den lilla flickan som ville vara duktig... Om svalna

Den lilla flickan satt vid den öppna eldstaden i husets samvarorum. Inte ensam, nej hon njöt tillsammans med sina kära föräldrar. Det var härligt med en brasa. Hon var dock lite rädd av sig och kanske eldar kan slicka i sig små barn? Hon hade fått lära sig tända ljus. Hon var så rädd först och blåste ut tändstickan innan ljuset ens fått en chans att tända veken. Men hon skulle minsann lära sig. Någongång. Hon älskade att vara duktig. Hon älskade att få beröm.
Mamma gick iväg för att göra i ordning choklad och smörgås. Pappa ska bara hämta pipan. Flickan sitter själv kvar fint och stilla som pappa bett henne. Men nu har hon chansen. Hon skulle kunna visa att hon kan vara duktig. Överraska mamma och pappa. Hon ser sig omkring. Vad kan hon göra som är duktigt? Lägga in i brasan - vedbitarna ser så tunga ut. Och vassa. Hon ser en lång brödpåse av plast. Den är lätt och mjuk! Hon fnissar inombords när hon tänker på hur förvånade mamma och pappa ska bli när hon städat och eldat innan de kommer tillbaka! Fort nu! Hon hör dem närma sig! Den lilla flickan tar påsen i ytterkanten och sträcker in armen över elden och släpper taget. Försöker. Den vill inte. Påsen vill inte skiljas från armen som lagt in den i värmen. Så den blåser upp sig intill den lilla armen, smälter sig fast... Den lilla flickans planer gick i stöpet. Smärta, besvikelse och hjärtesorg. Allt svalnar så småningom och inte så många ärr efter händelsen. Inga på armen. Men lite i hjärtat.


Du hittar mig på face book om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...