Tidigt barndomsminne - Hjälpa till - med bilen

Lillan var fyra år stor. Hon kunde många saker. För hon var ofta med sin pappa ute och jobbade med bilar. Hon knackade rost, lyssnade på kadan, luktade, torkade, rullade hjul, fyllde på olja - nä, inte helt själv för hon räckte ju inte upp! Lillan älskade att jobba.
Det ljusa håret fladdrade när hon sprang runt och hoppade av glädje över allt som var kul - och det var det jämt, jämt. Bara mamma var lite orolig ibland över allt som var kul för Lillan. För Lillan kunde så många saker. Och ville så gärna hjälpa till. En gång när Pappa gått in för att hämta något inne i huset passade Lillan på att hjälpa till. Hon kröp in på bilens förarsäte. Hon såg garaget framför sig. Hon visste precis hur man växlar och kopplar och styr - det var lätt! Nu skulle hon passa på att köra in bilen i garaget - det skulle Pappa säkert tycka mycket om. Hon gled lätt ner och satte högerfoten på kopplingspedalen samtidigt som hon höll händerna stadigt i den mycket stora ratten. Växeln låg fri och marken sluttade lite framåt. Allt gick som det skulle och Lillan tittade storögt - om än med något skymd sikt . och otroligt lyckligt på när det stora huset gled fram, försvann och ... bom! Där tog resan plötsligt slut! Så retfullt!
 - Pappa, pappa, ropar Lillan till den framrusande fadern, jag kunde söa men jag kunde inte bronsla!
Så kan det bli när lyckan över framgången segrar över misslyckandet. Just så minns jag min tidiga barndom. Om nu bilen blev lite knycklig på kofångarn så gjorde det bara att vi fick lite mer kul jobb tillsammans, Pappa och jag.

Anledning till minnet är Dagens SkrivPuff

Texten tillhör mig - Madeleine Blomberg - men du får gärna låna den om mitt namn följer med som undertecknad och etikett;-) --- Du hittar mig på facebook om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment på Länksidan och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Titta in på Novellodikt-sidan och utbyt tankar med mig om dagens Pufford!