Förra året var lite ovanligt. Mitt pluggande av diverse högskolekurser gick åt skogen när jag försökte vara överallt och göra allting som om jag hade all tid i världen och ändå lägga på ett kol. Tyckte någon det var väntat? Inte jag - jag tror verkligen på att jag hinner allt bara jag får göra som jag vill!
Stressen trängde in psyket i ett dunkelt litet hörn och kroppen gnällde, svällde och värkte. Inte mycket blev som jag tänkt förra året men man kan ta vara på även tokigheter - det främjar ens utveckling! Jag tror på att vara ärlig och det får sina konsekvenser... ibland riktigt bra;-) När tanken kom att göra mig av med allt utom det grundläggande så började det hända saker. Valde ett par tre livsuppehållande saker som måste finnas - sova, näring... tror det bara var två i början. För med näring menar jag både fysikt och andligt. Dör den ena kroppen så får jag problem med den andra!
När jag kände mig lite lugnare rensade jag ut gifter ur kroppen med massor av frukt, grönt och vila. Läste lite här och var det jag upplevde som stärkande. Sen kom tempelbesöken in i bilden. Lugnt, kungligt vacker miljö, vänliga människor och möjlighet att göra nytta medan man vilar - underbart! Jannes jobb, Niclas medalj och en släktforskardag som Jenny Kempler inbjöd oss till bidrog till att det blev av och att jag började med släktforskning! Arkiv Digital - man kan sitta hemma i myskläderna och söka i urgamla kyrkoböcker utan att få damm i näsan.. Kan något vara bättre än perfekt så var det denna kombination!
Sen hände det ju sig att vi i augusti blev "empty nesters" och vi har fått tid för bara varandra, min kära man och jag! Det har också varit mer stärkande än jag kunde räkna ut och jag hoppas barnen förstår mig rätt här - men det är ljuvligt att få vara ensamma, bara pappa och jag! (Men vi ÄR jätteglada när ni hälsar på också;-)
När allt julklappshandlande var över - det tog flera veckor och mer på krafterna än jag egentligen orkade så vi får se om det inte är dags för omorganisation till nästa jul - så var det redan danföredan och dags att koka skinkan! Så det struntade jag i och vi köpte färdigkokt - bara att griljera. Då är botten nådd .... Min enda tröst var att vi hade en närproducerad grisrumpa första advent - som vi med enorma ansträngningar band ihop till en skinka, maken och jag, och åt ihop med de barn som då kunde komma hem. Ja, vi kokte den först! Och så min älskade JULOST - som blev så perfekt att den faktiskt kunde tävla med Victors underbara gräddiga JULSENAP om den enda viktiga ingrediensen på julbordet i år! Sen åt vi historiens minsta julmatportioner, men fick framåt nyår smak på de stora askarna med godis så vågen bågnade. Maken åkte ett par rundor med plåstertaxin (som följd av hjärtinfarkten i augusti) för att undersöka varför hjärtat kör med dubbla slag när han jobbar mer än han sover men annars har vi haft ett par sköna helger.
Vad kan vi lära oss av det gångna året, tro? Som Anna-Lena Brundin så finstämt uttryckte det på Musikhögskolans julkonsert i Malmö - "Bara skit i det!" Jag är helt säker på att hon menar det jag tänkte så starkt redan i juli-augusti när hjärnhalvorna för en gång skull hade ett litet kort möte och GRUNDLÄGGANDE blev ledordet för mig. Så hur som helst och hur man uttrycker det så har jag levt efter detta och jag kan nu meddela att jag: 1) orkar fysikt arbete, som att baka, skotta snö, hänga någon liten gardin 2) kan läsa många sidor i både allvarliga och komiska böcker - och få ut något av det 3) står ut med korkade kommentarer utan att gråta - men testa mig icke! 4) planerar och hittar nya tankar om hur livet måste organiseras - utan att bli sjuk av oro för hur det ska gå till 5) Orkar träffa folk då och då
Jag kanske t o m har glömt något men vissa saker hänger i och det får helt enkelt duga så länge så här. Men min kära kära make och jag har lärt oss att vi hinner mycket mer om vi tar det lugnt och rensar bort allt vi inte behöver göra till förmån för det som verkligen är av långsiktigt- ja, t o m evigt - värde. Vila kan vara sån ibland! Så nu tror jag på ett GOTT NYTT ÅR! Lycka till med 2011 du också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar