måndag 31 januari 2011

Spinnsidan!

Så kallas det visst när man har mest koll på (de spinnande) kvinnorna i de genealogiska leden. Så här ser det ut om jag tar de förstfödda kvinnorna rakt igenom från nu till 1700-talet.
1- Jennifer Maria Stenberg, Västerhaninge, Stockholm 13 mars 1999
2- Linda Sophie Blomberg, 16 aug Nybro 1973
3- Desirée Johanna Madeleine Karlberg, Gökalund/Sö:åkra/Kalmar 2 maj 1955
4- Gerd Vivi-Ann Margaretha Svensson, Resmo/ Öland 15 april 1936
5- Svea Doris Margit Svensson, Fridlevstad/Blekinge 24 mars 1917
6- Wilhelmina Elisabeth Svensson Karlskrona stadsförs 13 december 1890
7- Wilhelmina Svensson Karlskrona Amiralitetsförsamling 10 maj 1846
8- Rosalie Ekström Tyska förs, Karlskrona 14 oktober 1819
                           gift med Carl Magnus Svensson f 15 april 1821
9- Britta Catharina/Cajsa Färström Tyska förs Karlskrona 8 april 1793
                           gift med Jacob Ekström från Stockholm
10- Cajsa Fanny... 1751-52 gift med Tim. Pehr Färström

Ibohm var felspår (i alla fall just nu). Men jag kom loss och hittade Färström istället - den rätta släkten. Nu har jag inga fler spår av förfäder i Karlskrona så nu får jag gå på ny jakt. Var kom Cajsa Fanny ifrån? Varifrån kom Rosalies make? Tills vidare höljt i dunkel  men nästa steg är att hitta Jacob Ekström från Stockholm... Kan det vara så svårt - inte så mycket folk på 1700-talet som nu;-)
---------------------------

Ps! Måste ge lite REKLAM för Arkiv Digital -  http://www.arkivdigital.se/ - de som fotar gamla viktiga uppteckningar så man kan läsa dem hemma! På  http://www.genealogi.se/  - där får man svar - eller nya sätt att ställa frågorna;-) http://www.tomdahlstedt.se/kvinnans_stallning.htm Om Svea Rike, befolkning, kvinnor mm!

torsdag 27 januari 2011

Hjälp mig Ibohm - jag har fastnat!

Jag har fastnat!!! Jag har kört fast - jag hittar inte från målarmästaränkan Britta Cath. Ekström som var med när dottern Rosalie Ekström f 14 okt 1819 äktade Carl Magnus Svensson f 15/4 1821 i Karlskrona Amiralitetsförsamling den 2 november 1845. Hennes efternamn står ingenstans - trots födelsebevis på fyra barn. Men man får väl vara glad att något namn alls står för det är ofta här nere i Karlskrona som ENDAST faderns namn står nämnt! Man kan bli galen för mindre. I Bohuslän får man nära på en livshistoria och i Blekinge en enda liten pyttig rad med ihopknökade och ofta nästan oläsliga bokstäver. Har letat kring alla syskon och andra med Ekström som efternamn och hittar att målarmästaren ev har en bror som heter Carl Ekström och isåfall en far som är Arklimästar Abraham Ekström född 1767ca - och då heter i så fall antagligen målarmästaren Abraham Wilhelm Ekström. That makes sence - för alla Rosalies barnbarnsbarn genom Wilhelmina heter Willhelm och Wilhelmina och såklart ett namn till.
Men PROBLEMET ÄR  att jag nu tror att målarmästarn heter Abraham Wilhelm Ekström och är son till Abraham Ekström -arklimästaren - med hustru Maria Elisabeth Ibohm. Och JAG HITTAR INTE LÄNKEN MELLAN DEM? Var i hela friden bodde familjen Ekström när Rosalie föddes och varifrån kom Ibohm? Det finns inte många i det här landet men om någon är intresserad av släktforskning så kanske jag kan få lite hjälp!?

tisdag 25 januari 2011

Min mormors mormors mormor heter Britta!

Vilken kväll!
Min kära make var inte hemma igårkväll (måndag är en lite speciell familjekväll för oss - hemaftonskväll) så ensam som jag var gjorde jag en lite annorlunda inbjudan. De som kom måste ha dop-eller vigselcertifikat för att styrka sin identitet. Jag känner ju inte alla som dyker upp och just nu ville jag bara ha släktingar med mig. Det var en familj från Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona som dök upp:
Pappa Carl Magnus Svensson född 15 april 1820 (tror jag det stod, prästen gjorde ett bra jobb men sista siffran var otydlig)
Mamma Rosalie Ekström född 14 oktober 1819
Barn:
Carl Theodor, född 12 feb 1845
Wilhelmina - min mormors mormor - född 10 maj 1846
Emelie Sophie född 9 april 1848
Carl Theodor - jo, igen! - född 17 dec 1849
Så tragiskt! Det är inte ovanligt att när ett barn dör så ger man nästa av samma kön samma namn. Ikväll, hoppas jag, ska jag ha hittat den lilla gossens namn i dödboken mellan 1845 - 1849. Det enda positiva i denna sorg för familjen är att jag  - snart 166 år senare - förmodligen kommer att hitta mer information om föräldrarnas födelseplatser mm. Jag ser så mycket fram emot det och det verkligen känns att de gör det också. Död betyder inte att man försvinner - men man begränsas väldigt så det är bäst man tar vara på livet så bra man kan;-)

Just det - höll på att glömma Britta! Rosalies mammas namn stod nämnt i vigselbeviset från den 2 nov 1845 och var den enda familjemedlemmen i detta dokument. Målaremästare Änkan Britta Cath. Ekström. Min mormors mormors mormor. Hej Britta - välkommen är du, liksom hela kära familjen!

söndag 23 januari 2011

såg mig inte för och for rakt in i väggen!

Tittade runt omkring mig på alla olika håll för att göra allt, hinna allt...Och dånade rakt in i väggen. Slog mig blodig, segnade ner platt, kände mig bråkig, tråkig och ledsen. Orkade inte förklara hur det gick till, fattade det nog inte det själv egentligen men med lite lite distans kan man se att allt jag gjorde fel var att jag lät entusiasmen för livet och alla dess möjligheter leda in ett ben på varje väg istället för att ta en väg i taget. Låter det rimligt att allt spricker då? Känner någon igen sig? Det är inte helt negativt för på vägen in i den berömda väggen kan jag notera att jag hade jag en vild glädje som faktiskt finns kvar fast min förvirrade själ inte orkar handla i enlighet med den just nu. Och på vägen upp från golvet - för man kasar ju ner dit när man inte längre orkar stå upprätt mot väggen - förstod jag att vila är stärkande och måste ingå i utvecklingen. Jag började så bra i höstas, kanske någon minns, med att riva bort allt oväsentligt, och började med annat mer stärkade. Men så fort jag fick luft under vingarna och orkade segla iväg så brast det igen på grund av feltänk.
   Jag tog de dyrbara (ovanliga) pigga dagarna som standardmall för hur en normaldag i fortsättningen ska se ut. Planerade och gladde mig åt hur mycket jag skulle kunna få gjort nu - ta igen de trötta dagarna och få ordning på allt som väntar...  alla mina planer. Väl medveten om att jag aldrig kan kompensera för allt jag velat göra för andra när tiden var "förr". Det jag inte hann, inte orkade "då". (Känns det igen?)
   När normaldagarna sen visade sig innehålla fysiska hinder och min nya härliga plan sprack blev jag så oerhört besviken och kasade utmattad ner på golvet intill min vägg igen. Men jag reser huvudet igen och försöker berätta, trots min sorg och besvikelse, om mina dumma förväntningar som ställer till det  - för min kära (vettskrämda?) make hur det står till. Jag skäms över mig själv, över min oförmåga att få ordning på orden och på livet. Jag vill att han ska förstå mig men det är en risk jag tar - för hur ska han kunna förstå det jag inte själv kan sätta ord på? Ska sanningen fram är det inte bara mig jag är arg och besviken på utan på alla runt mig som tror att de vet allt och att jag orkar allt -  om jag bara vill. Ingen kan vilja mer än jag!
   Jag avskyr oreda, kall fuktig väderlek och oförmåga att uttrycka mig ordentligt och klart. Men mest av allt är jag rädd. Rädd att allt ska vara för sent. Att alla inspirerade ideér ska vara till ingen nytta... Så jag måste skynda mig bli pigg... Fast "skynda" är Skalmans fula ord ;-) Det första jag ska åtgärda är att ta mig tid att promenera i dagsljus. Det låter kanske fånigt men trots att jag älskar att gå så hindrar det mig! Det jag riskerar med detta är att jag sen inte orkar mer den dagen. Nu får det bli så - men det gör mig livrädd. För hur ska det då bli med alla de andra livsviktiga sakerna? Det som måste bli gjort innan det är för sent?  (Jag inser att jag vet men inte tror.) Hjärnhalvorna som nu verkar samarbeta en stund har en poäng där - håll med!                                    
                                     
   Vad hör i hop och vad ska bort? Vad är min nya plan i mitt mål mot kraft och styrka?
Jag överlever inte denna röriga tillvaro så jag får väl till mina underbara lässtunder på morgonen lägga stärkande promenader och sen äta och vila - och sen efter lunch kan resten av jobbet sätta in! Anden måste ha sitt men också kroppen ska ha sitt för att dagen ska bli till nytta för framtiden! Kroppen bråkar och energin försvinner som det är nu så vad kan jag rimligtvis förlora på att byta taktik? Håll tummar och böner för mig och för dig själv att dagen som kommer ska bli bra!
   För mig är definitionen av en bra dag: En dag som kan kopieras utan risk att förstöra den livsviktiga balansen för andlig, fysisk, intellektuell utveckling för mig och dem runt mig. Åh, vad jag önskar att detta blir min perfekta stärkande dag! Then - I'm unstoppable;-) You'll see!

ps! Men först ska jag i nu nämnd ordning: Ta näs-sköljkannan och spola bort en massa slem (mysigt va;-), ta ett lagom varmt bad - och sen sova ut ordentligt - sen imorgon är en annan dag - en härlig dag, det är jag säker på ...

tisdag 18 januari 2011

Våra barn kanske tycker vi är tjatiga...

Man vill ju ha sin sömn - och den är ju ofta beroende av om man känner sig lugn och trygg. Ibland beror sömnbrist i vårt fall på att somliga inte hör av sig när de lovat och timmarna - och emellanåt dagarna - går... Mamman ringer, pappan undrar - allt förgäves. För ungdomen i fråga tänker glatt att höra av sig när det blir tid - inte när föräldrarna behöver för sitt lugns skull. Detta kan i olyckliga fall leda till att kommunikationen kommer på kant och det är man förstås rädd ska hända. Så vi samarbetar, maken och jag, för att inte förstöra de relationer vi sätter så stort värde på. Jag hänger på luren och mess och mejl och han hänger på mig - för att få veta ev nyheter. Nu har jag kommit på att man kan delegera ansvaret och pappan fick sin första stora uppgift av ett nytt slag. Jag fick nämligen för mig att pappor kan ha ett särskilt bra sätt att uppmärksamma sin oro och kärlek på, lite olika mammors. Ville ha en dikt som ifrågavarande ungdom kunde sätta upp på ytterdörren eller kylskåpet som påminnelse om att höra av sig vid lämpliga tillfällen utan att verka tjatig. Maken var snabbt med på noterna och det blev så roligt mitt i allt allvarligt att jag nästan skrattade mig fördärvad medan mitt hjärta log av tacksamhet... Jag bara måste dela med mig av hans underbara fyndigheter:-) Tänkte ha den som inskription på min Vila-i-frid-sten framöver - som påminnelse för förbipasserande allt från välmenande föräldrar till emellanåt lite tanklösa barn. Här kan du läsa lite andra av kära makens spännande funderingar: http://stetsoncorrugated.blogspot.com/

Ser du ungdomen  - som kanske tycker att man är för tjatig - för din inre syn när du läser;-)

"Tänk om tio år, när jag sitter och vaxar mina tår,
funderar på mina föräldrar som är många år
Som älskar lilla jag alla tider och gånger
trots att det kändes som dom stod i mina kalsonger"

Vi älskar er, kära barn (ungdomar)! Var rädda om er - och om oss. Tack för att ni hör av er så vi vet att ni har det bra! Då mår vi bra - och det kan löna sig för er i längden;-)

dyrare mat - ännu en anledning att vara tavarlig!?

Hörde på nyheterna nu att många olika livsmedel väntas öka i pris nu närmaste tiden - på grund av missväxt och dåliga skördar, För många är väl det även det en anledning att få i gång en bra rutin för tavarlighet och förrådstänkande!?
Se förra bloggen med kommentarer för tips och länkar...!

måndag 17 januari 2011

... att vara "tavarlig".

Hejsan mina kära barn och andra godingar som kan tänkas läsa det här!
   Idag vill jag gärna dela med mig av några speciella tankar på att göra livet
så behagligt som möjligt. Lite Vila-i-frid-tänk genom att ha ett - åtminstone litet - hemförråd av mat och annat viktigt. Man hör larm och rykten av alla slag nu för tiden - lite osäkerhet emellanåt kan göra oss nytta - mer medvetna om vår sårbarhet och mer smarta på att skaffa vatten och matförråd som räcker några veckor extra istället för bara över helgen.
   Lagra det du äter och ät det du lagrar, sägs det.
   Även utan både tid och råd att lagra allt man skulle vilja så är vatten en bra sak att börja med: Kalmar blev plötsligt helt torrlagt strax före jul - stor kalabalik, men tankbilar fixade det mesta. Men inte allt, förstås. Ikea bestämde sig för att stänga en storsäljarlördag p g a att det inte fanns vatten till sprinkler-systemet. Inte långt efter fick Emily nytta av sitt vattenförråd när Birmingham lika plötsligt var torrare än beräknat. Själv har jag många gånger sluppit oroa mig när problem med vatten kommit på tal. Så när många andra har tomt på vatten har jag fullt av frid;-)
Vete är för människan - det vet många av oss. (Alla dessa allergier är troligtvis p g a att man alltid äter vete utan sin inre nyttiga kärna.)  Många orosmolm hopar sig när det gäller maten och dess tillgänglighet. Ojämnt flöde i ekonomin kan också vara en orsak till varför man kan känna extra frid i själen av att ha ett förråd av det viktigaste omkring sig. Sjukdom, leveransproblem p g a väder och annat... orsakerna är många men rådet står kvar: Skaffa ett förråd så du klarar dig. Själv tänkte jag bli bättre på att utnyttja det jag har omkring mig genom att inte resa bort när det är svamp-. och blåbärstider mm. Stanna hemma och ta tillvara istället. Vara "tavarlig" som min mormorsmor Lisa sa. Hon själv var ett tavarligt fruntimmer, sa mormorsfar stolt. Det mesta är bara kul. Spana efter vad som växer omkring en, kolla extrapriser på sånt som går lätt att lagra, tipsa varandra om bästa priser, kvalitet, recept, länkar på nätet mm..
En sak kan alla våra barn - förutom att sjunga - baka gott bröd! Robban och Sigrid är riktigt i stöten nu och gör stenugnsbakade surdegsbröd, Emily och Victor utstöter lyckliga suckar när de berättar om sina matlagningsbedrifter och Linda bloggar om sina wienerbröd bl a. Hannas vackra födelsedagstårta fick man försmak av på ett mms. Kat och Daniel pratade om alla sina äppelrecept i höstas så det vattnades i munnen. Josefin och Niclas bjöd på nybakade julkakor när vi hade vägarna åt deras håll och vi njöt av läckerheterna, kära maken och jag.
  Det är något visst att göra sin mat och sitt bröd själv - så är det bara. T o m roligare om man malt mjölet och gjort surdegen också! Jag har handkvarn att mala vete på här hemma och ibland kan det tänkas att det hänger knäckebröd på en rundstav och torkar - jättemysigt! Därmed vill jag säga att man redan är på väg att bli mer oberoende - särskilt om man har råvaror hemma. Att mjölksyra grönsaker är heller inte svårt - men gör produkten ännu nyttigare för våra ofta ledsna magar! Och varar läänge utan att bli dålig.
 Skulle någon vara intresserad så kommer några länkar för Hemförrådsentusiaster:
http://swedishsurvivalist.egensajt.se/board/viewtopic.php?f=30&t=868&start=0&&view=print&sid=c44664e12464aa28d035879ae5379af4

http://www.providentliving.org/channel/0,11677,1706-1,00.html

Överlevare under stormen Gudrun - http://swedishsurvivalist.egensajt.se/board/viewtopic.php?f=9&t=71&start=0&&view=print&sid=1e2ad486a8a3a6599ddfe6087595c6b9


Vetekvarnar för brödbagare: http://www.nisseitorpet.wordpress.com/. skriv i
sökrutan: "Mala eget mjöl".
Titta också på de andra kvarnarna, torkarna, tunnorna, mjölksyrningskrukorna mm!

Äggpulver: http://www.djurdoktorn.nu/ (finns för fritidsfolk m fl - denna är inte för djur;-)

Lycka till och berätta gärna för mig om vad just du gör för att vara tavarlig!

--
madeleine.blomberg@gmail.com
070-6078670

lördag 15 januari 2011

alla fyller år!!!

Sigrid - vår kära svärdotter fyllde sina glada 24 år i söndags!!! Vi åkte till Växjö och grattade. Härligt att vara där!
Hanna fyller i morgon - lika många och troligtvis lika glada 24 år - Henne ska vi också hälsa på i Malmö!
Nästa vecka fyller lilla Ella tre år - ett av de minsta barnbarnen. Henne hinner vi inte hälsa på, tyvärr! Gotland ligger så dumt till!
Vissa nära kära har jag inte ens grattat - bara tänkt mycket på! Hur kan det bli så!? En kär liten brorson som fyllde elva - hur kan man missa sånt fast man tänker på honom hela dagen och nästa med... Usch vad jag ogillar mig för det ... Några andra har jag faktiskt grattat lite smått...Men  inte är jag nöjd för det och säkert inte de heller... Så GRATTIS ni alla som fyller nu i närheten som jag inte fått till en riktig hälsning till... och ni är många, det vet jag. Jag hoppas att ni inte låter andra (t ex min trötta hjärna) bestämma hur lyckliga och tacksamma ni är för att ni lever och har möjlighet att göra så mycket av ert liv!!?

fredag 7 januari 2011

Lärdom av det gamla?

Förra året var lite ovanligt. Mitt pluggande av diverse högskolekurser gick åt skogen när jag försökte vara överallt och göra allting som om jag hade all tid i världen och ändå lägga på ett kol. Tyckte någon det var väntat? Inte jag - jag tror verkligen på att jag hinner allt bara jag får göra som jag vill!
   Stressen trängde in psyket i ett dunkelt litet hörn och kroppen gnällde, svällde och värkte. Inte mycket blev som jag tänkt förra året men man kan ta vara på även tokigheter - det främjar ens utveckling! Jag tror på att vara ärlig och det får sina konsekvenser... ibland riktigt bra;-) När tanken kom att göra mig av med allt utom det grundläggande så började det hända saker. Valde ett par tre livsuppehållande saker som måste finnas - sova, näring... tror det bara var två i början. För med näring menar jag både fysikt och andligt. Dör den ena kroppen så får jag problem med den andra!
   När jag kände mig lite lugnare rensade jag ut gifter ur kroppen med massor av frukt, grönt och vila. Läste lite här och var det jag upplevde som stärkande. Sen kom tempelbesöken in i bilden. Lugnt, kungligt vacker miljö, vänliga människor och möjlighet att göra nytta medan man vilar - underbart! Jannes jobb, Niclas medalj och en släktforskardag som Jenny Kempler inbjöd oss till bidrog till att det blev av och att jag började med släktforskning! Arkiv Digital - man kan sitta hemma i myskläderna och söka i urgamla kyrkoböcker utan att få damm i näsan.. Kan något vara bättre än perfekt så var det denna kombination!
  Sen hände det ju sig att vi i augusti blev "empty nesters" och vi har fått tid för bara varandra, min kära man och jag! Det har också varit mer stärkande än jag kunde räkna ut och jag hoppas barnen förstår mig rätt här - men det är ljuvligt att få vara ensamma, bara pappa och jag! (Men vi ÄR jätteglada när ni hälsar på också;-)
  När allt julklappshandlande var över - det tog flera veckor och mer på krafterna än jag egentligen orkade så vi får se om det inte är dags för omorganisation till nästa jul - så var det redan danföredan och dags att koka skinkan! Så det struntade jag i och vi köpte färdigkokt - bara att griljera. Då är botten nådd .... Min enda tröst var att vi hade en närproducerad grisrumpa första advent - som vi med enorma ansträngningar band ihop till en skinka, maken och jag, och åt ihop med de barn som då kunde komma hem. Ja, vi kokte den först! Och så min älskade JULOST - som blev så perfekt att den faktiskt kunde tävla med Victors underbara gräddiga JULSENAP om den enda viktiga ingrediensen på julbordet i år! Sen åt vi historiens minsta julmatportioner, men fick framåt nyår smak på de stora askarna med godis så vågen bågnade. Maken åkte ett par rundor med plåstertaxin (som följd av hjärtinfarkten i augusti) för att undersöka varför hjärtat kör med dubbla slag när han jobbar mer än han sover men annars har vi haft ett par sköna helger.
   Vad kan vi lära oss av det gångna året, tro? Som Anna-Lena Brundin så finstämt uttryckte det på Musikhögskolans julkonsert  i Malmö - "Bara skit i det!" Jag är helt säker på att hon menar det jag tänkte så starkt redan i juli-augusti när hjärnhalvorna för en gång skull hade ett litet kort möte och GRUNDLÄGGANDE blev ledordet för mig. Så hur som helst och hur man uttrycker det så har jag levt efter detta och jag kan nu meddela att jag: 1) orkar fysikt arbete, som att baka, skotta snö, hänga någon liten gardin 2) kan läsa många sidor i både allvarliga och komiska böcker - och få ut något av det 3) står ut med korkade kommentarer utan att gråta - men testa mig icke! 4) planerar och hittar nya tankar om hur livet måste organiseras - utan att bli sjuk av oro för hur det ska gå till 5) Orkar träffa folk då och då
Jag kanske t o m har glömt något men vissa saker hänger i och det får helt enkelt duga så länge så här. Men min kära kära make och jag har lärt oss att vi hinner mycket mer om vi tar det lugnt och rensar bort allt vi inte behöver göra till förmån för det som verkligen är av långsiktigt- ja, t o m evigt  - värde. Vila kan vara sån ibland! Så nu tror jag på ett GOTT NYTT ÅR! Lycka till med 2011 du också!