onsdag 21 december 2011

Kolla kolla här och kolla kolla där...

 Om att VÄNDA... la till en lite läskig text i slutet...
Sent ska syndaren vakna - nej, vaken är jag men seeeg... har en del att tänka på ju... Mamma och väninnan båda på operation idag (ja, jag vet - men jag säger inte allt här på bloggen ju..)  och lite annat smått... Och så bokföringseländet... Men missar inte Skrivadventskalendern  - skicka du in en rad dit, du också! Alltid fina priser! Och snart är det jul och försent!
   Vända var ordet på Ann Ljungbergs SkrivPuff idag och jag kom direkt att tänka på Owe Thörnqvists roliga visa - http://hem.bredband.net/wall/owe/titta.htm - http://www.youtube.com/watch?v=SUIO-Mr4RbQ -och gör en egen tidsenlig variant, tycker jag själv;-) Men lyssna gärna på Owe medan du läser min text... Blir lite mer begripligt då.
  Har nästa vers på g men måste ägna mig åt föda och bokföring nu..

- Mamma, gå inte nu vi måste kolla! Men stanna då - en sån där har Nutte. Pappaaaa, säg till henne - Kolla nu!
- Men kära små frön, lugna ner er - vad är det ni vill visa oss?

Så vänder vi på huvet och vad hittar vi väl där, ja, vad hittar vi där!
 - Titta på messet titta på messet- jag har fått ett från ”Esset”
 - Jaha...
 - Men lilla Pappen, kolla på Appen – jag vill ha smarphone i klappen!
 - Varför det då?
 - För annars har jag ingenting att göra, kan du fatta.
 - Inget mer att göra än att mejla och att chatta.
 -  Och kolla kolla här och kolla kolla där och kolla kolla kolla får ni se
att dom har knappar här och dom har appar där och blåtandheadsetet mig klär!
 - Och en liten stickemössa på, så att den ej av köld blir blå.
 - Åh kolla kolla där och kolla kolla här och kolla kolla får ni se..

Vers två - kommer senare alltså;-)

En annan text om att VÄNDA..

Hon som går över bron

Det var förstås mycket underligt - eller inte alls, kanske.
   En lång smal kvinna med en ljust lila kjol svepande runt anklarna, syntes varje morgon gå över den mycket långa skrangliga träbron som jag såg från mitt sovrum. Varje dag. Inte konstigt tycker du? Men varför skulle hon gå över den alls? Fanns det inget på andra sidan, undrar du förstås. Jo då. Skogen – den härliga blandskogen med små porlande bäckar, de vilda vackra djuren och fåglarna. Men kvinnan gick över bron, vände vid slutet av den och gick sen tillbaka. Alltid. I alla de fjorton år jag bott här. Varje dag.
   Tycker du inte det är åtminstone lite konstigt?

1 kommentar:

  1. La till Hon som går över bron när jag råkade på den i mina gömmor från förra året...

    SvaraRadera