Så kallas det visst när man har mest koll på (de spinnande) kvinnorna i de genealogiska leden. Så här ser det ut om jag tar de förstfödda kvinnorna rakt igenom från nu till 1700-talet.
1- Jennifer Maria Stenberg, Västerhaninge, Stockholm 13 mars 1999
2- Linda Sophie Blomberg, 16 aug Nybro 1973
3- Desirée Johanna Madeleine Karlberg, Gökalund/Sö:åkra/Kalmar 2 maj 1955
4- Gerd Vivi-Ann Margaretha Svensson, Resmo/ Öland 15 april 1936
5- Svea Doris Margit Svensson, Fridlevstad/Blekinge 24 mars 1917
6- Wilhelmina Elisabeth Svensson Karlskrona stadsförs 13 december 1890
7- Wilhelmina Svensson Karlskrona Amiralitetsförsamling 10 maj 1846
8- Rosalie Ekström Tyska förs, Karlskrona 14 oktober 1819
gift med Carl Magnus Svensson f 15 april 1821
9- Britta Catharina/Cajsa Färström Tyska förs Karlskrona 8 april 1793
gift med Jacob Ekström från Stockholm
10- Cajsa Fanny... 1751-52 gift med Tim. Pehr Färström
Ibohm var felspår (i alla fall just nu). Men jag kom loss och hittade Färström istället - den rätta släkten. Nu har jag inga fler spår av förfäder i Karlskrona så nu får jag gå på ny jakt. Var kom Cajsa Fanny ifrån? Varifrån kom Rosalies make? Tills vidare höljt i dunkel men nästa steg är att hitta Jacob Ekström från Stockholm... Kan det vara så svårt - inte så mycket folk på 1700-talet som nu;-)
---------------------------
Ps! Måste ge lite REKLAM för Arkiv Digital - http://www.arkivdigital.se/ - de som fotar gamla viktiga uppteckningar så man kan läsa dem hemma! På http://www.genealogi.se/ - där får man svar - eller nya sätt att ställa frågorna;-) http://www.tomdahlstedt.se/kvinnans_stallning.htm Om Svea Rike, befolkning, kvinnor mm!
måndag 31 januari 2011
fredag 28 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
Hjälp mig Ibohm - jag har fastnat!
Jag har fastnat!!! Jag har kört fast - jag hittar inte från målarmästaränkan Britta Cath. Ekström som var med när dottern Rosalie Ekström f 14 okt 1819 äktade Carl Magnus Svensson f 15/4 1821 i Karlskrona Amiralitetsförsamling den 2 november 1845. Hennes efternamn står ingenstans - trots födelsebevis på fyra barn. Men man får väl vara glad att något namn alls står för det är ofta här nere i Karlskrona som ENDAST faderns namn står nämnt! Man kan bli galen för mindre. I Bohuslän får man nära på en livshistoria och i Blekinge en enda liten pyttig rad med ihopknökade och ofta nästan oläsliga bokstäver. Har letat kring alla syskon och andra med Ekström som efternamn och hittar att målarmästaren ev har en bror som heter Carl Ekström och isåfall en far som är Arklimästar Abraham Ekström född 1767ca - och då heter i så fall antagligen målarmästaren Abraham Wilhelm Ekström. That makes sence - för alla Rosalies barnbarnsbarn genom Wilhelmina heter Willhelm och Wilhelmina och såklart ett namn till.
Men PROBLEMET ÄR att jag nu tror att målarmästarn heter Abraham Wilhelm Ekström och är son till Abraham Ekström -arklimästaren - med hustru Maria Elisabeth Ibohm. Och JAG HITTAR INTE LÄNKEN MELLAN DEM? Var i hela friden bodde familjen Ekström när Rosalie föddes och varifrån kom Ibohm? Det finns inte många i det här landet men om någon är intresserad av släktforskning så kanske jag kan få lite hjälp!?
Men PROBLEMET ÄR att jag nu tror att målarmästarn heter Abraham Wilhelm Ekström och är son till Abraham Ekström -arklimästaren - med hustru Maria Elisabeth Ibohm. Och JAG HITTAR INTE LÄNKEN MELLAN DEM? Var i hela friden bodde familjen Ekström när Rosalie föddes och varifrån kom Ibohm? Det finns inte många i det här landet men om någon är intresserad av släktforskning så kanske jag kan få lite hjälp!?
tisdag 25 januari 2011
Min mormors mormors mormor heter Britta!
Vilken kväll!
Min kära make var inte hemma igårkväll (måndag är en lite speciell familjekväll för oss - hemaftonskväll) så ensam som jag var gjorde jag en lite annorlunda inbjudan. De som kom måste ha dop-eller vigselcertifikat för att styrka sin identitet. Jag känner ju inte alla som dyker upp och just nu ville jag bara ha släktingar med mig. Det var en familj från Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona som dök upp:
Pappa Carl Magnus Svensson född 15 april 1820 (tror jag det stod, prästen gjorde ett bra jobb men sista siffran var otydlig)
Mamma Rosalie Ekström född 14 oktober 1819
Barn:
Carl Theodor, född 12 feb 1845
Wilhelmina - min mormors mormor - född 10 maj 1846
Emelie Sophie född 9 april 1848
Carl Theodor - jo, igen! - född 17 dec 1849
Så tragiskt! Det är inte ovanligt att när ett barn dör så ger man nästa av samma kön samma namn. Ikväll, hoppas jag, ska jag ha hittat den lilla gossens namn i dödboken mellan 1845 - 1849. Det enda positiva i denna sorg för familjen är att jag - snart 166 år senare - förmodligen kommer att hitta mer information om föräldrarnas födelseplatser mm. Jag ser så mycket fram emot det och det verkligen känns att de gör det också. Död betyder inte att man försvinner - men man begränsas väldigt så det är bäst man tar vara på livet så bra man kan;-)
Just det - höll på att glömma Britta! Rosalies mammas namn stod nämnt i vigselbeviset från den 2 nov 1845 och var den enda familjemedlemmen i detta dokument. Målaremästare Änkan Britta Cath. Ekström. Min mormors mormors mormor. Hej Britta - välkommen är du, liksom hela kära familjen!
Min kära make var inte hemma igårkväll (måndag är en lite speciell familjekväll för oss - hemaftonskväll) så ensam som jag var gjorde jag en lite annorlunda inbjudan. De som kom måste ha dop-eller vigselcertifikat för att styrka sin identitet. Jag känner ju inte alla som dyker upp och just nu ville jag bara ha släktingar med mig. Det var en familj från Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona som dök upp:
Pappa Carl Magnus Svensson född 15 april 1820 (tror jag det stod, prästen gjorde ett bra jobb men sista siffran var otydlig)
Mamma Rosalie Ekström född 14 oktober 1819
Barn:
Carl Theodor, född 12 feb 1845
Wilhelmina - min mormors mormor - född 10 maj 1846
Emelie Sophie född 9 april 1848
Carl Theodor - jo, igen! - född 17 dec 1849
Så tragiskt! Det är inte ovanligt att när ett barn dör så ger man nästa av samma kön samma namn. Ikväll, hoppas jag, ska jag ha hittat den lilla gossens namn i dödboken mellan 1845 - 1849. Det enda positiva i denna sorg för familjen är att jag - snart 166 år senare - förmodligen kommer att hitta mer information om föräldrarnas födelseplatser mm. Jag ser så mycket fram emot det och det verkligen känns att de gör det också. Död betyder inte att man försvinner - men man begränsas väldigt så det är bäst man tar vara på livet så bra man kan;-)
Just det - höll på att glömma Britta! Rosalies mammas namn stod nämnt i vigselbeviset från den 2 nov 1845 och var den enda familjemedlemmen i detta dokument. Målaremästare Änkan Britta Cath. Ekström. Min mormors mormors mormor. Hej Britta - välkommen är du, liksom hela kära familjen!
söndag 23 januari 2011
såg mig inte för och for rakt in i väggen!
Tittade runt omkring mig på alla olika håll för att göra allt, hinna allt...Och dånade rakt in i väggen. Slog mig blodig, segnade ner platt, kände mig bråkig, tråkig och ledsen. Orkade inte förklara hur det gick till, fattade det nog inte det själv egentligen men med lite lite distans kan man se att allt jag gjorde fel var att jag lät entusiasmen för livet och alla dess möjligheter leda in ett ben på varje väg istället för att ta en väg i taget. Låter det rimligt att allt spricker då? Känner någon igen sig? Det är inte helt negativt för på vägen in i den berömda väggen kan jag notera att jag hade jag en vild glädje som faktiskt finns kvar fast min förvirrade själ inte orkar handla i enlighet med den just nu. Och på vägen upp från golvet - för man kasar ju ner dit när man inte längre orkar stå upprätt mot väggen - förstod jag att vila är stärkande och måste ingå i utvecklingen. Jag började så bra i höstas, kanske någon minns, med att riva bort allt oväsentligt, och började med annat mer stärkade. Men så fort jag fick luft under vingarna och orkade segla iväg så brast det igen på grund av feltänk.
Jag tog de dyrbara (ovanliga) pigga dagarna som standardmall för hur en normaldag i fortsättningen ska se ut. Planerade och gladde mig åt hur mycket jag skulle kunna få gjort nu - ta igen de trötta dagarna och få ordning på allt som väntar... alla mina planer. Väl medveten om att jag aldrig kan kompensera för allt jag velat göra för andra när tiden var "förr". Det jag inte hann, inte orkade "då". (Känns det igen?)
När normaldagarna sen visade sig innehålla fysiska hinder och min nya härliga plan sprack blev jag så oerhört besviken och kasade utmattad ner på golvet intill min vägg igen. Men jag reser huvudet igen och försöker berätta, trots min sorg och besvikelse, om mina dumma förväntningar som ställer till det - för min kära (vettskrämda?) make hur det står till. Jag skäms över mig själv, över min oförmåga att få ordning på orden och på livet. Jag vill att han ska förstå mig men det är en risk jag tar - för hur ska han kunna förstå det jag inte själv kan sätta ord på? Ska sanningen fram är det inte bara mig jag är arg och besviken på utan på alla runt mig som tror att de vet allt och att jag orkar allt - om jag bara vill. Ingen kan vilja mer än jag!
Jag avskyr oreda, kall fuktig väderlek och oförmåga att uttrycka mig ordentligt och klart. Men mest av allt är jag rädd. Rädd att allt ska vara för sent. Att alla inspirerade ideér ska vara till ingen nytta... Så jag måste skynda mig bli pigg... Fast "skynda" är Skalmans fula ord ;-) Det första jag ska åtgärda är att ta mig tid att promenera i dagsljus. Det låter kanske fånigt men trots att jag älskar att gå så hindrar det mig! Det jag riskerar med detta är att jag sen inte orkar mer den dagen. Nu får det bli så - men det gör mig livrädd. För hur ska det då bli med alla de andra livsviktiga sakerna? Det som måste bli gjort innan det är för sent? (Jag inser att jag vet men inte tror.) Hjärnhalvorna som nu verkar samarbeta en stund har en poäng där - håll med!
Vad hör i hop och vad ska bort? Vad är min nya plan i mitt mål mot kraft och styrka?
Jag överlever inte denna röriga tillvaro så jag får väl till mina underbara lässtunder på morgonen lägga stärkande promenader och sen äta och vila - och sen efter lunch kan resten av jobbet sätta in! Anden måste ha sitt men också kroppen ska ha sitt för att dagen ska bli till nytta för framtiden! Kroppen bråkar och energin försvinner som det är nu så vad kan jag rimligtvis förlora på att byta taktik? Håll tummar och böner för mig och för dig själv att dagen som kommer ska bli bra!
För mig är definitionen av en bra dag: En dag som kan kopieras utan risk att förstöra den livsviktiga balansen för andlig, fysisk, intellektuell utveckling för mig och dem runt mig. Åh, vad jag önskar att detta blir min perfekta stärkande dag! Then - I'm unstoppable;-) You'll see!
ps! Men först ska jag i nu nämnd ordning: Ta näs-sköljkannan och spola bort en massa slem (mysigt va;-), ta ett lagom varmt bad - och sen sova ut ordentligt - sen imorgon är en annan dag - en härlig dag, det är jag säker på ...
Jag tog de dyrbara (ovanliga) pigga dagarna som standardmall för hur en normaldag i fortsättningen ska se ut. Planerade och gladde mig åt hur mycket jag skulle kunna få gjort nu - ta igen de trötta dagarna och få ordning på allt som väntar... alla mina planer. Väl medveten om att jag aldrig kan kompensera för allt jag velat göra för andra när tiden var "förr". Det jag inte hann, inte orkade "då". (Känns det igen?)
När normaldagarna sen visade sig innehålla fysiska hinder och min nya härliga plan sprack blev jag så oerhört besviken och kasade utmattad ner på golvet intill min vägg igen. Men jag reser huvudet igen och försöker berätta, trots min sorg och besvikelse, om mina dumma förväntningar som ställer till det - för min kära (vettskrämda?) make hur det står till. Jag skäms över mig själv, över min oförmåga att få ordning på orden och på livet. Jag vill att han ska förstå mig men det är en risk jag tar - för hur ska han kunna förstå det jag inte själv kan sätta ord på? Ska sanningen fram är det inte bara mig jag är arg och besviken på utan på alla runt mig som tror att de vet allt och att jag orkar allt - om jag bara vill. Ingen kan vilja mer än jag!
Jag avskyr oreda, kall fuktig väderlek och oförmåga att uttrycka mig ordentligt och klart. Men mest av allt är jag rädd. Rädd att allt ska vara för sent. Att alla inspirerade ideér ska vara till ingen nytta... Så jag måste skynda mig bli pigg... Fast "skynda" är Skalmans fula ord ;-) Det första jag ska åtgärda är att ta mig tid att promenera i dagsljus. Det låter kanske fånigt men trots att jag älskar att gå så hindrar det mig! Det jag riskerar med detta är att jag sen inte orkar mer den dagen. Nu får det bli så - men det gör mig livrädd. För hur ska det då bli med alla de andra livsviktiga sakerna? Det som måste bli gjort innan det är för sent? (Jag inser att jag vet men inte tror.) Hjärnhalvorna som nu verkar samarbeta en stund har en poäng där - håll med!
Vad hör i hop och vad ska bort? Vad är min nya plan i mitt mål mot kraft och styrka?
Jag överlever inte denna röriga tillvaro så jag får väl till mina underbara lässtunder på morgonen lägga stärkande promenader och sen äta och vila - och sen efter lunch kan resten av jobbet sätta in! Anden måste ha sitt men också kroppen ska ha sitt för att dagen ska bli till nytta för framtiden! Kroppen bråkar och energin försvinner som det är nu så vad kan jag rimligtvis förlora på att byta taktik? Håll tummar och böner för mig och för dig själv att dagen som kommer ska bli bra!
För mig är definitionen av en bra dag: En dag som kan kopieras utan risk att förstöra den livsviktiga balansen för andlig, fysisk, intellektuell utveckling för mig och dem runt mig. Åh, vad jag önskar att detta blir min perfekta stärkande dag! Then - I'm unstoppable;-) You'll see!
ps! Men först ska jag i nu nämnd ordning: Ta näs-sköljkannan och spola bort en massa slem (mysigt va;-), ta ett lagom varmt bad - och sen sova ut ordentligt - sen imorgon är en annan dag - en härlig dag, det är jag säker på ...
tisdag 18 januari 2011
Våra barn kanske tycker vi är tjatiga...
Man vill ju ha sin sömn - och den är ju ofta beroende av om man känner sig lugn och trygg. Ibland beror sömnbrist i vårt fall på att somliga inte hör av sig när de lovat och timmarna - och emellanåt dagarna - går... Mamman ringer, pappan undrar - allt förgäves. För ungdomen i fråga tänker glatt att höra av sig när det blir tid - inte när föräldrarna behöver för sitt lugns skull. Detta kan i olyckliga fall leda till att kommunikationen kommer på kant och det är man förstås rädd ska hända. Så vi samarbetar, maken och jag, för att inte förstöra de relationer vi sätter så stort värde på. Jag hänger på luren och mess och mejl och han hänger på mig - för att få veta ev nyheter. Nu har jag kommit på att man kan delegera ansvaret och pappan fick sin första stora uppgift av ett nytt slag. Jag fick nämligen för mig att pappor kan ha ett särskilt bra sätt att uppmärksamma sin oro och kärlek på, lite olika mammors. Ville ha en dikt som ifrågavarande ungdom kunde sätta upp på ytterdörren eller kylskåpet som påminnelse om att höra av sig vid lämpliga tillfällen utan att verka tjatig. Maken var snabbt med på noterna och det blev så roligt mitt i allt allvarligt att jag nästan skrattade mig fördärvad medan mitt hjärta log av tacksamhet... Jag bara måste dela med mig av hans underbara fyndigheter:-) Tänkte ha den som inskription på min Vila-i-frid-sten framöver - som påminnelse för förbipasserande allt från välmenande föräldrar till emellanåt lite tanklösa barn. Här kan du läsa lite andra av kära makens spännande funderingar: http://stetsoncorrugated.blogspot.com/
Ser du ungdomen - som kanske tycker att man är för tjatig - för din inre syn när du läser;-)
"Tänk om tio år, när jag sitter och vaxar mina tår,
funderar på mina föräldrar som är många år
Som älskar lilla jag alla tider och gånger
trots att det kändes som dom stod i mina kalsonger"
Vi älskar er, kära barn (ungdomar)! Var rädda om er - och om oss. Tack för att ni hör av er så vi vet att ni har det bra! Då mår vi bra - och det kan löna sig för er i längden;-)
Ser du ungdomen - som kanske tycker att man är för tjatig - för din inre syn när du läser;-)
"Tänk om tio år, när jag sitter och vaxar mina tår,
funderar på mina föräldrar som är många år
Som älskar lilla jag alla tider och gånger
trots att det kändes som dom stod i mina kalsonger"
Vi älskar er, kära barn (ungdomar)! Var rädda om er - och om oss. Tack för att ni hör av er så vi vet att ni har det bra! Då mår vi bra - och det kan löna sig för er i längden;-)
dyrare mat - ännu en anledning att vara tavarlig!?
Hörde på nyheterna nu att många olika livsmedel väntas öka i pris nu närmaste tiden - på grund av missväxt och dåliga skördar, För många är väl det även det en anledning att få i gång en bra rutin för tavarlighet och förrådstänkande!?
Se förra bloggen med kommentarer för tips och länkar...!
Se förra bloggen med kommentarer för tips och länkar...!
måndag 17 januari 2011
... att vara "tavarlig".
Hejsan mina kära barn och andra godingar som kan tänkas läsa det här!
Idag vill jag gärna dela med mig av några speciella tankar på att göra livet
så behagligt som möjligt. Lite Vila-i-frid-tänk genom att ha ett - åtminstone litet - hemförråd av mat och annat viktigt. Man hör larm och rykten av alla slag nu för tiden - lite osäkerhet emellanåt kan göra oss nytta - mer medvetna om vår sårbarhet och mer smarta på att skaffa vatten och matförråd som räcker några veckor extra istället för bara över helgen.
Lagra det du äter och ät det du lagrar, sägs det.
Även utan både tid och råd att lagra allt man skulle vilja så är vatten en bra sak att börja med: Kalmar blev plötsligt helt torrlagt strax före jul - stor kalabalik, men tankbilar fixade det mesta. Men inte allt, förstås. Ikea bestämde sig för att stänga en storsäljarlördag p g a att det inte fanns vatten till sprinkler-systemet. Inte långt efter fick Emily nytta av sitt vattenförråd när Birmingham lika plötsligt var torrare än beräknat. Själv har jag många gånger sluppit oroa mig när problem med vatten kommit på tal. Så när många andra har tomt på vatten har jag fullt av frid;-)
Vete är för människan - det vet många av oss. (Alla dessa allergier är troligtvis p g a att man alltid äter vete utan sin inre nyttiga kärna.) Många orosmolm hopar sig när det gäller maten och dess tillgänglighet. Ojämnt flöde i ekonomin kan också vara en orsak till varför man kan känna extra frid i själen av att ha ett förråd av det viktigaste omkring sig. Sjukdom, leveransproblem p g a väder och annat... orsakerna är många men rådet står kvar: Skaffa ett förråd så du klarar dig. Själv tänkte jag bli bättre på att utnyttja det jag har omkring mig genom att inte resa bort när det är svamp-. och blåbärstider mm. Stanna hemma och ta tillvara istället. Vara "tavarlig" som min mormorsmor Lisa sa. Hon själv var ett tavarligt fruntimmer, sa mormorsfar stolt. Det mesta är bara kul. Spana efter vad som växer omkring en, kolla extrapriser på sånt som går lätt att lagra, tipsa varandra om bästa priser, kvalitet, recept, länkar på nätet mm..
En sak kan alla våra barn - förutom att sjunga - baka gott bröd! Robban och Sigrid är riktigt i stöten nu och gör stenugnsbakade surdegsbröd, Emily och Victor utstöter lyckliga suckar när de berättar om sina matlagningsbedrifter och Linda bloggar om sina wienerbröd bl a. Hannas vackra födelsedagstårta fick man försmak av på ett mms. Kat och Daniel pratade om alla sina äppelrecept i höstas så det vattnades i munnen. Josefin och Niclas bjöd på nybakade julkakor när vi hade vägarna åt deras håll och vi njöt av läckerheterna, kära maken och jag.
Det är något visst att göra sin mat och sitt bröd själv - så är det bara. T o m roligare om man malt mjölet och gjort surdegen också! Jag har handkvarn att mala vete på här hemma och ibland kan det tänkas att det hänger knäckebröd på en rundstav och torkar - jättemysigt! Därmed vill jag säga att man redan är på väg att bli mer oberoende - särskilt om man har råvaror hemma. Att mjölksyra grönsaker är heller inte svårt - men gör produkten ännu nyttigare för våra ofta ledsna magar! Och varar läänge utan att bli dålig.
Skulle någon vara intresserad så kommer några länkar för Hemförrådsentusiaster:
http://swedishsurvivalist.egensajt.se/board/viewtopic.php?f=30&t=868&start=0&&view=print&sid=c44664e12464aa28d035879ae5379af4
http://www.providentliving.org/channel/0,11677,1706-1,00.html
Överlevare under stormen Gudrun - http://swedishsurvivalist.egensajt.se/board/viewtopic.php?f=9&t=71&start=0&&view=print&sid=1e2ad486a8a3a6599ddfe6087595c6b9
Vetekvarnar för brödbagare: http://www.nisseitorpet.wordpress.com/. skriv i
sökrutan: "Mala eget mjöl".
Titta också på de andra kvarnarna, torkarna, tunnorna, mjölksyrningskrukorna mm!
Äggpulver: http://www.djurdoktorn.nu/ (finns för fritidsfolk m fl - denna är inte för djur;-)
Lycka till och berätta gärna för mig om vad just du gör för att vara tavarlig!
--
madeleine.blomberg@gmail.com
070-6078670
Idag vill jag gärna dela med mig av några speciella tankar på att göra livet
så behagligt som möjligt. Lite Vila-i-frid-tänk genom att ha ett - åtminstone litet - hemförråd av mat och annat viktigt. Man hör larm och rykten av alla slag nu för tiden - lite osäkerhet emellanåt kan göra oss nytta - mer medvetna om vår sårbarhet och mer smarta på att skaffa vatten och matförråd som räcker några veckor extra istället för bara över helgen.
Lagra det du äter och ät det du lagrar, sägs det.
Även utan både tid och råd att lagra allt man skulle vilja så är vatten en bra sak att börja med: Kalmar blev plötsligt helt torrlagt strax före jul - stor kalabalik, men tankbilar fixade det mesta. Men inte allt, förstås. Ikea bestämde sig för att stänga en storsäljarlördag p g a att det inte fanns vatten till sprinkler-systemet. Inte långt efter fick Emily nytta av sitt vattenförråd när Birmingham lika plötsligt var torrare än beräknat. Själv har jag många gånger sluppit oroa mig när problem med vatten kommit på tal. Så när många andra har tomt på vatten har jag fullt av frid;-)
Vete är för människan - det vet många av oss. (Alla dessa allergier är troligtvis p g a att man alltid äter vete utan sin inre nyttiga kärna.) Många orosmolm hopar sig när det gäller maten och dess tillgänglighet. Ojämnt flöde i ekonomin kan också vara en orsak till varför man kan känna extra frid i själen av att ha ett förråd av det viktigaste omkring sig. Sjukdom, leveransproblem p g a väder och annat... orsakerna är många men rådet står kvar: Skaffa ett förråd så du klarar dig. Själv tänkte jag bli bättre på att utnyttja det jag har omkring mig genom att inte resa bort när det är svamp-. och blåbärstider mm. Stanna hemma och ta tillvara istället. Vara "tavarlig" som min mormorsmor Lisa sa. Hon själv var ett tavarligt fruntimmer, sa mormorsfar stolt. Det mesta är bara kul. Spana efter vad som växer omkring en, kolla extrapriser på sånt som går lätt att lagra, tipsa varandra om bästa priser, kvalitet, recept, länkar på nätet mm..
En sak kan alla våra barn - förutom att sjunga - baka gott bröd! Robban och Sigrid är riktigt i stöten nu och gör stenugnsbakade surdegsbröd, Emily och Victor utstöter lyckliga suckar när de berättar om sina matlagningsbedrifter och Linda bloggar om sina wienerbröd bl a. Hannas vackra födelsedagstårta fick man försmak av på ett mms. Kat och Daniel pratade om alla sina äppelrecept i höstas så det vattnades i munnen. Josefin och Niclas bjöd på nybakade julkakor när vi hade vägarna åt deras håll och vi njöt av läckerheterna, kära maken och jag.
Det är något visst att göra sin mat och sitt bröd själv - så är det bara. T o m roligare om man malt mjölet och gjort surdegen också! Jag har handkvarn att mala vete på här hemma och ibland kan det tänkas att det hänger knäckebröd på en rundstav och torkar - jättemysigt! Därmed vill jag säga att man redan är på väg att bli mer oberoende - särskilt om man har råvaror hemma. Att mjölksyra grönsaker är heller inte svårt - men gör produkten ännu nyttigare för våra ofta ledsna magar! Och varar läänge utan att bli dålig.
Skulle någon vara intresserad så kommer några länkar för Hemförrådsentusiaster:
http://swedishsurvivalist.egensajt.se/board/viewtopic.php?f=30&t=868&start=0&&view=print&sid=c44664e12464aa28d035879ae5379af4
http://www.providentliving.org/channel/0,11677,1706-1,00.html
Överlevare under stormen Gudrun - http://swedishsurvivalist.egensajt.se/board/viewtopic.php?f=9&t=71&start=0&&view=print&sid=1e2ad486a8a3a6599ddfe6087595c6b9
Vetekvarnar för brödbagare: http://www.nisseitorpet.wordpress.com/. skriv i
sökrutan: "Mala eget mjöl".
Titta också på de andra kvarnarna, torkarna, tunnorna, mjölksyrningskrukorna mm!
Äggpulver: http://www.djurdoktorn.nu/ (finns för fritidsfolk m fl - denna är inte för djur;-)
Lycka till och berätta gärna för mig om vad just du gör för att vara tavarlig!
--
madeleine.blomberg@gmail.com
070-6078670
lördag 15 januari 2011
alla fyller år!!!
Sigrid - vår kära svärdotter fyllde sina glada 24 år i söndags!!! Vi åkte till Växjö och grattade. Härligt att vara där!
Hanna fyller i morgon - lika många och troligtvis lika glada 24 år - Henne ska vi också hälsa på i Malmö!
Nästa vecka fyller lilla Ella tre år - ett av de minsta barnbarnen. Henne hinner vi inte hälsa på, tyvärr! Gotland ligger så dumt till!
Vissa nära kära har jag inte ens grattat - bara tänkt mycket på! Hur kan det bli så!? En kär liten brorson som fyllde elva - hur kan man missa sånt fast man tänker på honom hela dagen och nästa med... Usch vad jag ogillar mig för det ... Några andra har jag faktiskt grattat lite smått...Men inte är jag nöjd för det och säkert inte de heller... Så GRATTIS ni alla som fyller nu i närheten som jag inte fått till en riktig hälsning till... och ni är många, det vet jag. Jag hoppas att ni inte låter andra (t ex min trötta hjärna) bestämma hur lyckliga och tacksamma ni är för att ni lever och har möjlighet att göra så mycket av ert liv!!?
Hanna fyller i morgon - lika många och troligtvis lika glada 24 år - Henne ska vi också hälsa på i Malmö!
Nästa vecka fyller lilla Ella tre år - ett av de minsta barnbarnen. Henne hinner vi inte hälsa på, tyvärr! Gotland ligger så dumt till!
Vissa nära kära har jag inte ens grattat - bara tänkt mycket på! Hur kan det bli så!? En kär liten brorson som fyllde elva - hur kan man missa sånt fast man tänker på honom hela dagen och nästa med... Usch vad jag ogillar mig för det ... Några andra har jag faktiskt grattat lite smått...Men inte är jag nöjd för det och säkert inte de heller... Så GRATTIS ni alla som fyller nu i närheten som jag inte fått till en riktig hälsning till... och ni är många, det vet jag. Jag hoppas att ni inte låter andra (t ex min trötta hjärna) bestämma hur lyckliga och tacksamma ni är för att ni lever och har möjlighet att göra så mycket av ert liv!!?
fredag 7 januari 2011
Lärdom av det gamla?
Förra året var lite ovanligt. Mitt pluggande av diverse högskolekurser gick åt skogen när jag försökte vara överallt och göra allting som om jag hade all tid i världen och ändå lägga på ett kol. Tyckte någon det var väntat? Inte jag - jag tror verkligen på att jag hinner allt bara jag får göra som jag vill!
Stressen trängde in psyket i ett dunkelt litet hörn och kroppen gnällde, svällde och värkte. Inte mycket blev som jag tänkt förra året men man kan ta vara på även tokigheter - det främjar ens utveckling! Jag tror på att vara ärlig och det får sina konsekvenser... ibland riktigt bra;-) När tanken kom att göra mig av med allt utom det grundläggande så började det hända saker. Valde ett par tre livsuppehållande saker som måste finnas - sova, näring... tror det bara var två i början. För med näring menar jag både fysikt och andligt. Dör den ena kroppen så får jag problem med den andra!
När jag kände mig lite lugnare rensade jag ut gifter ur kroppen med massor av frukt, grönt och vila. Läste lite här och var det jag upplevde som stärkande. Sen kom tempelbesöken in i bilden. Lugnt, kungligt vacker miljö, vänliga människor och möjlighet att göra nytta medan man vilar - underbart! Jannes jobb, Niclas medalj och en släktforskardag som Jenny Kempler inbjöd oss till bidrog till att det blev av och att jag började med släktforskning! Arkiv Digital - man kan sitta hemma i myskläderna och söka i urgamla kyrkoböcker utan att få damm i näsan.. Kan något vara bättre än perfekt så var det denna kombination!
Sen hände det ju sig att vi i augusti blev "empty nesters" och vi har fått tid för bara varandra, min kära man och jag! Det har också varit mer stärkande än jag kunde räkna ut och jag hoppas barnen förstår mig rätt här - men det är ljuvligt att få vara ensamma, bara pappa och jag! (Men vi ÄR jätteglada när ni hälsar på också;-)
När allt julklappshandlande var över - det tog flera veckor och mer på krafterna än jag egentligen orkade så vi får se om det inte är dags för omorganisation till nästa jul - så var det redan danföredan och dags att koka skinkan! Så det struntade jag i och vi köpte färdigkokt - bara att griljera. Då är botten nådd .... Min enda tröst var att vi hade en närproducerad grisrumpa första advent - som vi med enorma ansträngningar band ihop till en skinka, maken och jag, och åt ihop med de barn som då kunde komma hem. Ja, vi kokte den först! Och så min älskade JULOST - som blev så perfekt att den faktiskt kunde tävla med Victors underbara gräddiga JULSENAP om den enda viktiga ingrediensen på julbordet i år! Sen åt vi historiens minsta julmatportioner, men fick framåt nyår smak på de stora askarna med godis så vågen bågnade. Maken åkte ett par rundor med plåstertaxin (som följd av hjärtinfarkten i augusti) för att undersöka varför hjärtat kör med dubbla slag när han jobbar mer än han sover men annars har vi haft ett par sköna helger.
Vad kan vi lära oss av det gångna året, tro? Som Anna-Lena Brundin så finstämt uttryckte det på Musikhögskolans julkonsert i Malmö - "Bara skit i det!" Jag är helt säker på att hon menar det jag tänkte så starkt redan i juli-augusti när hjärnhalvorna för en gång skull hade ett litet kort möte och GRUNDLÄGGANDE blev ledordet för mig. Så hur som helst och hur man uttrycker det så har jag levt efter detta och jag kan nu meddela att jag: 1) orkar fysikt arbete, som att baka, skotta snö, hänga någon liten gardin 2) kan läsa många sidor i både allvarliga och komiska böcker - och få ut något av det 3) står ut med korkade kommentarer utan att gråta - men testa mig icke! 4) planerar och hittar nya tankar om hur livet måste organiseras - utan att bli sjuk av oro för hur det ska gå till 5) Orkar träffa folk då och då
Jag kanske t o m har glömt något men vissa saker hänger i och det får helt enkelt duga så länge så här. Men min kära kära make och jag har lärt oss att vi hinner mycket mer om vi tar det lugnt och rensar bort allt vi inte behöver göra till förmån för det som verkligen är av långsiktigt- ja, t o m evigt - värde. Vila kan vara sån ibland! Så nu tror jag på ett GOTT NYTT ÅR! Lycka till med 2011 du också!
Stressen trängde in psyket i ett dunkelt litet hörn och kroppen gnällde, svällde och värkte. Inte mycket blev som jag tänkt förra året men man kan ta vara på även tokigheter - det främjar ens utveckling! Jag tror på att vara ärlig och det får sina konsekvenser... ibland riktigt bra;-) När tanken kom att göra mig av med allt utom det grundläggande så började det hända saker. Valde ett par tre livsuppehållande saker som måste finnas - sova, näring... tror det bara var två i början. För med näring menar jag både fysikt och andligt. Dör den ena kroppen så får jag problem med den andra!
När jag kände mig lite lugnare rensade jag ut gifter ur kroppen med massor av frukt, grönt och vila. Läste lite här och var det jag upplevde som stärkande. Sen kom tempelbesöken in i bilden. Lugnt, kungligt vacker miljö, vänliga människor och möjlighet att göra nytta medan man vilar - underbart! Jannes jobb, Niclas medalj och en släktforskardag som Jenny Kempler inbjöd oss till bidrog till att det blev av och att jag började med släktforskning! Arkiv Digital - man kan sitta hemma i myskläderna och söka i urgamla kyrkoböcker utan att få damm i näsan.. Kan något vara bättre än perfekt så var det denna kombination!
Sen hände det ju sig att vi i augusti blev "empty nesters" och vi har fått tid för bara varandra, min kära man och jag! Det har också varit mer stärkande än jag kunde räkna ut och jag hoppas barnen förstår mig rätt här - men det är ljuvligt att få vara ensamma, bara pappa och jag! (Men vi ÄR jätteglada när ni hälsar på också;-)
När allt julklappshandlande var över - det tog flera veckor och mer på krafterna än jag egentligen orkade så vi får se om det inte är dags för omorganisation till nästa jul - så var det redan danföredan och dags att koka skinkan! Så det struntade jag i och vi köpte färdigkokt - bara att griljera. Då är botten nådd .... Min enda tröst var att vi hade en närproducerad grisrumpa första advent - som vi med enorma ansträngningar band ihop till en skinka, maken och jag, och åt ihop med de barn som då kunde komma hem. Ja, vi kokte den först! Och så min älskade JULOST - som blev så perfekt att den faktiskt kunde tävla med Victors underbara gräddiga JULSENAP om den enda viktiga ingrediensen på julbordet i år! Sen åt vi historiens minsta julmatportioner, men fick framåt nyår smak på de stora askarna med godis så vågen bågnade. Maken åkte ett par rundor med plåstertaxin (som följd av hjärtinfarkten i augusti) för att undersöka varför hjärtat kör med dubbla slag när han jobbar mer än han sover men annars har vi haft ett par sköna helger.
Vad kan vi lära oss av det gångna året, tro? Som Anna-Lena Brundin så finstämt uttryckte det på Musikhögskolans julkonsert i Malmö - "Bara skit i det!" Jag är helt säker på att hon menar det jag tänkte så starkt redan i juli-augusti när hjärnhalvorna för en gång skull hade ett litet kort möte och GRUNDLÄGGANDE blev ledordet för mig. Så hur som helst och hur man uttrycker det så har jag levt efter detta och jag kan nu meddela att jag: 1) orkar fysikt arbete, som att baka, skotta snö, hänga någon liten gardin 2) kan läsa många sidor i både allvarliga och komiska böcker - och få ut något av det 3) står ut med korkade kommentarer utan att gråta - men testa mig icke! 4) planerar och hittar nya tankar om hur livet måste organiseras - utan att bli sjuk av oro för hur det ska gå till 5) Orkar träffa folk då och då
Jag kanske t o m har glömt något men vissa saker hänger i och det får helt enkelt duga så länge så här. Men min kära kära make och jag har lärt oss att vi hinner mycket mer om vi tar det lugnt och rensar bort allt vi inte behöver göra till förmån för det som verkligen är av långsiktigt- ja, t o m evigt - värde. Vila kan vara sån ibland! Så nu tror jag på ett GOTT NYTT ÅR! Lycka till med 2011 du också!
torsdag 23 december 2010
FÖRLÅT att du inte fick något ALLDELES EGET JULKORT - du får Hannas häftiga JULDIKT istället!
Här är massor av snö - flera decimeter har det kommit idag och det är jättevackert och bara lite stökigt. Vart ska man lägga all snön som man skrapar och skottar bort? Och häcken växte kämpahög, kämpahög, kämpahög... Inte häcken men snömuren mot gatan och runt alla gångar jag försöker skotta upp så man kommer fram...
Vi är ensamma, min kära man och jag. Han vilar "sitt sura ben" som bråkar med honom ibland. Alla barn ska fira jul på sina håll men Victor kommer och äter och rimmar till julgröten imorgon bitti - och då får vi julsenapen som han är mästare på! Mums!!! Jag är så tacksam att alla har det bra och är glada och trygga. Glad att alla är på plats och inte är ute i snöyran och kör. Glad att alla väljer att göra julen speciell på sitt sätt. Julen är en stor högtid för oss alla. Rimmen tar upp en stor plats - nästan roligare än själva paketen. Även till julgröten ska det rimmas - alla ska rimma annars får ingen börja äta. Då får ingen mandeln och ingen vinner paketen som väntar på bänken. Stor press för vissa nykomlingar - men andra klarar sig galant och vinner priset för bästa rim! Jättemånga brukar vi vara - men i år blir det inga bekymmer att få rum vid samma bord;-)
Så här kvällen före julafton sitter jag och lyssnar på barnens musikalster samlade på cd med passande namn för julmusik. Det är härligt! En riktig Jul - det önskade Emily sig... så jag har skickat den nu.. en RealGrouplåt som hon och syskonen sjöng in så ljuvligt (2006?) för en mammas öron och många andras också, tror jag, En riktig jul - en á capellalåt - där har Emily solot och nästan alla de andra syskonen - bara Daniel som väl var utomlands någonstans och inte kunde vara med... Alla de andra doar och en massa andra ljud som låter heeeeelt enkelt fantastiskt. Trots att Emily var jätteförkyld blev allt så bra!
Avslutar med att skriva ner Hannas juldikt som fyller tio år ikväll! (Tänk på att hon bara var 13 år när hon plitade ner den strax före midnatt till självaste julafton!) Jag känner att jag på det här sättet vill kompensera för alla vackra stämningsfulla JULKORT som jag velat skicka till så många. Jag hoppas att ni inte blir ledsna - vi har en annan tideräkning här i BBB - Blombergshuset på Beckgatan i Bergkvara - och jag hann helt enkelt inte med! Jag ville tackat så många för så mycket - ni är så många som betyder så mycket för mig så det är sorgligt att du och du och du och ... du... inte fick din egen personliga hälsning. Men Känn att jag tänker på dig! Nu blir det dags för dikten och förstås så önskar jag dig och dig och dig - alla kära vänner - en riktigt GOD JUL!
Julen är verkligen här
Alla grejar och donar och fixar och kollar och hämtar
Alla springer och rusar och kutar och stressar och flämtar
Alla ringer och pratar och handlar och ordnar och tänker
Alla städar och putsar och dammar tills allting blänker
Rosetter och stjärnor och hjärtan och tomtar och änglar i varje vrå
Under och över och mellan och i och bredvid och naturligtvis på
På alla bord och bänkar och soffor och sängar - precis överallt!
Gator av grus och lera och sten och gräs och spån och asfalt
Allting ska prydas och tomtar och nissar och gummor och granar och sån't där
Allting som tyder på tecken som visar att julen är vekligen här.
Julen är tiden då alla ska fatta att någonting är så på tok
Bil och gubbe och socka och tomte och klänning och klocka och bok
Julklapp på julklapp, present på present
Alla firar vi det som hänt
I krubban i stallet i Betlehems stad
Där ligger barnet som gör en så glad
Grunden till helgen som vi har så kär
Julen är verkligen här
Julen är mer än en helg och en högtid, en dag och en tid på ett år
Julen är mer än presenter och saker och mat och pengar man får
Julen är mer än gardiner och pyssel och sånger och glitter och glam
Julens egentliga mening tycks ingen, i alla fall få, gräva fram
För alla sitter och tänker på skinka och prinskorv och köttbullar och omelett
På dieter och kilo och hälsa och kalorier och badrumsvågar och fett
På julgran och kulor och tomtar och nissar och gummor och konstiga gubbar
På tårtor som liknar små tomtar och granar och hjärtan och stjärnor och stubbar
Det är ett sånt sjå och stå i och besvär
Julen är verkligen här
Man konstaterar att allting är klart, allting är färdigt på prick
Från klappar till tomte till mat och till julgran, till ljusen till duk och bestick
Från listor till gäster till skor och till frissa till sånger till kläder och matta
Aldrig är det någon som någonsin kan förstå eller fatta
Att julen är varken det ena eller andra, inte något av detta
Julen är händelsers höjdpunkters fränsta, alla vinnares etta
Dagen då Frälsaren föddes, så varje människa räddad är
Det märks på den ande som finns överallt. Julen är verkligen här!
Skriven av Hanna Blomberg (nu Saffer förstås) 23 dec 2000 (13 år ung!)
(Får du inte alla rim att gunga skönt i munnen och örat så gör du fel - träna lite så blir det perfekt;-)
Vi är ensamma, min kära man och jag. Han vilar "sitt sura ben" som bråkar med honom ibland. Alla barn ska fira jul på sina håll men Victor kommer och äter och rimmar till julgröten imorgon bitti - och då får vi julsenapen som han är mästare på! Mums!!! Jag är så tacksam att alla har det bra och är glada och trygga. Glad att alla är på plats och inte är ute i snöyran och kör. Glad att alla väljer att göra julen speciell på sitt sätt. Julen är en stor högtid för oss alla. Rimmen tar upp en stor plats - nästan roligare än själva paketen. Även till julgröten ska det rimmas - alla ska rimma annars får ingen börja äta. Då får ingen mandeln och ingen vinner paketen som väntar på bänken. Stor press för vissa nykomlingar - men andra klarar sig galant och vinner priset för bästa rim! Jättemånga brukar vi vara - men i år blir det inga bekymmer att få rum vid samma bord;-)
Så här kvällen före julafton sitter jag och lyssnar på barnens musikalster samlade på cd med passande namn för julmusik. Det är härligt! En riktig Jul - det önskade Emily sig... så jag har skickat den nu.. en RealGrouplåt som hon och syskonen sjöng in så ljuvligt (2006?) för en mammas öron och många andras också, tror jag, En riktig jul - en á capellalåt - där har Emily solot och nästan alla de andra syskonen - bara Daniel som väl var utomlands någonstans och inte kunde vara med... Alla de andra doar och en massa andra ljud som låter heeeeelt enkelt fantastiskt. Trots att Emily var jätteförkyld blev allt så bra!
Avslutar med att skriva ner Hannas juldikt som fyller tio år ikväll! (Tänk på att hon bara var 13 år när hon plitade ner den strax före midnatt till självaste julafton!) Jag känner att jag på det här sättet vill kompensera för alla vackra stämningsfulla JULKORT som jag velat skicka till så många. Jag hoppas att ni inte blir ledsna - vi har en annan tideräkning här i BBB - Blombergshuset på Beckgatan i Bergkvara - och jag hann helt enkelt inte med! Jag ville tackat så många för så mycket - ni är så många som betyder så mycket för mig så det är sorgligt att du och du och du och ... du... inte fick din egen personliga hälsning. Men Känn att jag tänker på dig! Nu blir det dags för dikten och förstås så önskar jag dig och dig och dig - alla kära vänner - en riktigt GOD JUL!
Julen är verkligen här
Alla grejar och donar och fixar och kollar och hämtar
Alla springer och rusar och kutar och stressar och flämtar
Alla ringer och pratar och handlar och ordnar och tänker
Alla städar och putsar och dammar tills allting blänker
Rosetter och stjärnor och hjärtan och tomtar och änglar i varje vrå
Under och över och mellan och i och bredvid och naturligtvis på
På alla bord och bänkar och soffor och sängar - precis överallt!
Gator av grus och lera och sten och gräs och spån och asfalt
Allting ska prydas och tomtar och nissar och gummor och granar och sån't där
Allting som tyder på tecken som visar att julen är vekligen här.
Julen är tiden då alla ska fatta att någonting är så på tok
Bil och gubbe och socka och tomte och klänning och klocka och bok
Julklapp på julklapp, present på present
Alla firar vi det som hänt
I krubban i stallet i Betlehems stad
Där ligger barnet som gör en så glad
Grunden till helgen som vi har så kär
Julen är verkligen här
Julen är mer än en helg och en högtid, en dag och en tid på ett år
Julen är mer än presenter och saker och mat och pengar man får
Julen är mer än gardiner och pyssel och sånger och glitter och glam
Julens egentliga mening tycks ingen, i alla fall få, gräva fram
För alla sitter och tänker på skinka och prinskorv och köttbullar och omelett
På dieter och kilo och hälsa och kalorier och badrumsvågar och fett
På julgran och kulor och tomtar och nissar och gummor och konstiga gubbar
På tårtor som liknar små tomtar och granar och hjärtan och stjärnor och stubbar
Det är ett sånt sjå och stå i och besvär
Julen är verkligen här
Man konstaterar att allting är klart, allting är färdigt på prick
Från klappar till tomte till mat och till julgran, till ljusen till duk och bestick
Från listor till gäster till skor och till frissa till sånger till kläder och matta
Aldrig är det någon som någonsin kan förstå eller fatta
Att julen är varken det ena eller andra, inte något av detta
Julen är händelsers höjdpunkters fränsta, alla vinnares etta
Dagen då Frälsaren föddes, så varje människa räddad är
Det märks på den ande som finns överallt. Julen är verkligen här!
Skriven av Hanna Blomberg (nu Saffer förstås) 23 dec 2000 (13 år ung!)
(Får du inte alla rim att gunga skönt i munnen och örat så gör du fel - träna lite så blir det perfekt;-)
måndag 13 december 2010
Grattis LUCIA och DANIEL!
EN LJUSETS DAG!!!!
http://svtplay.se/t/123386/luciamorgon - här kan man kolla på Lussemorgonen!
I alla vanliga fall sitter vi med levande ljus, lussekatter, pepparkakor, smörgåsar och stora koppar med varm choklad på bordet och tränger så gärna ihop oss allihop i soffan och ser på lussemorgonen tillsammans... Men idag är jag ensam och håller faktiskt med bakåtsträvarna: Det var bättre förr!
En annan stor anledning till firande är dagens födelsedagsbarn: Daniel, som föddes denna dag i Helsingborg 1979 kl 04.52 - vår alldeles egen stjärngosse som aldrig sen dess dragit sig för att sjunga för att sprida ljus och glädje! Det kunde väl inte bli annat när man föds i tidiga morgonstunden och det första man får se i livet är en lång rad av vitklädda, skönsjungande vackra ungdomar som fyller det (faktiskt) mycket stora förlossningsrummet. Den lilla gossen, endast någon timme gammal, som vilade på sin stolta faders arm drog sig upp och stirrade med uppspärrade ögon på den skimrande uppenbarelsen och i hans lilla smått skrynkliga ansikte sågs ett djupt intresse för allt vad det innebär med ljus, musik och glädje. Så stark bar han upp sitt lilla huvud för att inte missa något! Fast han kanske var tvungen att kolla noga för att se om han var kvar uppe i himlavärlden eller om han faktiskt kommit ner på jorden. Skillnaden var nog just då inte så stor? Tack Daniel för din styrka i alla sammanhang!
TACK förresten alla mina älskade barn för alla underbara lussetåg genom tiderna och
GRATTIS Daniel och alla stjärngossar och Lucior! Till nästa år får vi skaffa linnen så vi kan fira ordentligt tillsammans, min gamla lussegubbe och jag. Nån som vill komma och titta;-)
http://svtplay.se/t/123386/luciamorgon - här kan man kolla på Lussemorgonen!
I alla vanliga fall sitter vi med levande ljus, lussekatter, pepparkakor, smörgåsar och stora koppar med varm choklad på bordet och tränger så gärna ihop oss allihop i soffan och ser på lussemorgonen tillsammans... Men idag är jag ensam och håller faktiskt med bakåtsträvarna: Det var bättre förr!
En annan stor anledning till firande är dagens födelsedagsbarn: Daniel, som föddes denna dag i Helsingborg 1979 kl 04.52 - vår alldeles egen stjärngosse som aldrig sen dess dragit sig för att sjunga för att sprida ljus och glädje! Det kunde väl inte bli annat när man föds i tidiga morgonstunden och det första man får se i livet är en lång rad av vitklädda, skönsjungande vackra ungdomar som fyller det (faktiskt) mycket stora förlossningsrummet. Den lilla gossen, endast någon timme gammal, som vilade på sin stolta faders arm drog sig upp och stirrade med uppspärrade ögon på den skimrande uppenbarelsen och i hans lilla smått skrynkliga ansikte sågs ett djupt intresse för allt vad det innebär med ljus, musik och glädje. Så stark bar han upp sitt lilla huvud för att inte missa något! Fast han kanske var tvungen att kolla noga för att se om han var kvar uppe i himlavärlden eller om han faktiskt kommit ner på jorden. Skillnaden var nog just då inte så stor? Tack Daniel för din styrka i alla sammanhang!
TACK förresten alla mina älskade barn för alla underbara lussetåg genom tiderna och
GRATTIS Daniel och alla stjärngossar och Lucior! Till nästa år får vi skaffa linnen så vi kan fira ordentligt tillsammans, min gamla lussegubbe och jag. Nån som vill komma och titta;-)
söndag 12 december 2010
Ny motionsgren för stillasittare!!!
Denna höst skulle jag vila och ladda upp,
rensa ut och få tillbaka energi.
Min stressade varelse skulle få nytt liv, mitt blod nytt syre och mitt sinne bli lugnt.
Frukt och grönt i massor och Qi gong med djupandning. Torrborstning, fotmassage, vila, promenader och så få möten som möjligt. Och fotbad då och då.
Det började bra... och jag kände syret nå gamla bortglömda celler - mums för hjärnan.
Med en gnutta nyvunnen energi var det dags för nya projekt.
Det var då jag hittade en ny motionsgren för stillasittande. En gren som utövas i stora men ofta osynliga sällskap. Sittande på rumpan tränar man hjärtat som inför maratonlopp och pulsen dånar runt om i kroppen.
På träningsrundan stöter man på stora mängder av glada påhejare och hjärtpumpen rusar på i högsta fart ett par timmar i taget för att sen sakta lugna ner sig en tio-tjugo minuter och så full fart igen!
Så mycket träning har jag aldrig fått - inräknat tiden då jag joggade flera dagar i veckan. (det jag eftersträvar nu men som var över två år sen).
Just nu heter ett par av mina starkaste supportrar Ambernt Gustafsson och Johanna Persdotter som levde på Lyckorna i Bohuslän på 1800-talet. Men även Wilhelmina Svensson från Karlskrona, född 1846, som söker sina föräldrar - hon har haft ett svårt liv. Starka människor och gripande människoöden. De hejar på mig att hitta deras kära förfäder. för det är viktigt för dem att bindas ihop som familjer. Vill du träna som jag? Börja SLÄKTFORSKA - DIN SLÄKT LÄNGTAR EFTER DIG - och det blir med all sannolikhet den häftigaste träningsrundan du någonsin gjort.
PS! Intresserad? http://www.arkivdigital.se/ och https://new.familysearch.org/en/action/unsec/welcome
rensa ut och få tillbaka energi.
Min stressade varelse skulle få nytt liv, mitt blod nytt syre och mitt sinne bli lugnt.
Frukt och grönt i massor och Qi gong med djupandning. Torrborstning, fotmassage, vila, promenader och så få möten som möjligt. Och fotbad då och då.
Det började bra... och jag kände syret nå gamla bortglömda celler - mums för hjärnan.
Med en gnutta nyvunnen energi var det dags för nya projekt.
Det var då jag hittade en ny motionsgren för stillasittande. En gren som utövas i stora men ofta osynliga sällskap. Sittande på rumpan tränar man hjärtat som inför maratonlopp och pulsen dånar runt om i kroppen.
På träningsrundan stöter man på stora mängder av glada påhejare och hjärtpumpen rusar på i högsta fart ett par timmar i taget för att sen sakta lugna ner sig en tio-tjugo minuter och så full fart igen!
Så mycket träning har jag aldrig fått - inräknat tiden då jag joggade flera dagar i veckan. (det jag eftersträvar nu men som var över två år sen).
Just nu heter ett par av mina starkaste supportrar Ambernt Gustafsson och Johanna Persdotter som levde på Lyckorna i Bohuslän på 1800-talet. Men även Wilhelmina Svensson från Karlskrona, född 1846, som söker sina föräldrar - hon har haft ett svårt liv. Starka människor och gripande människoöden. De hejar på mig att hitta deras kära förfäder. för det är viktigt för dem att bindas ihop som familjer. Vill du träna som jag? Börja SLÄKTFORSKA - DIN SLÄKT LÄNGTAR EFTER DIG - och det blir med all sannolikhet den häftigaste träningsrundan du någonsin gjort.
PS! Intresserad? http://www.arkivdigital.se/ och https://new.familysearch.org/en/action/unsec/welcome
måndag 6 december 2010
rädd för gamla spöken?
De gamla vill att vi hittar dem - jag vet att det är så! Jag kan känna det!
Om det undgått någon så har jag börjat med släktforskning i höst.
Idag har jag ägnat den aktivare delen av dagen med att följa upp information från min mamma. Mamma har minne och historier på lager som är värda att minnas! Jag har ju bott hos min mamma och min Joseph (plastpappa skulle de unga säga men det tycker jag låter illa - han är av gediget trä, allra minst!) nere i den underbara stugan vid havet en vecka nu i höst och antecknat gamla minnen och läst gamla tidningsrklipp om pappas släkt. Och Mamma berättade bl a om när hon stod och julstökade första julen på Karlsudde (för ca 55 år sedan) tillsammans med svärmor och radion skvalade. Plötsligt hör hon sin morbrors hälsning från Korea till familj och vänner i Sverige följt av hans djupa stämma sjungande en julsång till gitarr. Gripande. Gissa om jag velat ge mamma den inspelningen !?
- Tyvärr, den fanns inte kvar, sa damen på SR lyssnarservice. Gösta Bleking fanns inte kvar...
Men jag googlade ett annat minne och hittade en sång som pappa brukade reta mamma med när jag var liten. "Balladen om Snorgerd" (mamma heter Gerd om ni inte visste det)- och förhoppningsvis kommer det en gammal vinylskiva med Birgitta Andersson lagom till julklappsinpackningen Inte alls samma sak förstås men ett gammalt roligt minne går inte av för hackor! Skvallra inte för Mamma!
Pappas släkt verkar i alla fall ha lite lättare för att hitta till oss! Hans gamla kusin KG Kleen - http://svt.se/2.34007/1.2183371/89-aring_vann_i_forvaltningsratten?lid=puff_2183371&lpos=lasMer - som vi inte visste mer än namnet på - dök plötsligt upp i TV-rutan för några dagar sen. BRA GJORT! Mamma berättade genast om inslaget och jag googlade och fann honom. Tack och lov för Google!!! Han blev så glad och var så positiv till att dela sina minnen med mig.
För ett par veckor sedan satt jag och rotade i gamla kyrkböcker tills ögonen var strimmiga - och fick upp ett spår om min mormors mormors mor och far! Aldrig har vi haft några namn på dem förr! Mödrar som dör när barnen är små och "fader okänd" ställer till oreda i leden. Men de hör ihop med Gösta Bleking som skickade sin julhälsning från Korea och jag vet att de vill bli hittade, bli kända, bli samanlänkade med oss så nu ber jag alla som vet något om Vilhelmina Swensson född i Karlskrona Amiralitetsförsamling 1846 att höra av sig. Kanske de själva kan hjälpa till om jag nu är villig nog att ta emot information...Är Rosalie Ekström och Carl Magnus Swensson från Linneryd föräldrarna jag söker??? Jag ska inte vara rädd...
Om det undgått någon så har jag börjat med släktforskning i höst.
Idag har jag ägnat den aktivare delen av dagen med att följa upp information från min mamma. Mamma har minne och historier på lager som är värda att minnas! Jag har ju bott hos min mamma och min Joseph (plastpappa skulle de unga säga men det tycker jag låter illa - han är av gediget trä, allra minst!) nere i den underbara stugan vid havet en vecka nu i höst och antecknat gamla minnen och läst gamla tidningsrklipp om pappas släkt. Och Mamma berättade bl a om när hon stod och julstökade första julen på Karlsudde (för ca 55 år sedan) tillsammans med svärmor och radion skvalade. Plötsligt hör hon sin morbrors hälsning från Korea till familj och vänner i Sverige följt av hans djupa stämma sjungande en julsång till gitarr. Gripande. Gissa om jag velat ge mamma den inspelningen !?
- Tyvärr, den fanns inte kvar, sa damen på SR lyssnarservice. Gösta Bleking fanns inte kvar...
Men jag googlade ett annat minne och hittade en sång som pappa brukade reta mamma med när jag var liten. "Balladen om Snorgerd" (mamma heter Gerd om ni inte visste det)- och förhoppningsvis kommer det en gammal vinylskiva med Birgitta Andersson lagom till julklappsinpackningen Inte alls samma sak förstås men ett gammalt roligt minne går inte av för hackor! Skvallra inte för Mamma!
Pappas släkt verkar i alla fall ha lite lättare för att hitta till oss! Hans gamla kusin KG Kleen - http://svt.se/2.34007/1.2183371/89-aring_vann_i_forvaltningsratten?lid=puff_2183371&lpos=lasMer - som vi inte visste mer än namnet på - dök plötsligt upp i TV-rutan för några dagar sen. BRA GJORT! Mamma berättade genast om inslaget och jag googlade och fann honom. Tack och lov för Google!!! Han blev så glad och var så positiv till att dela sina minnen med mig.
För ett par veckor sedan satt jag och rotade i gamla kyrkböcker tills ögonen var strimmiga - och fick upp ett spår om min mormors mormors mor och far! Aldrig har vi haft några namn på dem förr! Mödrar som dör när barnen är små och "fader okänd" ställer till oreda i leden. Men de hör ihop med Gösta Bleking som skickade sin julhälsning från Korea och jag vet att de vill bli hittade, bli kända, bli samanlänkade med oss så nu ber jag alla som vet något om Vilhelmina Swensson född i Karlskrona Amiralitetsförsamling 1846 att höra av sig. Kanske de själva kan hjälpa till om jag nu är villig nog att ta emot information...Är Rosalie Ekström och Carl Magnus Swensson från Linneryd föräldrarna jag söker??? Jag ska inte vara rädd...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)