Här är massor av snö - flera decimeter har det kommit idag och det är jättevackert och bara lite stökigt. Vart ska man lägga all snön som man skrapar och skottar bort? Och häcken växte kämpahög, kämpahög, kämpahög... Inte häcken men snömuren mot gatan och runt alla gångar jag försöker skotta upp så man kommer fram...
Vi är ensamma, min kära man och jag. Han vilar "sitt sura ben" som bråkar med honom ibland. Alla barn ska fira jul på sina håll men Victor kommer och äter och rimmar till julgröten imorgon bitti - och då får vi julsenapen som han är mästare på! Mums!!! Jag är så tacksam att alla har det bra och är glada och trygga. Glad att alla är på plats och inte är ute i snöyran och kör. Glad att alla väljer att göra julen speciell på sitt sätt. Julen är en stor högtid för oss alla. Rimmen tar upp en stor plats - nästan roligare än själva paketen. Även till julgröten ska det rimmas - alla ska rimma annars får ingen börja äta. Då får ingen mandeln och ingen vinner paketen som väntar på bänken. Stor press för vissa nykomlingar - men andra klarar sig galant och vinner priset för bästa rim! Jättemånga brukar vi vara - men i år blir det inga bekymmer att få rum vid samma bord;-)
Så här kvällen före julafton sitter jag och lyssnar på barnens musikalster samlade på cd med passande namn för julmusik. Det är härligt! En riktig Jul - det önskade Emily sig... så jag har skickat den nu.. en RealGrouplåt som hon och syskonen sjöng in så ljuvligt (2006?) för en mammas öron och många andras också, tror jag, En riktig jul - en á capellalåt - där har Emily solot och nästan alla de andra syskonen - bara Daniel som väl var utomlands någonstans och inte kunde vara med... Alla de andra doar och en massa andra ljud som låter heeeeelt enkelt fantastiskt. Trots att Emily var jätteförkyld blev allt så bra!
Avslutar med att skriva ner Hannas juldikt som fyller tio år ikväll! (Tänk på att hon bara var 13 år när hon plitade ner den strax före midnatt till självaste julafton!) Jag känner att jag på det här sättet vill kompensera för alla vackra stämningsfulla JULKORT som jag velat skicka till så många. Jag hoppas att ni inte blir ledsna - vi har en annan tideräkning här i BBB - Blombergshuset på Beckgatan i Bergkvara - och jag hann helt enkelt inte med! Jag ville tackat så många för så mycket - ni är så många som betyder så mycket för mig så det är sorgligt att du och du och du och ... du... inte fick din egen personliga hälsning. Men Känn att jag tänker på dig! Nu blir det dags för dikten och förstås så önskar jag dig och dig och dig - alla kära vänner - en riktigt GOD JUL!
Julen är verkligen här
Alla grejar och donar och fixar och kollar och hämtar
Alla springer och rusar och kutar och stressar och flämtar
Alla ringer och pratar och handlar och ordnar och tänker
Alla städar och putsar och dammar tills allting blänker
Rosetter och stjärnor och hjärtan och tomtar och änglar i varje vrå
Under och över och mellan och i och bredvid och naturligtvis på
På alla bord och bänkar och soffor och sängar - precis överallt!
Gator av grus och lera och sten och gräs och spån och asfalt
Allting ska prydas och tomtar och nissar och gummor och granar och sån't där
Allting som tyder på tecken som visar att julen är vekligen här.
Julen är tiden då alla ska fatta att någonting är så på tok
Bil och gubbe och socka och tomte och klänning och klocka och bok
Julklapp på julklapp, present på present
Alla firar vi det som hänt
I krubban i stallet i Betlehems stad
Där ligger barnet som gör en så glad
Grunden till helgen som vi har så kär
Julen är verkligen här
Julen är mer än en helg och en högtid, en dag och en tid på ett år
Julen är mer än presenter och saker och mat och pengar man får
Julen är mer än gardiner och pyssel och sånger och glitter och glam
Julens egentliga mening tycks ingen, i alla fall få, gräva fram
För alla sitter och tänker på skinka och prinskorv och köttbullar och omelett
På dieter och kilo och hälsa och kalorier och badrumsvågar och fett
På julgran och kulor och tomtar och nissar och gummor och konstiga gubbar
På tårtor som liknar små tomtar och granar och hjärtan och stjärnor och stubbar
Det är ett sånt sjå och stå i och besvär
Julen är verkligen här
Man konstaterar att allting är klart, allting är färdigt på prick
Från klappar till tomte till mat och till julgran, till ljusen till duk och bestick
Från listor till gäster till skor och till frissa till sånger till kläder och matta
Aldrig är det någon som någonsin kan förstå eller fatta
Att julen är varken det ena eller andra, inte något av detta
Julen är händelsers höjdpunkters fränsta, alla vinnares etta
Dagen då Frälsaren föddes, så varje människa räddad är
Det märks på den ande som finns överallt. Julen är verkligen här!
Skriven av Hanna Blomberg (nu Saffer förstås) 23 dec 2000 (13 år ung!)
(Får du inte alla rim att gunga skönt i munnen och örat så gör du fel - träna lite så blir det perfekt;-)
torsdag 23 december 2010
måndag 13 december 2010
Grattis LUCIA och DANIEL!
EN LJUSETS DAG!!!!
http://svtplay.se/t/123386/luciamorgon - här kan man kolla på Lussemorgonen!
I alla vanliga fall sitter vi med levande ljus, lussekatter, pepparkakor, smörgåsar och stora koppar med varm choklad på bordet och tränger så gärna ihop oss allihop i soffan och ser på lussemorgonen tillsammans... Men idag är jag ensam och håller faktiskt med bakåtsträvarna: Det var bättre förr!
En annan stor anledning till firande är dagens födelsedagsbarn: Daniel, som föddes denna dag i Helsingborg 1979 kl 04.52 - vår alldeles egen stjärngosse som aldrig sen dess dragit sig för att sjunga för att sprida ljus och glädje! Det kunde väl inte bli annat när man föds i tidiga morgonstunden och det första man får se i livet är en lång rad av vitklädda, skönsjungande vackra ungdomar som fyller det (faktiskt) mycket stora förlossningsrummet. Den lilla gossen, endast någon timme gammal, som vilade på sin stolta faders arm drog sig upp och stirrade med uppspärrade ögon på den skimrande uppenbarelsen och i hans lilla smått skrynkliga ansikte sågs ett djupt intresse för allt vad det innebär med ljus, musik och glädje. Så stark bar han upp sitt lilla huvud för att inte missa något! Fast han kanske var tvungen att kolla noga för att se om han var kvar uppe i himlavärlden eller om han faktiskt kommit ner på jorden. Skillnaden var nog just då inte så stor? Tack Daniel för din styrka i alla sammanhang!
TACK förresten alla mina älskade barn för alla underbara lussetåg genom tiderna och
GRATTIS Daniel och alla stjärngossar och Lucior! Till nästa år får vi skaffa linnen så vi kan fira ordentligt tillsammans, min gamla lussegubbe och jag. Nån som vill komma och titta;-)
http://svtplay.se/t/123386/luciamorgon - här kan man kolla på Lussemorgonen!
I alla vanliga fall sitter vi med levande ljus, lussekatter, pepparkakor, smörgåsar och stora koppar med varm choklad på bordet och tränger så gärna ihop oss allihop i soffan och ser på lussemorgonen tillsammans... Men idag är jag ensam och håller faktiskt med bakåtsträvarna: Det var bättre förr!
En annan stor anledning till firande är dagens födelsedagsbarn: Daniel, som föddes denna dag i Helsingborg 1979 kl 04.52 - vår alldeles egen stjärngosse som aldrig sen dess dragit sig för att sjunga för att sprida ljus och glädje! Det kunde väl inte bli annat när man föds i tidiga morgonstunden och det första man får se i livet är en lång rad av vitklädda, skönsjungande vackra ungdomar som fyller det (faktiskt) mycket stora förlossningsrummet. Den lilla gossen, endast någon timme gammal, som vilade på sin stolta faders arm drog sig upp och stirrade med uppspärrade ögon på den skimrande uppenbarelsen och i hans lilla smått skrynkliga ansikte sågs ett djupt intresse för allt vad det innebär med ljus, musik och glädje. Så stark bar han upp sitt lilla huvud för att inte missa något! Fast han kanske var tvungen att kolla noga för att se om han var kvar uppe i himlavärlden eller om han faktiskt kommit ner på jorden. Skillnaden var nog just då inte så stor? Tack Daniel för din styrka i alla sammanhang!
TACK förresten alla mina älskade barn för alla underbara lussetåg genom tiderna och
GRATTIS Daniel och alla stjärngossar och Lucior! Till nästa år får vi skaffa linnen så vi kan fira ordentligt tillsammans, min gamla lussegubbe och jag. Nån som vill komma och titta;-)
söndag 12 december 2010
Ny motionsgren för stillasittare!!!
Denna höst skulle jag vila och ladda upp,
rensa ut och få tillbaka energi.
Min stressade varelse skulle få nytt liv, mitt blod nytt syre och mitt sinne bli lugnt.
Frukt och grönt i massor och Qi gong med djupandning. Torrborstning, fotmassage, vila, promenader och så få möten som möjligt. Och fotbad då och då.
Det började bra... och jag kände syret nå gamla bortglömda celler - mums för hjärnan.
Med en gnutta nyvunnen energi var det dags för nya projekt.
Det var då jag hittade en ny motionsgren för stillasittande. En gren som utövas i stora men ofta osynliga sällskap. Sittande på rumpan tränar man hjärtat som inför maratonlopp och pulsen dånar runt om i kroppen.
På träningsrundan stöter man på stora mängder av glada påhejare och hjärtpumpen rusar på i högsta fart ett par timmar i taget för att sen sakta lugna ner sig en tio-tjugo minuter och så full fart igen!
Så mycket träning har jag aldrig fått - inräknat tiden då jag joggade flera dagar i veckan. (det jag eftersträvar nu men som var över två år sen).
Just nu heter ett par av mina starkaste supportrar Ambernt Gustafsson och Johanna Persdotter som levde på Lyckorna i Bohuslän på 1800-talet. Men även Wilhelmina Svensson från Karlskrona, född 1846, som söker sina föräldrar - hon har haft ett svårt liv. Starka människor och gripande människoöden. De hejar på mig att hitta deras kära förfäder. för det är viktigt för dem att bindas ihop som familjer. Vill du träna som jag? Börja SLÄKTFORSKA - DIN SLÄKT LÄNGTAR EFTER DIG - och det blir med all sannolikhet den häftigaste träningsrundan du någonsin gjort.
PS! Intresserad? http://www.arkivdigital.se/ och https://new.familysearch.org/en/action/unsec/welcome
rensa ut och få tillbaka energi.
Min stressade varelse skulle få nytt liv, mitt blod nytt syre och mitt sinne bli lugnt.
Frukt och grönt i massor och Qi gong med djupandning. Torrborstning, fotmassage, vila, promenader och så få möten som möjligt. Och fotbad då och då.
Det började bra... och jag kände syret nå gamla bortglömda celler - mums för hjärnan.
Med en gnutta nyvunnen energi var det dags för nya projekt.
Det var då jag hittade en ny motionsgren för stillasittande. En gren som utövas i stora men ofta osynliga sällskap. Sittande på rumpan tränar man hjärtat som inför maratonlopp och pulsen dånar runt om i kroppen.
På träningsrundan stöter man på stora mängder av glada påhejare och hjärtpumpen rusar på i högsta fart ett par timmar i taget för att sen sakta lugna ner sig en tio-tjugo minuter och så full fart igen!
Så mycket träning har jag aldrig fått - inräknat tiden då jag joggade flera dagar i veckan. (det jag eftersträvar nu men som var över två år sen).
Just nu heter ett par av mina starkaste supportrar Ambernt Gustafsson och Johanna Persdotter som levde på Lyckorna i Bohuslän på 1800-talet. Men även Wilhelmina Svensson från Karlskrona, född 1846, som söker sina föräldrar - hon har haft ett svårt liv. Starka människor och gripande människoöden. De hejar på mig att hitta deras kära förfäder. för det är viktigt för dem att bindas ihop som familjer. Vill du träna som jag? Börja SLÄKTFORSKA - DIN SLÄKT LÄNGTAR EFTER DIG - och det blir med all sannolikhet den häftigaste träningsrundan du någonsin gjort.
PS! Intresserad? http://www.arkivdigital.se/ och https://new.familysearch.org/en/action/unsec/welcome
måndag 6 december 2010
rädd för gamla spöken?
De gamla vill att vi hittar dem - jag vet att det är så! Jag kan känna det!
Om det undgått någon så har jag börjat med släktforskning i höst.
Idag har jag ägnat den aktivare delen av dagen med att följa upp information från min mamma. Mamma har minne och historier på lager som är värda att minnas! Jag har ju bott hos min mamma och min Joseph (plastpappa skulle de unga säga men det tycker jag låter illa - han är av gediget trä, allra minst!) nere i den underbara stugan vid havet en vecka nu i höst och antecknat gamla minnen och läst gamla tidningsrklipp om pappas släkt. Och Mamma berättade bl a om när hon stod och julstökade första julen på Karlsudde (för ca 55 år sedan) tillsammans med svärmor och radion skvalade. Plötsligt hör hon sin morbrors hälsning från Korea till familj och vänner i Sverige följt av hans djupa stämma sjungande en julsång till gitarr. Gripande. Gissa om jag velat ge mamma den inspelningen !?
- Tyvärr, den fanns inte kvar, sa damen på SR lyssnarservice. Gösta Bleking fanns inte kvar...
Men jag googlade ett annat minne och hittade en sång som pappa brukade reta mamma med när jag var liten. "Balladen om Snorgerd" (mamma heter Gerd om ni inte visste det)- och förhoppningsvis kommer det en gammal vinylskiva med Birgitta Andersson lagom till julklappsinpackningen Inte alls samma sak förstås men ett gammalt roligt minne går inte av för hackor! Skvallra inte för Mamma!
Pappas släkt verkar i alla fall ha lite lättare för att hitta till oss! Hans gamla kusin KG Kleen - http://svt.se/2.34007/1.2183371/89-aring_vann_i_forvaltningsratten?lid=puff_2183371&lpos=lasMer - som vi inte visste mer än namnet på - dök plötsligt upp i TV-rutan för några dagar sen. BRA GJORT! Mamma berättade genast om inslaget och jag googlade och fann honom. Tack och lov för Google!!! Han blev så glad och var så positiv till att dela sina minnen med mig.
För ett par veckor sedan satt jag och rotade i gamla kyrkböcker tills ögonen var strimmiga - och fick upp ett spår om min mormors mormors mor och far! Aldrig har vi haft några namn på dem förr! Mödrar som dör när barnen är små och "fader okänd" ställer till oreda i leden. Men de hör ihop med Gösta Bleking som skickade sin julhälsning från Korea och jag vet att de vill bli hittade, bli kända, bli samanlänkade med oss så nu ber jag alla som vet något om Vilhelmina Swensson född i Karlskrona Amiralitetsförsamling 1846 att höra av sig. Kanske de själva kan hjälpa till om jag nu är villig nog att ta emot information...Är Rosalie Ekström och Carl Magnus Swensson från Linneryd föräldrarna jag söker??? Jag ska inte vara rädd...
Om det undgått någon så har jag börjat med släktforskning i höst.
Idag har jag ägnat den aktivare delen av dagen med att följa upp information från min mamma. Mamma har minne och historier på lager som är värda att minnas! Jag har ju bott hos min mamma och min Joseph (plastpappa skulle de unga säga men det tycker jag låter illa - han är av gediget trä, allra minst!) nere i den underbara stugan vid havet en vecka nu i höst och antecknat gamla minnen och läst gamla tidningsrklipp om pappas släkt. Och Mamma berättade bl a om när hon stod och julstökade första julen på Karlsudde (för ca 55 år sedan) tillsammans med svärmor och radion skvalade. Plötsligt hör hon sin morbrors hälsning från Korea till familj och vänner i Sverige följt av hans djupa stämma sjungande en julsång till gitarr. Gripande. Gissa om jag velat ge mamma den inspelningen !?
- Tyvärr, den fanns inte kvar, sa damen på SR lyssnarservice. Gösta Bleking fanns inte kvar...
Men jag googlade ett annat minne och hittade en sång som pappa brukade reta mamma med när jag var liten. "Balladen om Snorgerd" (mamma heter Gerd om ni inte visste det)- och förhoppningsvis kommer det en gammal vinylskiva med Birgitta Andersson lagom till julklappsinpackningen Inte alls samma sak förstås men ett gammalt roligt minne går inte av för hackor! Skvallra inte för Mamma!
Pappas släkt verkar i alla fall ha lite lättare för att hitta till oss! Hans gamla kusin KG Kleen - http://svt.se/2.34007/1.2183371/89-aring_vann_i_forvaltningsratten?lid=puff_2183371&lpos=lasMer - som vi inte visste mer än namnet på - dök plötsligt upp i TV-rutan för några dagar sen. BRA GJORT! Mamma berättade genast om inslaget och jag googlade och fann honom. Tack och lov för Google!!! Han blev så glad och var så positiv till att dela sina minnen med mig.
För ett par veckor sedan satt jag och rotade i gamla kyrkböcker tills ögonen var strimmiga - och fick upp ett spår om min mormors mormors mor och far! Aldrig har vi haft några namn på dem förr! Mödrar som dör när barnen är små och "fader okänd" ställer till oreda i leden. Men de hör ihop med Gösta Bleking som skickade sin julhälsning från Korea och jag vet att de vill bli hittade, bli kända, bli samanlänkade med oss så nu ber jag alla som vet något om Vilhelmina Swensson född i Karlskrona Amiralitetsförsamling 1846 att höra av sig. Kanske de själva kan hjälpa till om jag nu är villig nog att ta emot information...Är Rosalie Ekström och Carl Magnus Swensson från Linneryd föräldrarna jag söker??? Jag ska inte vara rädd...
tisdag 30 november 2010
Dagen passerar revy...
I morse hoppade jag upp glad och pigg bortåt sex - men med en faslig träningsverk sen förra veckans bedrifter bland gardiner och julostar.
Slängde in grötingredienser till en snabb med vettig fullkornsgröt som jag åt kvickt .. för det mesta satt i microlocket så det var inte mycket kvar i skålen att äta.
Skyndade vidare så jag skulle få åka med min man till vår date hos tandläkaren - skönt att slippa ta bussen!
Halt, kallt, härligt väder och resan gick bra, tandläkaren var på ett strålande humör när hon såg att hon inte behöver oroa sig över arbetsbrist en tid framöver.
Jag var glad att vi inte behövde betala idag.
Den glada tandläkaren la om våra tider och vi fick en timme extra som vi kunde njuta av innan makens nästa tid att passa på annat håll. Där vid denna tidpunkt tyckte jag att dagen var bara barnet och drog igång alla projekt jag längtat efter.
Nu sitter jag här med fullkornsbröd snart klara - doftar underbart, nykokt - på egna bär och rabarber - JULGLÖGG (finns det förresten annan glögg?) och dessutom hittade jag på en glöggsylt! Den ska jag ha till tjocka pepparkakor och min egen julkryddost! Mums. På bänken ligger en fortfarande frusen grisrumpa och väntar på att bli uppbunden till adventsskinka på lördag när vi ska ha lite adventskalas med de barn m fam som kan komma.Sovrummet är tömt snart för där ska rengöras och fixas så att Daniel och Kat och vilka de vill av sina fyra små avkomlingar kan bo där inatt. Lakan ska i, dammsugas ska rummet... Ja, inte så farligt alls - min dag passerar revy som sagt, och inte var den väl så illa? Bara ett litet aber... öVerVÅNinGen. Vågar knappt tänka på hur där ser ut och plötsligt undrar jag om dagen var så lång som den kändes i morse. Där är ALLT på kontorsdelen en enda röra, ALLA julsaker är dessutom uppackade, ALLA dukar och gardiner utbredda för att inte mögla av all fukt som drog in tillsammans med invirvlande snö på vinden ... (Åtgärdat nu men dukarna bryr sig inte om det.) Hanna och jag skajpade för att hon skulle få sina och inte Emilys julsaker ner till safferhemmet i Malmö - ALLA deras julsaker och ALLT annat som ska ner dit eller inte ner dit ligger i HELA Hannas förra rum. HELA Victors förra rum ser ungefär ut som när han bodde där fast det är mina saker som dräller där istället. Som ska ordnas och fixas med... Emilys rum är bäddat för två men hur dessa två måste vara skapade för att nå sängarna det måste man undra... Nej, slut på funderandet för nu piper klockan ilsket att brödet är FÄRDIGT! Hoppas att du tänker på mig så att jag får HUSET FÄRDIGT innan JAG blir färdig innan lilla sexmannafamiljen kommer på tomtegröt klockan tio i kväll... Åh, vad det ska bli kul att träffa dem. Jag ska bo uppe om jag hittar nån håla att tränga in mig i där det inte ligger julsaker, Janne bor som vanligt på Scandic i Halmstad.
Nån sa på den nyförlovade Sarahs fb - att livet kan vara kort för en del.Vem, undrar jag på ålderns höst, känner att livet inte var kort? VEM går det INTE snabbt för? Visa mig den så ska jag... (fortsättning kanske inte följer;-) Men GRATTIS SARAH och TOBIAS - Ni gör rätt som tar vara på tiden - så mycket kan man visa med hjälp av den och så mycket kan man göra med väl planerad tid! Vet man så varför vänta? Bland de smartaste stavningstipsen: Kärlek stavas T I D!! Inte så konstigt att vi alltsomoftast ä l s k a r tid;-) Men bara så ni vet ni unga muntergökar så får man inte mer tid för att man blir äldre:-P
PS! GRATTIS bror ANDERS också - men vad gjorde du med dagen - julen kommer att slaska:-(
Slängde in grötingredienser till en snabb med vettig fullkornsgröt som jag åt kvickt .. för det mesta satt i microlocket så det var inte mycket kvar i skålen att äta.
Skyndade vidare så jag skulle få åka med min man till vår date hos tandläkaren - skönt att slippa ta bussen!
Halt, kallt, härligt väder och resan gick bra, tandläkaren var på ett strålande humör när hon såg att hon inte behöver oroa sig över arbetsbrist en tid framöver.
Jag var glad att vi inte behövde betala idag.
Den glada tandläkaren la om våra tider och vi fick en timme extra som vi kunde njuta av innan makens nästa tid att passa på annat håll. Där vid denna tidpunkt tyckte jag att dagen var bara barnet och drog igång alla projekt jag längtat efter.
Nu sitter jag här med fullkornsbröd snart klara - doftar underbart, nykokt - på egna bär och rabarber - JULGLÖGG (finns det förresten annan glögg?) och dessutom hittade jag på en glöggsylt! Den ska jag ha till tjocka pepparkakor och min egen julkryddost! Mums. På bänken ligger en fortfarande frusen grisrumpa och väntar på att bli uppbunden till adventsskinka på lördag när vi ska ha lite adventskalas med de barn m fam som kan komma.Sovrummet är tömt snart för där ska rengöras och fixas så att Daniel och Kat och vilka de vill av sina fyra små avkomlingar kan bo där inatt. Lakan ska i, dammsugas ska rummet... Ja, inte så farligt alls - min dag passerar revy som sagt, och inte var den väl så illa? Bara ett litet aber... öVerVÅNinGen. Vågar knappt tänka på hur där ser ut och plötsligt undrar jag om dagen var så lång som den kändes i morse. Där är ALLT på kontorsdelen en enda röra, ALLA julsaker är dessutom uppackade, ALLA dukar och gardiner utbredda för att inte mögla av all fukt som drog in tillsammans med invirvlande snö på vinden ... (Åtgärdat nu men dukarna bryr sig inte om det.) Hanna och jag skajpade för att hon skulle få sina och inte Emilys julsaker ner till safferhemmet i Malmö - ALLA deras julsaker och ALLT annat som ska ner dit eller inte ner dit ligger i HELA Hannas förra rum. HELA Victors förra rum ser ungefär ut som när han bodde där fast det är mina saker som dräller där istället. Som ska ordnas och fixas med... Emilys rum är bäddat för två men hur dessa två måste vara skapade för att nå sängarna det måste man undra... Nej, slut på funderandet för nu piper klockan ilsket att brödet är FÄRDIGT! Hoppas att du tänker på mig så att jag får HUSET FÄRDIGT innan JAG blir färdig innan lilla sexmannafamiljen kommer på tomtegröt klockan tio i kväll... Åh, vad det ska bli kul att träffa dem. Jag ska bo uppe om jag hittar nån håla att tränga in mig i där det inte ligger julsaker, Janne bor som vanligt på Scandic i Halmstad.
Nån sa på den nyförlovade Sarahs fb - att livet kan vara kort för en del.Vem, undrar jag på ålderns höst, känner att livet inte var kort? VEM går det INTE snabbt för? Visa mig den så ska jag... (fortsättning kanske inte följer;-) Men GRATTIS SARAH och TOBIAS - Ni gör rätt som tar vara på tiden - så mycket kan man visa med hjälp av den och så mycket kan man göra med väl planerad tid! Vet man så varför vänta? Bland de smartaste stavningstipsen: Kärlek stavas T I D!! Inte så konstigt att vi alltsomoftast ä l s k a r tid;-) Men bara så ni vet ni unga muntergökar så får man inte mer tid för att man blir äldre:-P
PS! GRATTIS bror ANDERS också - men vad gjorde du med dagen - julen kommer att slaska:-(
torsdag 25 november 2010
en lång lång lång dag...
Jag hälsade på en vän (i Karlskrona) som ville ha sällskap
bara för det fick jag ett par nya tankar så enkla så viktiga
att de kommer att ge mig så mycket mer frid och glädje i livet - förutom att det var mycket trevligt förstås
jag stannade en extra dag fast jag hade så mycket att göra hemma
bara för det slapp jag sitta i översvämningar på E22 och traska i blötan och vänta på bussar i kylan och komma alldeles för sent hem på kvällen och ändå inte hinna med det jag skulle
jag åkte sjuan från Saltö en dag senare och tänkte ta ettan till Lyckeby för det går snabbare så
hellre gå tio minuter än stå samma tid i kylan, tänkte jag
hittade ingen ettan så jag fick vänta på tvåan istället - kalla kalla fötter.. och ingen buss syntes till
hörde av andra bussväntare att översvämningarna orsakar minst 1½ timmes förseningar
mina stackars fötter hade åkt iväg i sina mjuka skor som passade så bra i måndags men ack så dåligt på onsdagen
tvåan kom aldrig - åkte med en annan buss för att hitta ettan
jag åkte ettan med en busschaufför som rekommenderade en skoaffär på hörnet och stannade direkt utanför så mina stackars stackars väldigt kalla fötter fick äntligen ett par kängor av Gortex och sockor av ull
mina händer fick ett par fina lammskinnsvantar - alldeles gratis av skohandlaren
hade jag fått tag i en buss tidigare hade inte skoaffären varit öppen
glad i hågen gick jag den långa backen upp till Östra Torp
jag städade kapellet och medan jag gjorde det hann man tydligen sätta pumpar och sandsäckar och inte vet jag men resan med tvåan till Jämjö på en översvämmad E22 gick alldeles utan förseningar
men - jag som inte visste det hade löst biljett direkt till Kalmar istället för hem, för att inte missa daten med min man, ett par vänner och Harry Potter
dragande på en tung rycksäck, törstig, hungrig och rätt så trött undrade jag i mitt stilla sinne hur detta skulle gå
måste ta ny buss i Jämjö och hann springa in och handla bullar, läsk och godis i ask för att hålla uppe livhanken
ett par problem att lösa: jag kommer att komma till Kalmar flera timmar innan bion och har en t-u-n-g rycksäck att dra runt på förutom den lilla väskan
så klart fanns de en vänlig granne på den nya (500-)bussen som så gärna bar hem min tunga ryggsäck på vägen hem och jag satt lättad kvar
närmar mig Kalmar och kommer på att Mary min kära vän väntat länge på att jag ska besöka henne
ringer, får löfte om soppa, ställer mig vid nästa (den sjätte idag) buss och väntar
hittar en ny gammal vän där, vi hinner prata och ha det trevligt, vi beundrar mina nya varma kängor och småbarnsmamman bakom vill se och känna och ha telefonnumret och adressen till skoaffären i Lyckeby som har såna jättebra skor för vuxet folk
jag bjuder på godis och mår som en prinsessa
kliver av, går med mina varma fötter några minuter i snön
får soppa av Mary, lite släktforskartips och hjälper henne med ett ärende till kiosken och hon får mina bullar och min godisask med kokoschokladgodis som hon älskar
min käre man hämtar mig och vi har vår date, han bjuder på sallad och paj och varm choklad med vispgrädde och vi möter våra vänner
bion är bra och jag är fortfarande varm och glad och nöjd
snö, kyla, översvämningar, massor av bussar, massor av folk, vänliga själar på de mest oväntade platser
den här dagen den här veckan det här livet ...allt allt kedjar ihop sig från det jag tänker, gör, bryr mig om, värdesätter, ser, förstår, tar emot... stunden är livet, livet är stunden... förvaltandet av punden
min man kör oss hem genom snö och is - han och jag, jag och han - vi tillsammans
jag är så tacksam för livet jag har - tacksam för allt runt mig som gör livet till det det är
bara för det fick jag ett par nya tankar så enkla så viktiga
att de kommer att ge mig så mycket mer frid och glädje i livet - förutom att det var mycket trevligt förstås
jag stannade en extra dag fast jag hade så mycket att göra hemma
bara för det slapp jag sitta i översvämningar på E22 och traska i blötan och vänta på bussar i kylan och komma alldeles för sent hem på kvällen och ändå inte hinna med det jag skulle
jag åkte sjuan från Saltö en dag senare och tänkte ta ettan till Lyckeby för det går snabbare så
hellre gå tio minuter än stå samma tid i kylan, tänkte jag
hittade ingen ettan så jag fick vänta på tvåan istället - kalla kalla fötter.. och ingen buss syntes till
hörde av andra bussväntare att översvämningarna orsakar minst 1½ timmes förseningar
mina stackars fötter hade åkt iväg i sina mjuka skor som passade så bra i måndags men ack så dåligt på onsdagen
tvåan kom aldrig - åkte med en annan buss för att hitta ettan
jag åkte ettan med en busschaufför som rekommenderade en skoaffär på hörnet och stannade direkt utanför så mina stackars stackars väldigt kalla fötter fick äntligen ett par kängor av Gortex och sockor av ull
mina händer fick ett par fina lammskinnsvantar - alldeles gratis av skohandlaren
hade jag fått tag i en buss tidigare hade inte skoaffären varit öppen
glad i hågen gick jag den långa backen upp till Östra Torp
jag städade kapellet och medan jag gjorde det hann man tydligen sätta pumpar och sandsäckar och inte vet jag men resan med tvåan till Jämjö på en översvämmad E22 gick alldeles utan förseningar
men - jag som inte visste det hade löst biljett direkt till Kalmar istället för hem, för att inte missa daten med min man, ett par vänner och Harry Potter
dragande på en tung rycksäck, törstig, hungrig och rätt så trött undrade jag i mitt stilla sinne hur detta skulle gå
måste ta ny buss i Jämjö och hann springa in och handla bullar, läsk och godis i ask för att hålla uppe livhanken
ett par problem att lösa: jag kommer att komma till Kalmar flera timmar innan bion och har en t-u-n-g rycksäck att dra runt på förutom den lilla väskan
så klart fanns de en vänlig granne på den nya (500-)bussen som så gärna bar hem min tunga ryggsäck på vägen hem och jag satt lättad kvar
närmar mig Kalmar och kommer på att Mary min kära vän väntat länge på att jag ska besöka henne
ringer, får löfte om soppa, ställer mig vid nästa (den sjätte idag) buss och väntar
hittar en ny gammal vän där, vi hinner prata och ha det trevligt, vi beundrar mina nya varma kängor och småbarnsmamman bakom vill se och känna och ha telefonnumret och adressen till skoaffären i Lyckeby som har såna jättebra skor för vuxet folk
jag bjuder på godis och mår som en prinsessa
kliver av, går med mina varma fötter några minuter i snön
får soppa av Mary, lite släktforskartips och hjälper henne med ett ärende till kiosken och hon får mina bullar och min godisask med kokoschokladgodis som hon älskar
min käre man hämtar mig och vi har vår date, han bjuder på sallad och paj och varm choklad med vispgrädde och vi möter våra vänner
bion är bra och jag är fortfarande varm och glad och nöjd
snö, kyla, översvämningar, massor av bussar, massor av folk, vänliga själar på de mest oväntade platser
den här dagen den här veckan det här livet ...allt allt kedjar ihop sig från det jag tänker, gör, bryr mig om, värdesätter, ser, förstår, tar emot... stunden är livet, livet är stunden... förvaltandet av punden
min man kör oss hem genom snö och is - han och jag, jag och han - vi tillsammans
jag är så tacksam för livet jag har - tacksam för allt runt mig som gör livet till det det är
måndag 15 november 2010
Roligt roligare roligast!
Jag har de senaste veckorna varit med om så mycket härligt och roligt att jag haft svårt att skriva ner allt! När allt var jobbigt i kroppen och knoppen så tappade jag nästan sugen. Det ska man inte göra - det ligger så många tappade sugar och dräller så blir man av med sin är det nästan omöjligt att hitta den igen i all röran. Nä, bara nästan, som sagt. Vid detta tillfälle fick jag en mycket stark känsla av att jag skulle skala bort allt som inte gick ut på att överleva för stunden. Typ sova, äta, dricka. Sen lägga till endast det mest grundläggande därefter. Andas lite djupare, gå i solskenet, stänga av telefonen när jag inte orkar prata, planera in endast minsta möjliga - det är faktiskt sant att de flesta av mina vänner och familjemedlemmar är stora och duktiga och klarar sig själva!!! (Vem kunde tro det;-) Sen jag lagt till Qigong upptäckte jag att vidhängande djupandning gjorde hjärnan lätt och samarbetsvillig! Tjohooo...mitt mosiga huvudinnanmäte blev mindre kompakt och kändes plötsligt lite poröst, flexibelt och användbart! Åt massor av frukt och grönt, drack t o m för mycket vatten så jag blev iskall i kroppen men det var ju lätt åtgärdat. Klär mig varmt även om jag inte fryser, prioriterar min mamma, tempelarbete, släktforskning - och bloggen för att fokusera tankarna då och då. Jag har fått tillbaka mitt gamla häftiga humör - det glada likväl som det "ittriga";-) Men nu idag kom jag på en sak när jag läste om länken mellan stress och fibromyalgi... Min värk har varit borta nästan helt i flera veckor!!! Det betyder att man bl a kan soooova .... Jag har jätteroligt på min väg i sökandet efter lycka. Jag söker på grundläggande nivå och är så glad att jag har min man att söka tillsammans med. Kanske kommer jag aldrig längre än just till det grundläggande - men det får sannerligen duga. Ska det va ska det va ordentligt och från grunden. Jag är nöjd med det. Ska bara jobba lite med humöret.. "Ett mjukt svar stillar vrede". Både min och andras;-)
fredag 12 november 2010
äkta medkänsla får man med snigelpost
Jag har problem med min "sista" tand!!! Jag hade inte ens hål i den. Skulle bara gå och laga till fläcken där en flisa lossat. Tandläkaren råkade borra ner sig i pulpan (nej, jag hade så klart ingen bedövning - det skulle ju inte bli nå´t allvarligt ingrepp). Allt sveptes snyggt in i nåt jox som sen fick borras bort ett par veckor senare när käken, örat och annat på höger sida kändes som om jag hade påsjukan och jag gett upp att tro att det "bara var att bita ihop" som min kära tandläkare rått mig till när jag nämnt att det värkte och inte gick att tugga. Ett alldeles underbart par i min inte alldeles omedelbara närhet är väldigt medkännande... (den kvinnliga delen har absolut tagit på sig det mesta av idén och arbetet). Fick detta med posten - snigelposten! - idag. Åh vad mitt hjärta myser;-) Så det får bli min allra första bloggbild någonsin - det är det värd!!!
TACK så jättemycket Siggedarling!!! Och Robban;-)
TACK så jättemycket Siggedarling!!! Och Robban;-)
tisdag 9 november 2010
En piggelindag!!! Mamma till Niclas!
Hej världen!
Det kom en livlig kille
med långa ben
och ljudlig pipa
ansiktet uppåtvänt
öronen platt tryckta intill kinderna
näsan vikt så långt en liten näsa möjligen kan klara av
håret rödlätt, stod rakt upp
hungrig som en varg men kräsen som få
accepterade inte första bästa [bröst] som bjöds
men lätt är att lura en liten kille
bara att vända honom bakochfram
sen njöt han av gåvorna
han fick ju som han ville (?!)
blicken stark
nyporna med
så ivrig
så charmig
så älskad
3540 g tung
Pigg, snabb, uppmärksam och stark,
dina styrkor redan från starten -
Tack Niclas för att du kom till oss!
GRATTIS kära lílla son på FÖDELSEDAGEN - 26 år kl 17.20!
Det kom en livlig kille
med långa ben
och ljudlig pipa
ansiktet uppåtvänt
öronen platt tryckta intill kinderna
näsan vikt så långt en liten näsa möjligen kan klara av
håret rödlätt, stod rakt upp
hungrig som en varg men kräsen som få
accepterade inte första bästa [bröst] som bjöds
men lätt är att lura en liten kille
bara att vända honom bakochfram
sen njöt han av gåvorna
han fick ju som han ville (?!)
blicken stark
nyporna med
så ivrig
så charmig
så älskad
3540 g tung
Pigg, snabb, uppmärksam och stark,
dina styrkor redan från starten -
Tack Niclas för att du kom till oss!
GRATTIS kära lílla son på FÖDELSEDAGEN - 26 år kl 17.20!
måndag 8 november 2010
Kan själv!!!
- Kan själv!
Uttryck registrerat hos individer ett år och uppåt
Mäktigt känns det
Mäktigt låter det
Ofta sant
Lika ofta inte sant
Gå själv
Äta själv
Men sova själv?
Ringa själv
Trycka på knappen själv
Men betala räkningarna själv?
Välja vänner själv
Välja aktiviteter själv
Men hitta lycksalighet själv?
Kan själv bestämma vad jag vill
Kan bestämma om jag vill.
Kan själv bestämma följderna?
Mycket kan jag - men inte det.
Kan bestämma om jag vill ha paraply, parasoll eller sitta inne.
Men vädret kan jag inte bestämma.
Kan tänka, prata och räkna ut
Har en fantastisk hjärna som, om den utnyttjades,
skulle kunna räkna ut följderna av alla våra val.
Kan bestämma att jag vill ha det varmt och soligt hela vintern här uppe i Norden men får jag bestämma vädret får det effekt för hela klotet.
Kanske finns det någon tanke bakom att vi inte kan [bestämma] allt?
Gjort aktiva val i cirka ett halv sekel och åtminstone ett har jag lärt hittills: Vi behöver dem som levt längre för att själva leva bättre.
Tack alla åldriga själar i gamla kroppar och alla gamla själar i unga kroppar för vänskap och tålamod. Vare sig vi lever i ena eller andra änden av evigheten är jag så tacksam för all hjälp jag får på min evighets väg - må vägkorsningarna styrka oss alla!
Uttryck registrerat hos individer ett år och uppåt
Mäktigt känns det
Mäktigt låter det
Ofta sant
Lika ofta inte sant
Gå själv
Äta själv
Men sova själv?
Ringa själv
Trycka på knappen själv
Men betala räkningarna själv?
Välja vänner själv
Välja aktiviteter själv
Men hitta lycksalighet själv?
Kan själv bestämma vad jag vill
Kan bestämma om jag vill.
Kan själv bestämma följderna?
Mycket kan jag - men inte det.
Kan bestämma om jag vill ha paraply, parasoll eller sitta inne.
Men vädret kan jag inte bestämma.
Kan tänka, prata och räkna ut
Har en fantastisk hjärna som, om den utnyttjades,
skulle kunna räkna ut följderna av alla våra val.
Kan bestämma att jag vill ha det varmt och soligt hela vintern här uppe i Norden men får jag bestämma vädret får det effekt för hela klotet.
Kanske finns det någon tanke bakom att vi inte kan [bestämma] allt?
Gjort aktiva val i cirka ett halv sekel och åtminstone ett har jag lärt hittills: Vi behöver dem som levt längre för att själva leva bättre.
Tack alla åldriga själar i gamla kroppar och alla gamla själar i unga kroppar för vänskap och tålamod. Vare sig vi lever i ena eller andra änden av evigheten är jag så tacksam för all hjälp jag får på min evighets väg - må vägkorsningarna styrka oss alla!
tisdag 2 november 2010
Vi är så väldigt duktiga nu för tiden!
När det var "en gång för länge länge sedan" då kunde man inte åka snabbtåg, vägarna sprängde inte genom berg, broar gick inte över stora dalar och vatten, ingen människa hade ännu gjort någon rymdfarkost, inte ens en hund hade åkt ut i rymden. Livsmedelsverket, medicinalstyrelsen, dietister och personliga tränare hade man inte förmånen att höra några råd ifrån. H&M, IKEA. Volvo och andra svenska storheter hade vi inte heller för att ikläda oss vårt dagliga liv. Inga valutakurser, investerare, laptoppar och mobiler förgyllde människans leverne. Stackars människor för länge länge sedan.
Vi bor och klär oss och åker och planerar och investerar och stoppar i oss för att skapa vår image. Vi intar syntetiska kosttillskott och processad föda och vi stylar och fettsuger och botoxar och detoxar. Kroppen får vår fulla uppmärksamhet. Relationsexperter och new age-vågor slår ut gamla malätna profeter och andra likasinnade. Vi kan så mycket nu för tiden! En tanke slog mig: Om du och jag vaknar upp ensamma en dag nakna ute i naturen men med huvudena fulla av dagens teknologi och kunskap som de dagens barn vi är. Hur skaffar vi allt vi behöver för att klara vår dag och vårt liv? Kanske är det ett mått på hur utvecklade vi är nu för tiden?
Vi bor och klär oss och åker och planerar och investerar och stoppar i oss för att skapa vår image. Vi intar syntetiska kosttillskott och processad föda och vi stylar och fettsuger och botoxar och detoxar. Kroppen får vår fulla uppmärksamhet. Relationsexperter och new age-vågor slår ut gamla malätna profeter och andra likasinnade. Vi kan så mycket nu för tiden! En tanke slog mig: Om du och jag vaknar upp ensamma en dag nakna ute i naturen men med huvudena fulla av dagens teknologi och kunskap som de dagens barn vi är. Hur skaffar vi allt vi behöver för att klara vår dag och vårt liv? Kanske är det ett mått på hur utvecklade vi är nu för tiden?
torsdag 28 oktober 2010
Hur långt har vi kommit i utvecklingen?
Kanske har du funderat ett tag på det nu? Det har jag... mitt svar finns i nästa blogg om hur duktiga vi är nu för tiden!
måndag 25 oktober 2010
Hej å hå - Utrensning pågår!
Mycket finns att rensa ut... och många är sätten!
När man lever i symbios med andra som inte heller mår helt bra så är det lätt att dra ner varandra istället för att bygga upp. Somliga tider försöker man mer än man orkar att vara tillgänglig och flexibel. Man blir tröttare och tröttare men vill mer och mer för man ligger mer och mer efter! Vila känns som ett svek och när man slutligen av tvång hamnar i kroppsligt viloläge så är hjärnan fortfarande påkopplad och slukar energi. "Så fort jag kommer upp härifrån så ska jag..." Medan jag ändå ligger här och dräller så ska jag..." Hört det förut? Tänkt det förut? Hela sängen belamras sen med saker man faktiskt KAN göra liggande. Kasst! Ja, det är ett kasst sätt att förhålla sig till kroppens varningssignaler! Det ger ingen vila!!!
Kroppen kör sen upprop och kommando till olika kroppsdelar: Benen - lägg av! Magen utåt spänn! Tarmarna krångla ihop er! Huvudet - kör till det spricker! Befallningarna går i kors och hela systemet verkar vara i stadiet strax före våldsam explosion. Ögonen ser dimsyn - var brinner det någonstans?! Pulsen far upp och ner mellan ytterlägena, isvatten i ådrorna som tar timmar att tina upp, händerna darriga, armarna klena. Du orkar inte stå - det gör ont att sitta, lederna svullnar, musklerna vägrar samarbeta. Kroppen är full av knölar stora som små. Det blir alltmer svår att sova på alla knölarna. Hörseln blir svagare och förståndet ska vi bara inte tala om. Minnet sitter i kläm och biblioteket har svetsat igen dörrarna. Det blir allt svårare att luras: Allt är fint. Bara lite darrig. Leker elvisp idag, Jo då, allt är ok! Nä då, inte är jag sjuk, inte. Bara lite trött just idag. Det är min foudation som är blek i färgen. Jane Austen-stilen. Här är det bara fint! Sovit ett par timmar för lite bara. Du då?
Suck.
Det är så roligt att vara duktig. Att hinna med. Att hjälpa till. Att kryssa för i sina listor. Att vara bäst i klassen. Att vara glad och solig och bry sig om andra och fylla behov. Och det är så svårt att ta det lugnt. Inte ens om man innerst inne vet att ens omgivning faktiskt skulle uppskatta det!! Man är redan förgiftad av sitt egna upptagna tänkesätt. L u g n - man kan avgifta sig. Lägg noga märke till att jag säger AVGIFTA sig inte GIFTA OM sig! För det kan bli svårt med kommunikationen ibland med de nära och kära...
Utrensning pågår: Tankar måste fyllas. Nya tankar i gamla kärl? Nä, kanske måste tankarna bytas helt. Men det går att göra bit för bit. Tanke för tanke blir ett nytt tankekärl till. Ett som håller i längden. Ett hållbart alternativ som det så populärt brukar uttryckas när det gäller stora projekt. Det är det jag gör i höst, om du undrar. Jag utnämner mig härmed till att vara mitt eget stora projekt. Mer om detta en annan gång.
När man lever i symbios med andra som inte heller mår helt bra så är det lätt att dra ner varandra istället för att bygga upp. Somliga tider försöker man mer än man orkar att vara tillgänglig och flexibel. Man blir tröttare och tröttare men vill mer och mer för man ligger mer och mer efter! Vila känns som ett svek och när man slutligen av tvång hamnar i kroppsligt viloläge så är hjärnan fortfarande påkopplad och slukar energi. "Så fort jag kommer upp härifrån så ska jag..." Medan jag ändå ligger här och dräller så ska jag..." Hört det förut? Tänkt det förut? Hela sängen belamras sen med saker man faktiskt KAN göra liggande. Kasst! Ja, det är ett kasst sätt att förhålla sig till kroppens varningssignaler! Det ger ingen vila!!!
Kroppen kör sen upprop och kommando till olika kroppsdelar: Benen - lägg av! Magen utåt spänn! Tarmarna krångla ihop er! Huvudet - kör till det spricker! Befallningarna går i kors och hela systemet verkar vara i stadiet strax före våldsam explosion. Ögonen ser dimsyn - var brinner det någonstans?! Pulsen far upp och ner mellan ytterlägena, isvatten i ådrorna som tar timmar att tina upp, händerna darriga, armarna klena. Du orkar inte stå - det gör ont att sitta, lederna svullnar, musklerna vägrar samarbeta. Kroppen är full av knölar stora som små. Det blir alltmer svår att sova på alla knölarna. Hörseln blir svagare och förståndet ska vi bara inte tala om. Minnet sitter i kläm och biblioteket har svetsat igen dörrarna. Det blir allt svårare att luras: Allt är fint. Bara lite darrig. Leker elvisp idag, Jo då, allt är ok! Nä då, inte är jag sjuk, inte. Bara lite trött just idag. Det är min foudation som är blek i färgen. Jane Austen-stilen. Här är det bara fint! Sovit ett par timmar för lite bara. Du då?
Suck.
Det är så roligt att vara duktig. Att hinna med. Att hjälpa till. Att kryssa för i sina listor. Att vara bäst i klassen. Att vara glad och solig och bry sig om andra och fylla behov. Och det är så svårt att ta det lugnt. Inte ens om man innerst inne vet att ens omgivning faktiskt skulle uppskatta det!! Man är redan förgiftad av sitt egna upptagna tänkesätt. L u g n - man kan avgifta sig. Lägg noga märke till att jag säger AVGIFTA sig inte GIFTA OM sig! För det kan bli svårt med kommunikationen ibland med de nära och kära...
Utrensning pågår: Tankar måste fyllas. Nya tankar i gamla kärl? Nä, kanske måste tankarna bytas helt. Men det går att göra bit för bit. Tanke för tanke blir ett nytt tankekärl till. Ett som håller i längden. Ett hållbart alternativ som det så populärt brukar uttryckas när det gäller stora projekt. Det är det jag gör i höst, om du undrar. Jag utnämner mig härmed till att vara mitt eget stora projekt. Mer om detta en annan gång.
söndag 24 oktober 2010
Attitydtåget - Hur snabbt kan en tanke förändra ens framtid? Svar : se nedanför texten.
Bara en snabb reflexion:
Måndags kväll var jag ledsen och nerstämd och hade varit orolig en tid.
Tisdags kväll var jag trött - det hade varit en lång dag - men glad.
Om jag nu skulle tagit illa upp för att någon uttrycker en tanke att jag ser äldre ut än jag är och låtit denna tanke rulla vidare - hur hade jag då känt mig?
Ett par dagar senare med samma gnälliga tankar?
Inte yngre, inte gladare, inte fått lugn, bönesvar och ordning på tankarna. Inte hittat flera nya vänner och bekantskaper, inte styrka och vägledning i livet .. kanske bara hittat fel på allt och alla omkring mig. Säkert inte trivts med mig själv och utmaningarna i livet. Det kunde blivit allvarligt - jag kunde ha missat ett väldigt viktigt "tåg".
Nästa station i livet ligger precis så långt bort som vi står ut med. Men vi kommer aldrig dit om vi inte hoppar på rätt tåg. "Rätt-attityd-tåg" är ett bra tåg. Det sitter tätt ihopkopplat med "Älska-din-nästa-tåget". Faktiskt vagnar i samma tåg. Sitter man på ett sådant tåg får man den resa man behöver för stunden.
Jag fick en insikt - en lärdom om vilket tåg jag gärna åker på. Jag hade säkert aldrig fått uppleva att plötsligt vara i 35-årsåldern igen - för man blir inte yngre av att vara sur;-)
En tanke gör något med oss. Allt vi gör börjar med en tanke. Allt vi vill åstadkomma måste börja med en tanke. Det gäller att välja tanke.
PS! Jag bad någon posta två kort åt mig. Hade inga frimärken. Hur kunde denna nya vän reagerat när jag inte ens kom att tänka på att lämna med några pengar!!? Tanklöshet kan orsaka ont - men inte så lätt hos människor som aktar sina tankar. Tack alla ni som har överseende med mig och min tanklöshet!!! (Yr-i-mössan-tåget går bara runt runt runt... om ni undrar;-)
Svar: !ned retållit nam tbbans åS
Måndags kväll var jag ledsen och nerstämd och hade varit orolig en tid.
Tisdags kväll var jag trött - det hade varit en lång dag - men glad.
Om jag nu skulle tagit illa upp för att någon uttrycker en tanke att jag ser äldre ut än jag är och låtit denna tanke rulla vidare - hur hade jag då känt mig?
Ett par dagar senare med samma gnälliga tankar?
Inte yngre, inte gladare, inte fått lugn, bönesvar och ordning på tankarna. Inte hittat flera nya vänner och bekantskaper, inte styrka och vägledning i livet .. kanske bara hittat fel på allt och alla omkring mig. Säkert inte trivts med mig själv och utmaningarna i livet. Det kunde blivit allvarligt - jag kunde ha missat ett väldigt viktigt "tåg".
Nästa station i livet ligger precis så långt bort som vi står ut med. Men vi kommer aldrig dit om vi inte hoppar på rätt tåg. "Rätt-attityd-tåg" är ett bra tåg. Det sitter tätt ihopkopplat med "Älska-din-nästa-tåget". Faktiskt vagnar i samma tåg. Sitter man på ett sådant tåg får man den resa man behöver för stunden.
Jag fick en insikt - en lärdom om vilket tåg jag gärna åker på. Jag hade säkert aldrig fått uppleva att plötsligt vara i 35-årsåldern igen - för man blir inte yngre av att vara sur;-)
En tanke gör något med oss. Allt vi gör börjar med en tanke. Allt vi vill åstadkomma måste börja med en tanke. Det gäller att välja tanke.
PS! Jag bad någon posta två kort åt mig. Hade inga frimärken. Hur kunde denna nya vän reagerat när jag inte ens kom att tänka på att lämna med några pengar!!? Tanklöshet kan orsaka ont - men inte så lätt hos människor som aktar sina tankar. Tack alla ni som har överseende med mig och min tanklöshet!!! (Yr-i-mössan-tåget går bara runt runt runt... om ni undrar;-)
Svar: !ned retållit nam tbbans åS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)