Idag har det hänt jättemycket trevligt! Jag vaknade av att någon gick med sin rullande resväska genom nyskottade gångar utanför. Damen pratade med "skottaren" - kl fem på morgonen! Vi hade fönstret öppet, Janne och jag, så därför hörde jag. Men vad gjorde det - en underbar syn. Nysnö och tempel i strålande nattljus.
Efter frukost baxade vi oss in genom snöspåren till Armémuséet. Parkering är ett eländes elände i denna stad så vi körde runt runt runt i 30 minuter innan vi slutligen hittade ett litet hål att skruva in bilen i. Man kan tycka att det var riktigt eländigt men egentligen inte alls - för nu slapp vi stå ute i kylan den halvtimmen! Det räckte alldeles utmärkt att göra det i en timme. Men musikens bompabomba var häftig, medaljerna fina och blanka och alla uniformerade killar (mest) och tjejer såg så alldeles imponerande duktiga ut. Men finast var förstås Niclas!!! Vi är så stolta och glada över hans insats och jätteglada att han är hemma igen från Kosovo.
Efter medaljutdelning, lunch, lite shopping och lämnat sonen på Arlanda hann vi med två härliga sessioner innan vi träffade våra vänner Ståleks från Gotland nere i gästhemmets matsal. Plötsligt ramlade två glada killar ner och busade och kramades.
De var bara lite förtåg till resten av Daniels familj. Japp - de var alla där. Såååååååå kul att se dem. Pojkarna ville leka och leka och leka så det var inte mycket annat att göra. Vi smög och lekte kurragömma och det var nästan omöjligt att umgås med de vuxna. Men vad gör det - jag har varit så länge i templet denna vecka att min ålder ju reducerats kraftigt och jag är mer i deras (4-6) ålder än de vuxnas nu;-)
Denna vecka var härlig på nästan alla sätt. Bara ett tråkigt inslag - mamma är sjuk och var på hjärtintensiven. Hon som älskar att jobba hårt när hon kan får numera bara ta det lugnt. Det blir inte lätt för henne. Men hon vill inte "vila i frid" ännu. Inte på det där kalla sättet. Och vi vill ha henne länge länge till... Så nu får jag komma på nåt sätt att hålla henne sysselsatt utan att jobba sig fördärvad. Jag vet - hon ska få berätta och jag skriver ner familjens historia. Min mamma minns massor!!! Håll tummarna för att min plan fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar