Min mormorsmormorsfar och jag... om tidsresa

- Nu lägger jag av...! Jag kommer inte längre, jag förstår inte hur jag ska få veta något mer!
   Trumpet slog hon igen laptopen, la sig ner och drog upp täcket över huvudet.
Hon hade varit så glad - rätt länge. Men nu - nu var hon villrådig, besviken och ... sur. Ja, faktiskt. Äkta sur. Det var ingen vanlig egenhet hos henne så därför la hon märke till det desto mer. Var hon sur på dem? Det går väl inte? Hon var sur på Carl Magnus Svensson, så var det. Att fara land och rike runt för att leta i gamla dammiga böcker, sida upp och sida ner... med många gånger oläslig skrift som mer eller mindre nyktra präster plitat ner - det tar på krafterna! Och man kan bli sur för mindre när letandet inte får någon belöning. Å andra sidan stämde inte det riktigt med verkligheten. Hon skulle inte orka fara land och rike runt och hon hade fått ett program till datorn som "reste" åt henne. Arkiv Digital. En ljuvlig "uppfinning" - med foton på mängder av dokument. Massor av husförhörslängder, dödböcker, födelseböcker och flyttlängder hade hon tillgängligt. Så hon reste i sängen. Hon reste till Bohuslän, till Blekinge, in i mörka Småland, ner till Skåne en runda - och det var det som nu hade tagit knäcken på humöret. Hon hittade inget av det hon letade efter den här rundan. Suck!
   Inte länge hade hon legat där i det varma mörkret under täcket förrän en tanke - en galen tanke? - gnagt sig in i hennes sinne. Det kan man väl inte! protesterade hon, emot de påträngande tankarna...
Sakta och eftertänksamt drog hon ner täcket över näsan, hakan.. reste sig till sittande och drog till sig laptoppen. Satte sig tillrätta och knapplade med tangenterna tills hon hade ett ordbehandlingsdokument som hon namngav Brevet till Carl Magnus. Är jag klok...? trängdes med.. Just så, min flicka. Just så.
   Den vita tomma sidan fylldes med fakta, frustration och finurliga lockande frågor. Carl Magnus Svensson, jag har hittat din hustru Rosalie och alla era barn, jag vet att du är min mormorsmormorsfar men jag vet inte var du kommer ifrån! Jag har letat igenom alla de olika församlingarna, vigslar, flyttlängder, husförhörslängder - allt jag orkat leta fram kring din tidigast kända bostadsort. Men prästerna hade ingen information om dig. Inte som jag hittade. Vet du hur mycket jobb jag lagt ner på detta? Jag är trött, ögonen nästan blöder, jag orkar inte leta på måfå mer! Jag älskar det här men jag orkar inte! Så vem kan hjälpa mig?Vem känner till varifrån du kom?
   Du Carl Magnus Svensson! Du känner till detta och jag tycker inte att det är vettigt av dig att vara tyst längre. Det ligger väl för all del i ditt intresse att få familjen dokumenterad och samlad?! Och anser du inte att det gör det så okej då. Men om du vill att jag ska komma vidare så får du faktiskt hjälpa till här för som sagt: jag orkar inte leta mer på måfå. Brevet blev långt, känslosamt och vädjande ömsom nästan lite hotfullt men det var för hon var så trött. Så trött. Hon avslutade med Med kärlek och tacksamhet, din dotterdotters dotterdottersdotter Madeleine. Sen la hon sig ner igen och tänkte över det vettiga i att skriva ett brev som stannar i datorn. CM Svensson hade ju ingen mejladress, förstås. Enda sättet hon kom på att få meddelanden att färdas i tid var att be den Allsmäktige Guden om hjälp. Han älskar ju var och en och för honom är tiden platt. Det är vi människor som behöver tid som hjälpmedel, hade hon hört. Men han kan nå alla överallt... Bönen blev kort. Gode Fader i himmelen! Hjälp Carl Magnus att hjälpa mig hitta mer information om honom och hjälp mig att vara lyhörd till de svar som kan komma. I Jesu Kristi namn, Amen. Hon kände sig trött. Utmattad. Ja, det var ju diagnosen från doktorn men ändå. Hon la sig igen. Slumrade. Någon timme eller så gick, hon åt och fixade lite av varje. Satte sig vid laptopen... hittade ett gratisprogram, slog in ett namn som inte alls borde vara till hjälp. Kände hjärtats bultande öka och stegras. Något eller någon gav henne inspiration... För att historien inte ska bli allt för lång... på omöjliga vägar fann hon strax att Carl Magnus Svensson hört hennes vädjan. Carl Magnus Svensson född 15 juli 1822 kom från Stockholm. Det var bara det han ville säga. Och det var nog.
   Hon är rörd och hon tackar för hans samarbetsvillighet. Hon kan fortsätta att knyta ihop familjer. Och hon vet att intresse finns.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du hittar mig på facebook om du vill. Du hittar också till familjeföretaget Blomberg Entertainment här och vill du veta lite mer om hur det är att Vila i frid redan i livet - så är du välkommen tillbaka. Det är en livsuppgift, känner jag.Och många saknar just frid. Varje dag går jag in på Skrivarcoachen Ann Ljungbergs SkrivPuff och får ett nytt ord att skriva om. Ett skönt sätt att få hjärnan att vakna till liv! Kolla länklistan...