa hur det tänkt när det var jobbigt. Vad som "bara kom" i deras sinne och som sen blev till en ledstjärna och ett gnistrande ljus. På grund av detta lilla ljus kommer de vidare i livet och allt blir meningsfullt. Jag som har en tro på en älskande Gud vet att han låter allt samverka till det bästa för den som tror. Jag behöver bara lära mig visa min tro. Den tron ser lite olika ut beroende på intaget av kunskap och erfarenheter, tror jag man kan säga.

Som en bro över mörka vatten, kanske?

Idag ska jag omvända mig: Jag märker nämligen att jag undviker att jobba med företaget när det är saker jag inte får ordning på... det är jobbigt och krångligt, det tar tid, jag och FATTAR JU INTE! (Momsrapporten blev helt galen och där fastnade jag - pinsamt att avslöja men så är det.) Men om jag vill att det ska gå framåt kan jag inte undvika det, det förstår ju minsta barn! Samma med mammas (Gerd) bok - alltid när jag tar upp den så skiner viljan att lösa det gömda fädernas gåta igenom och jag dyker in i släktforskningen istället! Men det får helt enkelt bli en Gerdboken 2! Jag måste bli klar med den första så hon får den i handen! Sen kommer sen - så är det ju. Då blir det nog arbetsro till resten.

Idag har jag nästan sista chansen att skriva  brev till tiotal kära kvinnor - som jag brukar varje månad. Det hade verkligen inte behövt vänta tills nu om jag delat upp det - så varför gjorde jag inte det? -  Suck:-( Även det roliga och upplyftande kan bli lite trist när man målat in sig i stresshörnet! Så synd!!

Promenaden då - hur ska det bli med den idag då? Vi - min kära make och jag - har verkligen varit duktiga sista veckan - gått tillsammans mest varje dag och jag har gått själv annars. Igår till och från bussen men det räknas väl också om det tar en halvtimme? Räknas en heldagsstädning? Jag får väl räkna att jag går och postar breven! Några ska jag väl hinna med att skriva i alla fall! Och maken är inte hemma och kan vara draghjälp.

Lilla mannen och blomman - jag fick ju mitt efterlängtade lektörsutlåtande av Ann - måste jobba med speciellt åtta punkter och alldeles särskilt två av dem - fokus!!! Ett otroligt roligt jobb det med - men var i mig hittar jag svaren på hur det ska bli ett rop efter boken!? VARFÖR ska man läsa den? Inte bara för att den är ovanlig - kanske unik? Inte bara för att den troligen förstärker ens goda inre och hoppet om att man kan förändras med lite envishet - inte bara för att den nästan stannar tiden - så man får tid att känna.... Inte heller bara för att överskottet går till Lilla Längtan om någon köper den.  Men varför SKA man LÄSA den? VARFÖR BEHÖVER man läsa den? Om man inte behöver det måste jag nog skriva om den, eller hur?

SÅ - SCHAS IVÄG MED MIG TILL SKRIVBORDETS FÖRETAGSDEL! Sen kommer resten... Ett steg i taget så kommer jag fram.

fredag 23 mars 2012

I dag kommer lektörsutlåtandet!

 
  


Den lilla mannen sitter och
har det så trist och tråkigt.
Eller rättare sagt i kväll, lovade Ann Ljungberg - lektör, skrivarcoach, författare mm - sen ska jag låta mitt kommenterade manus sjunka in så vi kan ha ett samtal kring det på onsdag. 
Vinden kommer med...
 Spännande är det! Den Lilla mannen och blomman ska bli klara ungefär vid halvårsskiftet är planen! Sigrid och jag ska jobba med att få den känd. Hoppas du vill köpa ett exemplar eller fler kanske? Allt överskott går till Lilla Längtan som just nu är för Robert och Sigrid men som vi hoppas ska bli till nytta och glädje också för andra par i samma situation.


Den lilla mannen ska få en egen sida på facebook snart så den som vill får se vad som händer i processen. Just nu är läget så  här: För att alls kunna trycka några böcker tror jag att vi bör få ihop 400-500 beställningar/ i förväg -  för att det ska bli något överskott. Och sen helst sälja lika många till, förstås. Det är ju så krångligt med skatterna och kostnader med tryck och frakt  - och inget vet man innan allt är klart! Pratar med de rara och mycket behjälpliga tjänstemännen på Skatteverket om saken och senaste tipset - igår - var att  
...en liten trasig blomskrutt...
undersöka möjligheten att starta en förening för välgörande ändamål och se om det kan gillas av staten. Vi får väl se... Då skulle jag inte behöva lägga intäkterna på mig som inkomst och då går det inte bort en massa avgifter och pengarna hamnar direkt i Lilla  Längtansamlingen! Så vill vi absolut ha det, eller hur? Hjälp oss gärna att samla ihop beställningar på Den lilla mannen och blomman!

Den här lilla mannen och blomman är inte någon bilderbok så du behöver inte vara orolig  - det är bara jag som funderar lite idag på vad som ska ingå på boksomslaget;-) Och ger dig samtidigt mitt första "offentliga" smakprov.

...som har kämpat för att få
den lilla mannens uppmärksamhet.
Men inte för sin egen skull...





torsdag 22 mars 2012

Från puppa till örn


Att betrakta en puppa kan ge oss svaret på varför livet är så besvärligt ibland. Puppan måste kämpa av all sin kraft för att ta hand om sig och bli någonting för sin egen självrespekts skull om inte annat. Kokongen runt oss må kännas trång och tjock men kanske är den exakt vad vi behöver för att bli fjärilar? Om vi bara hade den visionen och tron att vi verkligen kan bli vackra och flygande varelser!

Vår utveckling tar aldrig slut - hör på Jesaja i kapitel 40 - vers 31: "De som hoppas på HERREN  får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta."

Om du vill och Gud vill - vad kan hindra dig att gå från fjäril till örn?

Varför skulle jag inte vilja, undrar jag stilla...

måndag 19 mars 2012

Polisstopp

Vet du vem du är lik? så polisen till maken.
Vem tycker du? sa vi.
Michael Wiehe, naturligtvis, blev svaret.
Polisen räckte fram en blåsmoj...alkometer.
Hade händelserna nån koppling?
Inte vet jag men maken visade sig nykter. Tur det, har inte sett honom dricka starkt på 31 år eller så...




lördag 10 mars 2012

Affeln och urkan

Vilar en stund, löser melodikrysset i den nya appen (!) och hör med glädje Fem myror... Tänker i övrigt mest på hur vanligt det är att man inte helt förlitar sig på Gud förrän man måste erkänna att allt annat misslyckats!?

Fick en briljant idé (efter det var publicerat, min lilla Affeln och Gud-tanke.):

Jag utmanar härmed alla som läser att välja ett, två eller tre skriftställen, tal eller annat som imponerat och känns som Guds ord. Jag tvivlar inte på att det finns en Gud som älskar oss var och en - och som mer än gärna vill lära oss vad lycka och framgång är! Följ det, ha det i bakhuvudet, avsätt lite tid dagligen och så hörs vi vecka 22 - så får vi se vad som hänt oss till dess! Framgång kräver engagemang... Jag tänker i alla fall sätta fart med detta i åtanke. KraM

Ps!

 Ett tal om att se upp i stället för ner i golvet för att lösa problem.  - ca 5 minuter långt
Talen är på engelska - säg till om du vill ha det på svenska så ska jag försöka hitta dem - åtminstone finns de i text i sin helhet!
Tal om att alla är och kan visa sig vara kreativa! - Ett par minuter har du va?
Vila ibland om du ska överleva! Kanske detta tal kan få dig att vila och fokusera på en gång!

torsdag 1 mars 2012

Idag är dagen att avslöja hemligheterna...!


Nu är det jätteoffentligt att: Jag har skrivit mitt livs första bokmanus och lämnat det ifrån mig till en proffslektör. Det är rätt långt ifrån en tegelstensgrej. Men den har sina hundra sidor och ca 150 000 tecken.  Ni vet kanske om läget med Lilla Längtan? Se länken eller flik ovan annars. Jag ville bidra med en bok, vanvettigt nog. (Så väldigt få böcker blir antagna av förlag och ska man tjäna pengar att donera så lär det krävas mirakel, men så var det jag kände och tänkte.) Den lilla mannen och blomman passade på att fånga min uppmärksamhet på Jannes och min fantastiska semester nere i Frankrike i augusti. Se bilden -  "vår" strand inte långt från Montpellier. Lathet är inte att förakta! På en månad skrevs den och sen hade jag förstås inte tid för det vet ju alla att på hösten ska man måla hus och på vintern ska man träffa sina barn och vid nyår och en bit in i januari ska man vara vissen och utpumpad och sen - ja, sen kan man få ett ryck och skriva klar den lilla mannens historia så den blir klar innan kalendern byter blad till mars. Och så precis var det!

Det har varit en spännande resa med den lilla mannen. Jag måste tillstå att jag har ännu inte läst hela rakt igenom!!! (Det tänkte jag göra ikväll i lugn och ro om inte det belgisk/franska filmteamet = ett äkta par - som bor här denna vecka vill vara sociala när dagens jobb är klart.). Men det har Linda och Sigrid - de gullingarna har läst hela - TACKTACKTACK!!  En annan kär vän har också läst - och hon grät, sa hon. Därför är hon inte avslöjad med namn. Men det var Gamla versionen och Gårdagens version, alltså. Idag läste min rara mamma - som också gråter till denna saga - de omarbetade sista kapitlen och hon blev helt blek i slutet av näst sista - och frågade oroat om slutet. Hon grät inte öppet inför mina ögon men det var inte långt borta. Hu, vilken saga, är det en rysare? Nej då inte det men... Men mina läppar är beseglade, kom jag just på.

Att det finns en ny version nu beror på att i går kväll när jag låg och skulle läsa min gonattsaga på mobilen så fick jag för mig att kolla om det gick att öppna lillamannenfilen och det gjorde de. Då råkade jag se att jag missat ett "inte" på en av de sista raderna - så förargligt!!! Det var bara att sätta igång på morgonen och skriva in ett litet "inte" men ... sånt går ju inte utan att hjärnkontorets kreativavdelning kopplas på igen och nya idéer rullar igång. Runt de gamla - men ändå.  Därav nya spännande tankar som sattes på pränt. Så jag törs knappt läsa alls ifall ännu fler idéer får fart - för nu är det inskickat och klart och så får det vara till den 23 mars då jag ska få lektörsultåtandet. Jättespännande och kul att få proffsiga åthutningar;-) Under tiden har jag mammas egen bok att ta hand om. Den som jag lovade henne förra året!

En sak funderar jag över - det här med tillfälligheter...
Det var så att min snälla och mycket läskompetenta Linda offrade nattsömnen för att gå igenom texten just innan deadlinedagen (min egen hade jag lagt lite före den verkliga, smart nog) - genom att uppmärksamma märkliga formuleringar och felplacerade cittattecken. Jätteskönt  - och det gav ju förstås en ny tanke här och en där som  - med stolthet kan visa upp. Precis som det där med "inte" ovan. Nu undrar jag som känner att allt kanske hänger ihop - om det inte hade hänt att jag kommit på de där geniala raderna om jag från början inte slarvat  - så Linda måste kommentera - så jag måste återvända till platsen för "brottet"?  Alltså - Om jag inte slarvat och om Linda inte hade upptäckt och påpekat... då hade sagan definitivt saknat en del studs! Ska jag då vara glad att jag slarvar? Håhåjaja... Konsekvens och logik var nog inte på schemat när jag skapades.

Ja, det där kommer jag väl aldrig att få veta men det  kommer att bli kul att snart få ett utlåtande och lite kommentarer,  lite oroligt också, tror jag. Särkilt orolig är jag att den ska vara virrig på något sätt,
men nu ... !!!!!!!!! Nu kommer nästa hemlighet:

NU ÄR DET DEN 1:e mars och jag och Janne har börjat vårt nya hälsosamma liv. Så ni kan njuta av oss läääänge;-) Det innebar i hans fall att han bara tog en pytteliten tårtbit när höjdargubbarna var uppe och firade honom och att han för sina födelsedagspengar köpte fina träningsskor!!! Och för min del att jag nyligen återkommit från en härlig långpromenad. Nu ska livet och jobbet få forma sig efter att jag har fått fysisk träning och inte tvärtom. Prioritet, kallas det! Det sägs att det som rapporteras röner framgång så det är väl bäst att vi gör det då!

Är det någon mer bland mina vänner som precis som jag gärna vill lära sig att skriva proffsigt? Hör av er - och kolla mina länkar!