Flowers for Algernon... KUSLIGt bra KLASSIKER!

Just nu har jag läst klart en bok. Blommor till Algy.

Författare Daniel Keyes, Flowers för Algernon - http://www.youtube.com/watch?v=loi3gDeGTwU

Hjärtat beter sig som om jag sprugit mig dötrött... Hjärnan vill göra något åt det jag läst. Jag är otroligt berörd. En bok om en  jättesnäll 'efterbliven"  kille med en het önskan att bli smart. Han jobbar outtröttligt på sitt mål. För han vill ju få vänner och om han kan diskutera viktiga saker med andra så får han det, eller? En operation senare  rusar hans IQ på några veckor upp till 180 och han läser världens litteratur och vetenskapliga avhandlingar på originalspråk. Han skriver rapport hela tiden om vad som händer i honom när han får svaret på sin önskan. Vägen upp till berömmelse är spännande men när han förstår att vägen går tillbaka också ...  Han är en förökskanin ... Läs om hans gripande historia genom hans egen dagbok. "En modern klassiker. Berättarteknisk triumf.  En oroande gestaltning över vårt kunskapsfixerade samhälle...." Den boken hade jag velat skriva... Får väl hitta på någon egen. Tex är min lilla man snart bearbetad;-)

Kvinnor och Längtan... efter hjälp!

Idag bestämde jag mig för att prata med två kvinnor i min närhet som jag verkligen beundrar. De inte bara pratar fint om medmänsklighet - det är deras liv. De hinner med detta och mycket mycket annat. Därför beundrar jag dem.

Den närmaste av dessa fantastiska kvinnor heter Gun-Britt Löfquist och bor så nära mig här i Bergkvara  att hon mitt i vinterkylan knatade förbi här med ett par fina brochyrer till mig.  Hennes jobb går ut på att hjälpa människor i Kenya genom att driva en liten fin butik nere vid Storgatan i Bergkvara! Den ger liv åt sommarsamhället, ska ni veta! Där samlar hon in vad andra vill skänka och säljer sen för att hjälpa barnen nere i Afrika till en drägligt liv.  Det är genom den starkt beundrade Fride Nilsson och Faith Homes of Kenya som detta blir möjligt. Gun-Britt berättar med glädje om detta långvariga projekt som för hennes del varat sedan 70-talet.

Margaretha Ohlin, Söderåkra, introducerade mig för Lettlands Vänner på den tiden jag var politiskt aktiv och vi satt och fikade mellan mötena eller kurserna, vilket det nu var. Där har vi ytterligare en kvinna som tänker med både hjärta och hjärna. Så många hon sträcker ut sina händer emot! På grund av detta fick vår Hanna idén och hjälpen att åka som volontär över det skumpiga havet till Lettlands tacksamma barn. Jobbade där på en skola - eller två? - och fick se hur livet kan vara på andra sidan vattnet. Så nära men ändå så fjärran!

Här  - likväl som i vår kyrkas hjälpverksamhet - vill man att ALLA pengar ska nå fram.

Dessa kvinnor har så stora hjärtan och inspirerar så många - och jag vill så gärna bli en sådan kvinna, jag med. Sådana kvinnor - och män - behövs. Gamla som unga och överallt. Det är mycket jag vill, detta år 2012.
                                             
                                                                       ---

   Du hittar mig på facebook om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment på Länksidan  - och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag att utforska detta område. För många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Titta in på Novellodikt-sidan och utbyt tankar med mig om dagens Pufford!

Tidigt barndomsminne - Hjälpa till - med bilen

Lillan var fyra år stor. Hon kunde många saker. För hon var ofta med sin pappa ute och jobbade med bilar. Hon knackade rost, lyssnade på kadan, luktade, torkade, rullade hjul, fyllde på olja - nä, inte helt själv för hon räckte ju inte upp! Lillan älskade att jobba.
Det ljusa håret fladdrade när hon sprang runt och hoppade av glädje över allt som var kul - och det var det jämt, jämt. Bara mamma var lite orolig ibland över allt som var kul för Lillan. För Lillan kunde så många saker. Och ville så gärna hjälpa till. En gång när Pappa gått in för att hämta något inne i huset passade Lillan på att hjälpa till. Hon kröp in på bilens förarsäte. Hon såg garaget framför sig. Hon visste precis hur man växlar och kopplar och styr - det var lätt! Nu skulle hon passa på att köra in bilen i garaget - det skulle Pappa säkert tycka mycket om. Hon gled lätt ner och satte högerfoten på kopplingspedalen samtidigt som hon höll händerna stadigt i den mycket stora ratten. Växeln låg fri och marken sluttade lite framåt. Allt gick som det skulle och Lillan tittade storögt - om än med något skymd sikt . och otroligt lyckligt på när det stora huset gled fram, försvann och ... bom! Där tog resan plötsligt slut! Så retfullt!
 - Pappa, pappa, ropar Lillan till den framrusande fadern, jag kunde söa men jag kunde inte bronsla!
Så kan det bli när lyckan över framgången segrar över misslyckandet. Just så minns jag min tidiga barndom. Om nu bilen blev lite knycklig på kofångarn så gjorde det bara att vi fick lite mer kul jobb tillsammans, Pappa och jag.

Anledning till minnet är Dagens SkrivPuff

Texten tillhör mig - Madeleine Blomberg - men du får gärna låna den om mitt namn följer med som undertecknad och etikett;-) --- Du hittar mig på facebook om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment på Länksidan och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Titta in på Novellodikt-sidan och utbyt tankar med mig om dagens Pufford!

Jag mår inte bra idag...

Idag är dagen när jag INTE ska skrivpuffa här.
Idag kommer mina viktigheter ut.
Jag mår dåligt idag.
Inte vet jag varför heller - för så illa har jag det inte...
Men jag lider med den och den och den och den...
Jag är så ledsen för att hon och han och de har det så jobbigt
Jag skulle vilja hjälpa - men hur sjutton gör man det.
Jag ber om hjälp och insikt...
Men hur ska jag överhuvudtaget kunna hjälpa någon om jag inte mår bättre än så här?
Jag får väl börja med mig själv så får vi se vart det leder.
Utan det vet jag precis vad det blir.
Inget.


Texten tillhör mig - Madeleine Blomberg - men du får gärna låna den om mitt namn följer med som undertecknad och etikett;-) ------------------------------------------------------ Du hittar mig på facebook om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment på Länksidan och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Titta in på Novellodikt-sidan och utbyt tankar med mig om dagens Pufford!

Våren - mammas Pufford

Idag är en speciell dag.
Ingen SkrivPuff kom.
Så jag frågade mamma,
som aldrig vill missa "dagens dikt".
Vad vill du att jag skriver om?
"Skriv om våren - jag längtar efter våren!"


Vad vore våren om inte ...

Jag minns mina tankar tidigare idag
medan jag städade och slängde ut mattor.
Upp och ner i snön låg de, skakade och fina,
och drog in friskhet att sen genomsyra rummet med.

Sen vädrade jag täcken och kuddar,
utslängda tvärs över annars glömda stolar.
Nu fick de en uppgift långt innan sommarens kalas.
Långt innan värmen gör dem inbjudande igen.

Jag njöt av vintern när den är som bäst.
När den gav mig precis det jag ville ha.
Gav ögonen renhet och ljus från snön,
och kalla luften som rensade andningsvägarna.

Solen emot snön - så motsatta de är
Men hade inte kylan varit -
hur skulle vi då kunnat njuta av våren?

 ------------------------------------------------------

Texten tillhör mig - Madeleine Blomberg - men du får gärna låna den om mitt namn följer med.
Jag kommer att använda Novellodikt-sidan till SkrivPuffarna i fortsättningen. (För det kommer väl fler?) De breder ut sig så det är inte mer än rätt att de får en egen sida. Så fantasin får flöda hur mycket den vill

----------------------------------------------------

Du hittar mig på facebook och till familjeföretaget Blomberg Entertainment på Länk&Tips och vill.
Och vill du veta mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag. För många saknar just frid, har jag märkt. En sak värd att kämpa för.

Om att blanda ...

ja och nej
rätt med fel
äpplen och bananer
förtal och smicker
sant med osant
vit lögn eller brysk verklighet
Jag vill veta hur du mår
du säger "bra"
jag vill veta hur jag ser ut
du säger "fin"
jag vill veta om det jag gjort duger
du säger "kanon"
sen får jag veta att du mår dåligt, att du sagt till en vän att jag borde tänka på mitt utseende och att jag inte gjort en vettig sak i mitt liv...
Den som lever får se men det är min tro att livet blir enklare och vännerna trognare om man inser att ja ska vara ja och nej nej



Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

Om salva...

Jag la av en salva och han fick så han teg
I stora drag kan man säga att jag vann striden
När han var ödmjuk nog
använde jag det smorda munlädret
och bredde på den mjuka salvan ovanpå det sårade egot
Men varför skulle det alls bli till en strid?


- hudvårdande, kanske doftade medel för huden
- innan  man levererar nästa salva med geväret
 - ifall någon inte tänker att det var en ordsalva i första raden så vill jag bara förtydliga det - även om det så klart skulle kunna varit en verklig gevärssalva. Men så långt tänkte jag inte ens. Bara att ord är vapen - Läs boken Härskarteknik om ni tvivlar  - läs kort om de sju härskarteknikerna här.

Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

Elle tourne la terre - Snurra min jord...

"Snurra min jord - låt mig följa med dig - jag är lika värnlös som du" - sjunger mitt inre...
Var kommer tanken ifrån - hur färdas den - hur befruktas ett enda ord med ett annat och blir en tanke som snurrar runt runt i oss, runt oss, mellan oss... Hur blev tanken till? Snurra min jord, låt mig följa med...

Jag kan bara tänka detta enda och jag hittar information om Lars Forsells fantastiska tolkning av den franska visan och jag kan läsa texten här.  Sen njuter jag otroligt av Jonas Karlsson ackompanjerad av Monica och Karl-Axel Dominique på Skansen här. Helt underbart. En annan ljuvlig variant - Benny Andersson och Helen Sjöholm -  här.
Säkert har du hört den också - många har spelat och sjungit den. Många fler har lyssnat och njutit. Varför? Vad är det som rör vid vår själ?
(Sök gärna fler framföranden - t ex av Plura - på Youtube och jämför! Andra mycket kända i detta sammanhang är Jan Malmsjö och Lillbabs.)


 Den franska texten  förstår jag inte helt men lyssna på Elle tourne la terre av och med Léo Ferré här  - häng med i den Franska texten. Vad var det som avgjorde att just Léo Ferré blev mottagare av  precis dessa toner och texter? Vad är det som gör att vissa tankar går oss förbi och andra stannar?

Jag måste bara uttrycka min tacksamhet över teknikens under som snurrar runt jorden - tänk bara att vi kan sitta och skriva, läsa och lyssna på allt på denna sida och helt otroliga mängder mer. Vem och vilka ska vi tacka för att de tog sig tid att ta emot av alla de snurrande embryon till tankar så det blev till dessa storslagna (under-)verk?

Snurra min jord och låt mig följa med - det sliter så i mig annars...



-------------------------------

Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

på tal om salt ...

Fem kronor kilot! En paket salt. Ett kilo salt för en femma!
Obetydligt, billigt och knappt nånting värt. Så långt in i skåpet där hemma.
Med med kilopris mäts knappast nå´t som är bra. Vänlig handling eller fått nån att skratta.
Men din sill och ditt bröd, utan salt blir din död. Kanske det lär dig saltet uppskatta!


http://www.jozosalt.se/salt-historia-och-tradition/

Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

Perfekt

Det hade varit perfekt om jag hade varit som ett flygplan
som finner sin väg genom molnen
som väjer för blixtar och vindar
men har en kurs och följer den.
Å andra sidan kanske jag är just sådan
bara jag har mitt mål kvar och inte släpper taget om det
så låter jag inte omständigheterna, som tidvis driver mig hit och dit,
på allvar hindra min väg att gå emot målet.
Jag gör faktiskt som flygplanet.
Jag startar och landar enligt planen
däremellan följer jag emellanåt kastvindarna
men drar mig så snart jag kan tillbaka till utställd kurs.
Målet släpper jag aldrig - därför når jag verkligen fram.


Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

Gatorna i London...

På tal om att hejda sig …

Gatorna i London var inte direkt soliga. Inte blöta heller, som många beskyller dem för att vara jämt och samt. Nej, ganska varma, torra och gåvänliga. Hade jag varit i sällskap med någon så skulle vi säkert gått utomhus och njutit av utsikten mesta tiden. Så gör jag själv också oftast. Men den här gången var speciell. Museerna i London hade nu gratis inträde och jag kände att de då lockade mig mycket mer. Jag kunde låta minsta nyck bestämma mina steg och jag avvek från gatorna och myllret en stund då och då. Och den stunden fick vara precis hur kort eller hur lång som helst. Bara att ibland få göra det man känner för utan att fråga någon annan kan vara lyx för sinnet. Så gatorna i London fick bära mina ben till alla möjliga museer. Jag såg vidunderliga tavlor – både stora och små. På stora museer och mindre. Såg underliga tavlor – också stora och små. På gamla museer och yngre. Levande konst på gamla inspelade band flimrande med streck och prickar. Konst av lera och konst av skrot. Gammal, gammal konst och ny. Vacker konst och ful. Konst jag kunde förstå och konst jag inte alls begrep mig på. Jag gick, jag satt, jag funderade. Jag läste, jag jämförde och jag tänkte ännu mer. Kände mig bortskämd av lyxen att få se allt detta som människor i långa tidsåldrar lagt ner sin själ i. Jag kände mig nära dem trots att jag beundrade och betraktade dem som så högt stående jämfört med mitt enkla jag. Jag kände att tiden rann i väg och jag gick snabbare och snabbare genom konstens alla utsmyckade korridorer. I ögonvrån syntes en enkel öppning helt utan utsmyckning. Min nyfikenhet drev mig snabbt iväg till detta högst ovanliga – bara för att säkert inte missa något sevärt eller underligt. Mina snabba steg hejdade sig medan ögonen försökte ta in vad som fanns i detta gigantiska rum. Ingen utsmyckning. Och då menar jag det verkligen - inte en enda sak på dessa fyra väggar. Bara stora vita tomma ödsliga. Ett djupt rum. Ett brett rum. Ett alldeles oändligt tyst rum. Andhämtningen korrigerade sig efter något, jag visste inte vad. Knappt vågade jag dra efter andan. Ögonen sökte efter en förklaring. En enkel skylt berättade: Thirty Pieces of Silver. Jag stod som fastfrusen i tomma intet. Ögonen vandrade först vilset sen mer och mer metodiskt. I ingenting, tycktes det, högt upp i tomma luften, svävade trettio enorma skinande silvermynt. Inte hela kompakta ogenomskinliga mynt. Nej, varje mynt var bestående av många olika ting såsom silverkandelabrar, silverkrus, silvertvättfat, silvertallrikar, enorma silvergafflar och silverknivar, silvertrumpeter och andra silverinstrument av olika slag,  även läkarinstrument i silver, stora och små ytterligt konstnärligt utformade silverskålar, silverhjul, silverkannor, silverhinkar och silverslevar … Allt hoppressat, tillknycklat, anpassat – tillplattat för att få sin plats i sitt silvermynt. Trettio sådana ”mynt” av diverse en gång mycket vackra och funktionella ting. De hängde där nu till allmän beskådan. Oanvändbara och alls icke lockande var för sig men som konstverk gjorde de sin plikt. Andhämtningen var minimal medan jag åsåg alla dessa operfekta saker men i perfekta formationer sväva sakta nästan omärkligt i sin egen mycket lilla sfär. Stillhet vilade över rummet. Stillhet vilade över sinnet. En märklig stillhet.

  Gatorna i London fick länge vila från just mina fötter men när jag kom ut igen och hade dragit ett djupt befriande andetag så hejdade jag mig åter för något smått rörde sig och fångade min uppmärksamhet. En liten fågel som pickade i sig en smula under busken. En annan som drog och stretade för att få upp en motvillig mask. Pipet från en liten småtting hördes högre upp. En liten skapelse som behövde hjälp att få mat för att leva. Skapelsen – den stora skapelsen av levande liv och till och med av död. Den får mig alltid att hejda mig.

På tal om  att hejda sig i dagens SkrivPuff ...

Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

Om ordning...

It takes less time to do a thing right then to explaine why you did it wrong (Det tar mindre tid att göra något rätt än att förklara varför du gjorde det fel.)
Spencer W Kimball

För mig handlar detta lilla tankekorn om ordning.  Ordning på djupet i sitt liv. Det är det jag eftersträvar. Jag anser att tiden är dyrbar. Men lyckas inte få ordning på den ändå. Det finns så många djup i ens liv. För att det ena ska fungera så måste man fixa till något annat. Jag t ex, måste hitta ett sätt att organisera mina dagar så min energi räcker till det som är viktigast. Till för några år sedan kunde jag oftast springa omkring och göra allt jag ville, vara flexibel, snabb och göra flera saker på en gång. Jag var säker på att så fort jag bestämde mig för att göra något så blev det så. Att allt handlade om min vilja och beslutsamhet. Det smärtar mig att säga att så är det inte längre. Inte just nu i alla fall. Jag vill så mycket mer än jag gör. Så oändligt mycket mer. Och om jag inte tar hand om dagen, stunden, tanken just nu - så stjälper hela lasset. Och en utmattad själ gör inte många knop. Så - suck - jag måste göra det förhatliga: Måste ta hand om mig. Vill inte. Vill bara rusa på som förr...  Här skrev jag en massa om vad jag vill, vad jag förr gjorde och hur det påverkade andra - men jag raderade allt. Du får använda din fantasi för om denna text ska vara till nytta för dig så är det ändå det du gjorde, det du ville och det du nu bestämmer dig för som är viktigt. Jag kan bara säga en sak. Ordning är bra. En sak i taget är perfekt om man vill komma någon vart. Ett steg närmare målet ska man vara glad för. Tar man hand om sig kan man vara till nytta för andra. Annars blir man lätt en börda i stället. ... Jag älskar ordning - det ger mig frihet. Ordning kan vara att ha koll på konsekvenser. Och leva förutseende. Tyvärr kommer insikten ofta inte ikapp en medan krafterna är kvar. Man är ung, stark och oövervinnerlig... Men att skynda långsamt och ordningsamt är en gåva att dela. Ordning på hoppet har jag i alla fall så mina dagar kommer att bli mer och mer ordningssamma och kraftfulla. Kraften att göra det lilla till stora ting!

Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

Min mormorsmormorsfar och jag... om tidsresa

- Nu lägger jag av...! Jag kommer inte längre, jag förstår inte hur jag ska få veta något mer!
   Trumpet slog hon igen laptopen, la sig ner och drog upp täcket över huvudet.
Hon hade varit så glad - rätt länge. Men nu - nu var hon villrådig, besviken och ... sur. Ja, faktiskt. Äkta sur. Det var ingen vanlig egenhet hos henne så därför la hon märke till det desto mer. Var hon sur på dem? Det går väl inte? Hon var sur på Carl Magnus Svensson, så var det. Att fara land och rike runt för att leta i gamla dammiga böcker, sida upp och sida ner... med många gånger oläslig skrift som mer eller mindre nyktra präster plitat ner - det tar på krafterna! Och man kan bli sur för mindre när letandet inte får någon belöning. Å andra sidan stämde inte det riktigt med verkligheten. Hon skulle inte orka fara land och rike runt och hon hade fått ett program till datorn som "reste" åt henne. Arkiv Digital. En ljuvlig "uppfinning" - med foton på mängder av dokument. Massor av husförhörslängder, dödböcker, födelseböcker och flyttlängder hade hon tillgängligt. Så hon reste i sängen. Hon reste till Bohuslän, till Blekinge, in i mörka Småland, ner till Skåne en runda - och det var det som nu hade tagit knäcken på humöret. Hon hittade inget av det hon letade efter den här rundan. Suck!
   Inte länge hade hon legat där i det varma mörkret under täcket förrän en tanke - en galen tanke? - gnagt sig in i hennes sinne. Det kan man väl inte! protesterade hon, emot de påträngande tankarna...
Sakta och eftertänksamt drog hon ner täcket över näsan, hakan.. reste sig till sittande och drog till sig laptoppen. Satte sig tillrätta och knapplade med tangenterna tills hon hade ett ordbehandlingsdokument som hon namngav Brevet till Carl Magnus. Är jag klok...? trängdes med.. Just så, min flicka. Just så.
   Den vita tomma sidan fylldes med fakta, frustration och finurliga lockande frågor. Carl Magnus Svensson, jag har hittat din hustru Rosalie och alla era barn, jag vet att du är min mormorsmormorsfar men jag vet inte var du kommer ifrån! Jag har letat igenom alla de olika församlingarna, vigslar, flyttlängder, husförhörslängder - allt jag orkat leta fram kring din tidigast kända bostadsort. Men prästerna hade ingen information om dig. Inte som jag hittade. Vet du hur mycket jobb jag lagt ner på detta? Jag är trött, ögonen nästan blöder, jag orkar inte leta på måfå mer! Jag älskar det här men jag orkar inte! Så vem kan hjälpa mig?Vem känner till varifrån du kom?
   Du Carl Magnus Svensson! Du känner till detta och jag tycker inte att det är vettigt av dig att vara tyst längre. Det ligger väl för all del i ditt intresse att få familjen dokumenterad och samlad?! Och anser du inte att det gör det så okej då. Men om du vill att jag ska komma vidare så får du faktiskt hjälpa till här för som sagt: jag orkar inte leta mer på måfå. Brevet blev långt, känslosamt och vädjande ömsom nästan lite hotfullt men det var för hon var så trött. Så trött. Hon avslutade med Med kärlek och tacksamhet, din dotterdotters dotterdottersdotter Madeleine. Sen la hon sig ner igen och tänkte över det vettiga i att skriva ett brev som stannar i datorn. CM Svensson hade ju ingen mejladress, förstås. Enda sättet hon kom på att få meddelanden att färdas i tid var att be den Allsmäktige Guden om hjälp. Han älskar ju var och en och för honom är tiden platt. Det är vi människor som behöver tid som hjälpmedel, hade hon hört. Men han kan nå alla överallt... Bönen blev kort. Gode Fader i himmelen! Hjälp Carl Magnus att hjälpa mig hitta mer information om honom och hjälp mig att vara lyhörd till de svar som kan komma. I Jesu Kristi namn, Amen. Hon kände sig trött. Utmattad. Ja, det var ju diagnosen från doktorn men ändå. Hon la sig igen. Slumrade. Någon timme eller så gick, hon åt och fixade lite av varje. Satte sig vid laptopen... hittade ett gratisprogram, slog in ett namn som inte alls borde vara till hjälp. Kände hjärtats bultande öka och stegras. Något eller någon gav henne inspiration... För att historien inte ska bli allt för lång... på omöjliga vägar fann hon strax att Carl Magnus Svensson hört hennes vädjan. Carl Magnus Svensson född 15 juli 1822 kom från Stockholm. Det var bara det han ville säga. Och det var nog.
   Hon är rörd och hon tackar för hans samarbetsvillighet. Hon kan fortsätta att knyta ihop familjer. Och hon vet att intresse finns.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du hittar mig på facebook om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...

den lilla flickan som ville vara duktig... Om svalna

Den lilla flickan satt vid den öppna eldstaden i husets samvarorum. Inte ensam, nej hon njöt tillsammans med sina kära föräldrar. Det var härligt med en brasa. Hon var dock lite rädd av sig och kanske eldar kan slicka i sig små barn? Hon hade fått lära sig tända ljus. Hon var så rädd först och blåste ut tändstickan innan ljuset ens fått en chans att tända veken. Men hon skulle minsann lära sig. Någongång. Hon älskade att vara duktig. Hon älskade att få beröm.
Mamma gick iväg för att göra i ordning choklad och smörgås. Pappa ska bara hämta pipan. Flickan sitter själv kvar fint och stilla som pappa bett henne. Men nu har hon chansen. Hon skulle kunna visa att hon kan vara duktig. Överraska mamma och pappa. Hon ser sig omkring. Vad kan hon göra som är duktigt? Lägga in i brasan - vedbitarna ser så tunga ut. Och vassa. Hon ser en lång brödpåse av plast. Den är lätt och mjuk! Hon fnissar inombords när hon tänker på hur förvånade mamma och pappa ska bli när hon städat och eldat innan de kommer tillbaka! Fort nu! Hon hör dem närma sig! Den lilla flickan tar påsen i ytterkanten och sträcker in armen över elden och släpper taget. Försöker. Den vill inte. Påsen vill inte skiljas från armen som lagt in den i värmen. Så den blåser upp sig intill den lilla armen, smälter sig fast... Den lilla flickans planer gick i stöpet. Smärta, besvikelse och hjärtesorg. Allt svalnar så småningom och inte så många ärr efter händelsen. Inga på armen. Men lite i hjärtat.


Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...